Bakar lussebullar a´la Helene. Som kanelsnurror fast med saffran, smör, mandelmassa och russin i stället. De blev bättre så, tyckte Helene. Barnen höll med. Jag också.
Om det var för att Andrea Bocelli sjöng så vackert eller för att bullarna blev exakt så stora som Helenes, kanske för att jag var ensam hemma och inte behövde tänka efter. Då brast det. Tårarna rann och hulkande tröstade jag mig med lite deg och lite mer deg. Andrea sjöng, jag grät och tårarna blandade sig med degen och jag tog lite till. Fan också. Varför behövde hon dö? Helene måste vara den absolut vackraste och ljusaste ängelen på detta himlavalv. Sjukdomen tog henne till slut. Det trodde ingen av oss. Hon var den som skulle klara sig. Det gick inte att dö när man var så vacker, så sund och så stark. Dessutom mamma till två små. Min vän Helene. Vi fick barn samtidigt, både första och andra gången. Flera år sedan men i dag var hon här igen.
Kokar kaffe och tittar förhoppningsfullt uppåt. Kanske sitter hon där och ler sitt breda leende. Jag blir lugn och slutar äta deg, tar min kaffekopp och bestämmer mig för att ta väldigt mycket vara på resten av den här dagen, om en stund äta mina änglabullar och njuta av varenda liten smula.
Om det var för att Andrea Bocelli sjöng så vackert eller för att bullarna blev exakt så stora som Helenes, kanske för att jag var ensam hemma och inte behövde tänka efter. Då brast det. Tårarna rann och hulkande tröstade jag mig med lite deg och lite mer deg. Andrea sjöng, jag grät och tårarna blandade sig med degen och jag tog lite till. Fan också. Varför behövde hon dö? Helene måste vara den absolut vackraste och ljusaste ängelen på detta himlavalv. Sjukdomen tog henne till slut. Det trodde ingen av oss. Hon var den som skulle klara sig. Det gick inte att dö när man var så vacker, så sund och så stark. Dessutom mamma till två små. Min vän Helene. Vi fick barn samtidigt, både första och andra gången. Flera år sedan men i dag var hon här igen.
Kokar kaffe och tittar förhoppningsfullt uppåt. Kanske sitter hon där och ler sitt breda leende. Jag blir lugn och slutar äta deg, tar min kaffekopp och bestämmer mig för att ta väldigt mycket vara på resten av den här dagen, om en stund äta mina änglabullar och njuta av varenda liten smula.
Kommentarer