Fortsätt till huvudinnehåll

Advent funkar bra

Gillar adventstiden bättre än själva julen. Det är mer avspänt och som allra godast med glöggen, pepparkakorna och blåskimmelosten då.

I år blir jag dessutom själv med tre tonåringar; mina plus kusin A, mamma, hunden och katten. Syrran åker till Australien i tre veckor med nya kärleken från England. Och hör på den här: Han gav henne sitt kreditkort och sa: Use it! - VA? Such a man!! Hela julafton på 10 000 m höjd. Syrran är nöjd. Unnar henne verkligen, verkligen det. Jag fixar allt jag, här på hemmaplan! Hej och hå.

Okej. Julen på en skala mellan 1-10?! Tre gulliga men stökiga och krävande ungar. En antimamma som dessutom kommer envisas med att ha med sig hunden så att hunden kan jaga katten hela kvällen, eller tvärtom. Så kommer mamma hela kvällen kommentera och prata till hunden så att allt fokus hamnar där i stället för på julskinkan eller klapparna. Så kul, jag tror jag dör.

För övrigt har jag blivit riktigt bra på att rationalisera min adventstid och alla förberedelser men julen har jag som sagt ingen kontroll över alls. Nyår funkar bra igen.

Många håller på desto mer. Varje år nytt pynt, mer lampor, större stjärnor, nya glöggmuggar, hinna köpa Blossas special innan den tar slut, städa, putsa fönster, fixa håret, nya adventskläder, fixa inredningen; nya fåtöljer eller kanske en tuff fondvägg? Hemmet skall stråla av mys, stämning, lugn och trevnad. Att kvinnan i huset är sönderstressad upp till hårfästet döljs väl i nejlikedoft och skum belysning.

Pust! Men jag dömer ingen. Jag har varit där men inte längre. För till vilken nytta? För vem? Ingen fick en gladare jul. Definitivt inte jag.

Nä. Här följer några tips: Ta vad du har. Köp bara nytt i absoluta nödfall. I år blir det så här hos oss:

Två vita pappersstjärnor från Lågprisladan a 49 kr/st .
En vit ljusslinga i stora öppningen mellan rummen för 3:e året i följd. (En och annan trasig lampa syns inte)
4 vita blockljus på en plåtbricka, håller hela julen och sätter inte eld på huset.
En glasstjärna i köket.
En stjärngardin i dotterns rum.
En stjärnmobil från IKEA a 39 kr (simpel men en favorit)
Pengarna lägger jag på blommor. Mycket blommor men bara i grönt och vitt. Kräks på för mycket rött för länge.

Och så en liten slinga i den vissnade klematisen utanför dörren.

Bara sånt som lyser upp. Swisch....fixat på en timme.

Det lilla röda får komma upp dagen före julafton.

That´s all.

Och så mycket glögg. Helst Blossas vita starkvinsglögg, den med rom. Den som inte tar slut så jag kan köpa den när andan faller på. Varje dag om jag behöver det.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Recept, inte för alla

Alla pratar recept hela tiden. Mormors mjuka pepparkaka, Christers julskinka och mumma och Mormors pomeransbröd. För att inte tala om alla dessa TV-kockar . Jag är nöjd, det är kul att botanisera och kanske förnya det gamla invanda. Nigelas glaserade skinka till exempel eller Leilas "Rocky Road"? Monicas rödkålsmojja eller gravad lax eller vad de nu heter och allt vad de nu gör. Recept, nya och gamla, ligger i tiden! Vi delar med oss som aldrig förr. På jobbet men också i blogglandet. Rutan bidrar till exempel med ett mer udda och smått hårresande recept på blodpudding i dag. Tycker jag som gärna äter både blodkorv och kyckling men jag förtränger effektivt vad det egentligen är jag äter varje gång. Kan absolut inte tänka mig att pilla med en fjäderklädd kyckling eller skopa upp grisblod på min köksbänk. Intresset för mat och dryck är hur som helst stort. Eftersom jag har turen att ha fått ärva min gamla faster Kagas Apotekarreceptsamling, kommer här ett par av julgodbitarna

Helt körd?

Det har gått en jävla massa år. Ingenting har hänt även om livet där utanför har rullat på. Det har känts som en film, en händelserik och omvälvande väldigt lång film med mig som åskådare, stillasittande på första raden. Jag är helt körd. Frågan är om jag någonsin kommer att få tillbaka ett liv där jag känner mig delaktig och integrerad. Få känner till min resa, få vet vad som hände och hur det gick. Få vet vem jag är innerst inne i dag. Det är skämmigt att erkänna men jag är en av dem som inte tillfrisknade. Jag hör inte hemma någonstans, inte i Malous tv-soffa för dit når bara de som kommit vidare, tagit sig ur.....fortsatt.  Jag hör inte hemma i någon relation, grupp, förening, vänskapskrets, familjekonstellation eller ens i mitt eget hus som nu är till försäljning. Jag hör inte hemma här där jag bor men heller ingen annanstans. Trots det klär jag på mig varje dag, sätter på mascara och går ut. Jag ler mot de jag möter. Pratar och är glad.  Jag går en timme med hunden, sen är

Barndomsångestminnen

Eske teske tää...Jag tyckte inte om Plupp. Gör fortfarande inte. Det lilla blåhåriga trollet med håret i kryss över ansiktet framkallar fortfarande illabefinnande...Vet inte varför men som barn avskydde jag Plupp. Min syster älskade samma figur varför jag ibland tvingades utstå sagostunder med Plupp och hans kompisar i den råkalla fjällvärlden...Usch! Samma sak med Televinken. Ångestframkallande marionettkille. OM det var Anita, rösterna eller den svartvita, bulliga skärmen? Jag hatade Televinken. Och Anita sen.....? Först när jag började läsa Mumintrollet för mina egna barn började jag fatta tycke för dessa märkliga varelser. Som barn framkallade böckerna bara ångest! Men det var ju så. I dag har man tonat ner den neurotiska, ångestfyllda och oroliga värld som muminfamiljen levde i. Se bara på teckningarna från 60-talet (visst var det väl Tove Jansson själv som tecknade??) Svart och vitt med enstaka bleka färger. Hårda penndrag. Mycket ondska, hua....Jag säger bara, Morran!!! Däremot