Fortsätt till huvudinnehåll

Inger Efraimsson tar ställning mot en iskall sjukvårdspolitik

Inger Efraimsson, ordförande i Försäkringskassan, avgår. Sunt tycker jag spontant, att en person i FK:s egen ledning reagerar mot regeringens sjukvårdspolitik. Det är så lätt att förstå vad hon menar och vad hon vill med sitt avhopp. FK bedriver hetsjakt mot de sjuka och sjukskrivna i vårt land. Det går inte att dölja genom att hela tiden prata om hur bra det går med lägre antal sjukskrivningar och att man sätter dit att fuskare. Så bra då. Självklart skall man inte fuska. Men alla de som är sjuka, som behöver rehabiliteras, vårdas, få lugn och ro. De drabbas också av regeringens stundom ovärdiga och kalla beslut.

Efraimsson dömer ut regeringens politik som "väldigt otäck". Jag säger, Tack för att du gör som du gör, att du reagerar och handlar! Att du genom din reaktion och avhopp bekräftar något många redan känt på sig. Nämligen att det är något oerhört skrämmande med den politik som nu tar allt mer plats. Tack för att du vägrar bli ytterligare en marionett i maktens grå korridorer. Eller till Cristina Husmark P för den delen.

Husmark P försöker som vanligt värja sig så gott det går. Hon liknar allt mer en fisk på torra land, kippandes efter luft i sina frekventa försvarsutspel. Nu säger hon att hon inte alls förstår varför Efraimsson avgår. Hon säger, citat DN på webben: - "Kanske har hon känt oro för att bli omvald. Hon kanske har känt sådana signaler"

Att Inger Efraimsson är kompetent nog att ta ställning och att fatta egna beslut på riktiga grunder kan det väl inte råda någon tvekan om. Hon om någon vet hur regeringens beslut slår i praktiken. Socialförsäkringsministerns kompetens får jag härmed åter en chans att ifrågasätta. Hon borde varit utbytt för länge sen.

Kommentarer

Anonym sa…
Du skriver ju bara i egenskap av enkelspårig sosse.

"Att är kompetent nog att ta ställning och att fatta egna beslut på riktiga grunder kan det väl inte råda någon tvekan om."

Det är ju precis lika mycket Inger Efraimssons kompetens som ministerns eventuella brist därpå som det råder tvekan om.

grått såsseinlägg är allt jag ser
Nike sa…
Jag är inte sosse, har aldrig varit faktiskt och känner du mig skulle du aldrig komma på att kalla mig enkelspårig. Jag skulle hellre uttrycka det som att jag växlar spår när jag känner behov av det, framför allt är jag för ett mänskligt och värdigt samhälle.

Kanske att din inställning har med att göra att du sannolikt inte själv varit utsatt eller sjuk på nåder under FK:s granskande lupp?

Då är det naturligtvis lättare att hugga!

Populära inlägg i den här bloggen

Recept, inte för alla

Alla pratar recept hela tiden. Mormors mjuka pepparkaka, Christers julskinka och mumma och Mormors pomeransbröd. För att inte tala om alla dessa TV-kockar . Jag är nöjd, det är kul att botanisera och kanske förnya det gamla invanda. Nigelas glaserade skinka till exempel eller Leilas "Rocky Road"? Monicas rödkålsmojja eller gravad lax eller vad de nu heter och allt vad de nu gör. Recept, nya och gamla, ligger i tiden! Vi delar med oss som aldrig förr. På jobbet men också i blogglandet. Rutan bidrar till exempel med ett mer udda och smått hårresande recept på blodpudding i dag. Tycker jag som gärna äter både blodkorv och kyckling men jag förtränger effektivt vad det egentligen är jag äter varje gång. Kan absolut inte tänka mig att pilla med en fjäderklädd kyckling eller skopa upp grisblod på min köksbänk. Intresset för mat och dryck är hur som helst stort. Eftersom jag har turen att ha fått ärva min gamla faster Kagas Apotekarreceptsamling, kommer här ett par av julgodbitarna

Helt körd?

Det har gått en jävla massa år. Ingenting har hänt även om livet där utanför har rullat på. Det har känts som en film, en händelserik och omvälvande väldigt lång film med mig som åskådare, stillasittande på första raden. Jag är helt körd. Frågan är om jag någonsin kommer att få tillbaka ett liv där jag känner mig delaktig och integrerad. Få känner till min resa, få vet vad som hände och hur det gick. Få vet vem jag är innerst inne i dag. Det är skämmigt att erkänna men jag är en av dem som inte tillfrisknade. Jag hör inte hemma någonstans, inte i Malous tv-soffa för dit når bara de som kommit vidare, tagit sig ur.....fortsatt.  Jag hör inte hemma i någon relation, grupp, förening, vänskapskrets, familjekonstellation eller ens i mitt eget hus som nu är till försäljning. Jag hör inte hemma här där jag bor men heller ingen annanstans. Trots det klär jag på mig varje dag, sätter på mascara och går ut. Jag ler mot de jag möter. Pratar och är glad.  Jag går en timme med hunden, sen är

Barndomsångestminnen

Eske teske tää...Jag tyckte inte om Plupp. Gör fortfarande inte. Det lilla blåhåriga trollet med håret i kryss över ansiktet framkallar fortfarande illabefinnande...Vet inte varför men som barn avskydde jag Plupp. Min syster älskade samma figur varför jag ibland tvingades utstå sagostunder med Plupp och hans kompisar i den råkalla fjällvärlden...Usch! Samma sak med Televinken. Ångestframkallande marionettkille. OM det var Anita, rösterna eller den svartvita, bulliga skärmen? Jag hatade Televinken. Och Anita sen.....? Först när jag började läsa Mumintrollet för mina egna barn började jag fatta tycke för dessa märkliga varelser. Som barn framkallade böckerna bara ångest! Men det var ju så. I dag har man tonat ner den neurotiska, ångestfyllda och oroliga värld som muminfamiljen levde i. Se bara på teckningarna från 60-talet (visst var det väl Tove Jansson själv som tecknade??) Svart och vitt med enstaka bleka färger. Hårda penndrag. Mycket ondska, hua....Jag säger bara, Morran!!! Däremot