Fortsätt till huvudinnehåll

Ny ovana

Alltså. Någon har lindat mig kring sitt lillfinger. Jag menar kring sin lilla vita tass... Här sitter jag, barnfri och utslagen, i fåtöljen och äter middag. Fötterna på fotpallen. Tallriken under hakan. Slevar lojt i mig färsk bandspagetti med lammfärs, riven parmesan, ruccola och körsbärstomater. Duralexglaset med en rödvinsslatt står på glasbordet. Plötsligt är hon där. Tittar på mig över tallrikskanten. Neeej försöker jag men då är hennes tass där och hon fiskar elegant upp ett pastaband indränkt i köttfärssås! Neeeeeeej, hör jag mig själv säga och jag gör ett vagt försök att dra undan tallriken men hon kloar bestämt fast i tallrikskanten och jag ger upp. Låter henne hållas. Hon är ju så sööööt. Så där sitter vi mitt i mot varandra och äter ur samma skål. Hemskt!

Kommentarer

TrickyTricky sa…
Och du pratar om svamp och bakterier....hmm och sen äter du ur samma skål som katten...uhhh...*S*
Jag menar, det vet vi alla HUR katter gör sig rena.
Nike sa…
JA, visst är det hemskt!!Fick någon slags hjärtsnurpspsykos, kanske för att det bara var lilla Ester och jag i kväll. Ensamma..snyft..

Men hon fick en egen kant, den rörde jag inte...Dessutom är nog min lilla söta katt helt befriad från svampar och bakterier!!!
Anonym sa…
Nej där går gränsen! Räkorna jag hade i pastasåsen ville jag ha för mig själv, så min kisse fick sina i egen skål i köket.

Så synd om mig blir det aldrig! Men det skulle inte förvåna mig om han snart är under täcket, han är redan ovanpå, - jag som absolut inte ville ha katt i sängen.
Nike sa…
Ja Rut, du ser...gränserna tänjs hela tiden. Snart sitter ni där, du och "randig", och snaskar godis ur samma påse!

Populära inlägg i den här bloggen

Från dumdristigt orädd till mesigt orolig till......vad?

När jag var 12 deltog jag i en hopptävling. Jag red en häst jag aldrig ridit tidigare. En stor fux som mitt i varje språng knyckte till med nacken, uppåt. S:t Göran var svårriden och ridläraren frågade mig säkert tre gånger om jag verkligen skulle vara med i lätt B (där hindrena låg på sådär 120 om jag inte minns fel) Vi fick alltså inte välja häst utan tilldelades pålle efter ett lottsystem. För mig var det inga problem. Vaddå? Varför skulle inte jag?? Det var helt självklart och jag förstod inte de som ifrågasatte om jag inte i stället skulle vara med i lätt A, där jag fick ha min lite mindre och säkrare pålle som jag var van vid, Spjuver! Nähä, lätt B lät coolare. Det var ett självklart val. Lika självklart som att hoppa från högsta trampolinen i Alviksbadets inomhusbassäng, som att leka med de svarta barnen på gatan i Sfax, som att cykla fort nedför grusvägen på Ingla Gård på en cykel jag inte nådde upp till sadeln på. Ingen av det här gick så bra. Det blev både magplask och sönder...

Great mamas med mera

Eftersom jag stack ut hakan och kritiserade ett känsligt ämne får jag väl tåla en del kritik. Okej, allt väl. Men eftersom det jag spontant knattrade ner i utgångspunkten inte var ämnade som brännstoff i någon feministdebatt (trodde inte att mer än högst två skulle läsa mina rader) har jag dragit in ursprungsvarianten. Här kommer samma inlägg, denna gång utan namn, vilket retade gallfeber på många. Det kan jag förstå. Samtidigt har jag svårt att förstå att det skall vara så svårt att skilja på sak och person. Såhär: Läser att det glassiga magasinet "Mama" utmämnt "årets mama". Eftersom jag inte läser "Mama" vet jag inte vad tidningen står för eller vad som avses...Vad då "årets mama"? Blir lite nyfiken..Hur utser man henne? Läser vidare att de nominerade endast utgörs av unga, framgångsrika, snygga och kända kvinnor, tillika morsor. Jaha, hur har man tänkt då? På vilka kriterier utsågs dessa, förrutom att det uppenbarligen är kända för en eller a...