Fortsätt till huvudinnehåll

Tonårsvanor

Helgsläpig vardag. Svårt är det att komma igång. Svårare än vanligt att vara disciplinerad och få saker ur händerna. Längtar nästan till den vanliga vardagen. När skolan dragit i gång, när rutinerna fungerar och dagarna blir längre före de blir kväll. Sonen är på LAN. Dotter+kusin har just vaknat och inleder dagen med att prova sina klädinköp från gårdagens utflykt till Väla köpcentrum. Tyllklänning i svart kompletteras med svart kort kofta och svarta slimmade brallor. Håret är fortfarande råååsa. (Hon är riktigt söt) Kusinen matchar med knallblå shorts, svarta strumpbyxor, blus i folklorestil plus en till i brodyr, svart. Håret var rött men nu åt det laxblonda hållet efter ett nedblekningsförsök. Lejongula raggsockor.
Hennes mamma mailade att hon blir nog lite sen från Australien. Förlänger resan med nya kärleken som övertalat henne att följa till Nya Zeeland en sväng innan hon far hem. Jaha. Det går bra men din dotter äter ingenting annat än vitlöksost, sojakorvar och ketchup! Hon ratade både skaldjuren på nyåret och all annan julmat. Åt sina sojakorvar. Vegetarianen kan förvisso också tänka sig chokladkladdkaka och grädde. Äter bara roast-and-toast-bröd, ingenting annat. Tycker illa om det mesta i vår kyl. 15,5 åringen skickas själv till ICA i dag.

Kommentarer

Anonym sa…
Vegetarisk lasagne kanske? Med quornfärs? Eller med auberginer, zucchini och lök som man ugnsbakat innan. Potatismos? Quornfiléer?
Nike sa…
Tack Rut. Det där låter supergott men tonårskusinen gillar inte zuccini eller aubergin. Inte lök heller. (ja du fattar problemet....) Men quorn går. Blir nog tacos i kväll. Det lär funka!

Alla vill ha olika. Sonen gapar att om han inte får kött blir han inte mätt! Vill inte ha tjejmat..

Jag vill gå på restaurang jag!

Populära inlägg i den här bloggen

Från dumdristigt orädd till mesigt orolig till......vad?

När jag var 12 deltog jag i en hopptävling. Jag red en häst jag aldrig ridit tidigare. En stor fux som mitt i varje språng knyckte till med nacken, uppåt. S:t Göran var svårriden och ridläraren frågade mig säkert tre gånger om jag verkligen skulle vara med i lätt B (där hindrena låg på sådär 120 om jag inte minns fel) Vi fick alltså inte välja häst utan tilldelades pålle efter ett lottsystem. För mig var det inga problem. Vaddå? Varför skulle inte jag?? Det var helt självklart och jag förstod inte de som ifrågasatte om jag inte i stället skulle vara med i lätt A, där jag fick ha min lite mindre och säkrare pålle som jag var van vid, Spjuver! Nähä, lätt B lät coolare. Det var ett självklart val. Lika självklart som att hoppa från högsta trampolinen i Alviksbadets inomhusbassäng, som att leka med de svarta barnen på gatan i Sfax, som att cykla fort nedför grusvägen på Ingla Gård på en cykel jag inte nådde upp till sadeln på. Ingen av det här gick så bra. Det blev både magplask och sönder...

Great mamas med mera

Eftersom jag stack ut hakan och kritiserade ett känsligt ämne får jag väl tåla en del kritik. Okej, allt väl. Men eftersom det jag spontant knattrade ner i utgångspunkten inte var ämnade som brännstoff i någon feministdebatt (trodde inte att mer än högst två skulle läsa mina rader) har jag dragit in ursprungsvarianten. Här kommer samma inlägg, denna gång utan namn, vilket retade gallfeber på många. Det kan jag förstå. Samtidigt har jag svårt att förstå att det skall vara så svårt att skilja på sak och person. Såhär: Läser att det glassiga magasinet "Mama" utmämnt "årets mama". Eftersom jag inte läser "Mama" vet jag inte vad tidningen står för eller vad som avses...Vad då "årets mama"? Blir lite nyfiken..Hur utser man henne? Läser vidare att de nominerade endast utgörs av unga, framgångsrika, snygga och kända kvinnor, tillika morsor. Jaha, hur har man tänkt då? På vilka kriterier utsågs dessa, förrutom att det uppenbarligen är kända för en eller a...