Ingen av barnen vill åka till sin pappa den här jul- och nyårshelgen. Jag sa redan efter sommarens katastrofresa att jag aldrig kommer att tvinga dem igen, aldrig kommer att lägga mig i om de vill resa dit eller inte. De är tillräckligt stora för att själva bestämma. De får åka hur mycket de vill eller inte alls. Jag orkar inte längre hålla på. Orkar inte låtsas eller lägga ner energi på att försöka muntra upp barnen och göra pappa bättre än han är, än han förtjänar.
Så, jag skrev ett enkelt mail. Bifogade barnens önskelistor. Inget svar. Skrev igen, frågade hur han tänkte göra med julen. Om inte annat bra så vi inte köper samma sak. Ett kort svar: "Hej, är i London just nu och har massor av annat att tänka på..
Bla en ganska krävande kurs".
Jaha. Jag köpte mina julklappar och informerade kort vad jag köpt. Inget svar. Inte ens en antydan till om han tänkt sig att barnen skall åka dit i år. Att barnen inte vill är en sak men att deras pappa inte ens hör av sig och undrar, berättar om han vill träffa dem, det är lågt. Riktigt lågt. Som vanligt m.a.o.
Så, jag skrev ett enkelt mail. Bifogade barnens önskelistor. Inget svar. Skrev igen, frågade hur han tänkte göra med julen. Om inte annat bra så vi inte köper samma sak. Ett kort svar: "Hej, är i London just nu och har massor av annat att tänka på..
Bla en ganska krävande kurs".
Jaha. Jag köpte mina julklappar och informerade kort vad jag köpt. Inget svar. Inte ens en antydan till om han tänkt sig att barnen skall åka dit i år. Att barnen inte vill är en sak men att deras pappa inte ens hör av sig och undrar, berättar om han vill träffa dem, det är lågt. Riktigt lågt. Som vanligt m.a.o.
Kommentarer
Pytteliten, syns ju knappt.
Blää.