Fortsätt till huvudinnehåll

Tonårsvanor

Helgsläpig vardag. Svårt är det att komma igång. Svårare än vanligt att vara disciplinerad och få saker ur händerna. Längtar nästan till den vanliga vardagen. När skolan dragit i gång, när rutinerna fungerar och dagarna blir längre före de blir kväll. Sonen är på LAN. Dotter+kusin har just vaknat och inleder dagen med att prova sina klädinköp från gårdagens utflykt till Väla köpcentrum. Tyllklänning i svart kompletteras med svart kort kofta och svarta slimmade brallor. Håret är fortfarande råååsa. (Hon är riktigt söt) Kusinen matchar med knallblå shorts, svarta strumpbyxor, blus i folklorestil plus en till i brodyr, svart. Håret var rött men nu åt det laxblonda hållet efter ett nedblekningsförsök. Lejongula raggsockor.
Hennes mamma mailade att hon blir nog lite sen från Australien. Förlänger resan med nya kärleken som övertalat henne att följa till Nya Zeeland en sväng innan hon far hem. Jaha. Det går bra men din dotter äter ingenting annat än vitlöksost, sojakorvar och ketchup! Hon ratade både skaldjuren på nyåret och all annan julmat. Åt sina sojakorvar. Vegetarianen kan förvisso också tänka sig chokladkladdkaka och grädde. Äter bara roast-and-toast-bröd, ingenting annat. Tycker illa om det mesta i vår kyl. 15,5 åringen skickas själv till ICA i dag.

Kommentarer

Anonym sa…
Vegetarisk lasagne kanske? Med quornfärs? Eller med auberginer, zucchini och lök som man ugnsbakat innan. Potatismos? Quornfiléer?
Nike sa…
Tack Rut. Det där låter supergott men tonårskusinen gillar inte zuccini eller aubergin. Inte lök heller. (ja du fattar problemet....) Men quorn går. Blir nog tacos i kväll. Det lär funka!

Alla vill ha olika. Sonen gapar att om han inte får kött blir han inte mätt! Vill inte ha tjejmat..

Jag vill gå på restaurang jag!

Populära inlägg i den här bloggen

Recept, inte för alla

Alla pratar recept hela tiden. Mormors mjuka pepparkaka, Christers julskinka och mumma och Mormors pomeransbröd. För att inte tala om alla dessa TV-kockar . Jag är nöjd, det är kul att botanisera och kanske förnya det gamla invanda. Nigelas glaserade skinka till exempel eller Leilas "Rocky Road"? Monicas rödkålsmojja eller gravad lax eller vad de nu heter och allt vad de nu gör. Recept, nya och gamla, ligger i tiden! Vi delar med oss som aldrig förr. På jobbet men också i blogglandet. Rutan bidrar till exempel med ett mer udda och smått hårresande recept på blodpudding i dag. Tycker jag som gärna äter både blodkorv och kyckling men jag förtränger effektivt vad det egentligen är jag äter varje gång. Kan absolut inte tänka mig att pilla med en fjäderklädd kyckling eller skopa upp grisblod på min köksbänk. Intresset för mat och dryck är hur som helst stort. Eftersom jag har turen att ha fått ärva min gamla faster Kagas Apotekarreceptsamling, kommer här ett par av julgodbitarna

Helt körd?

Det har gått en jävla massa år. Ingenting har hänt även om livet där utanför har rullat på. Det har känts som en film, en händelserik och omvälvande väldigt lång film med mig som åskådare, stillasittande på första raden. Jag är helt körd. Frågan är om jag någonsin kommer att få tillbaka ett liv där jag känner mig delaktig och integrerad. Få känner till min resa, få vet vad som hände och hur det gick. Få vet vem jag är innerst inne i dag. Det är skämmigt att erkänna men jag är en av dem som inte tillfrisknade. Jag hör inte hemma någonstans, inte i Malous tv-soffa för dit når bara de som kommit vidare, tagit sig ur.....fortsatt.  Jag hör inte hemma i någon relation, grupp, förening, vänskapskrets, familjekonstellation eller ens i mitt eget hus som nu är till försäljning. Jag hör inte hemma här där jag bor men heller ingen annanstans. Trots det klär jag på mig varje dag, sätter på mascara och går ut. Jag ler mot de jag möter. Pratar och är glad.  Jag går en timme med hunden, sen är

Barndomsångestminnen

Eske teske tää...Jag tyckte inte om Plupp. Gör fortfarande inte. Det lilla blåhåriga trollet med håret i kryss över ansiktet framkallar fortfarande illabefinnande...Vet inte varför men som barn avskydde jag Plupp. Min syster älskade samma figur varför jag ibland tvingades utstå sagostunder med Plupp och hans kompisar i den råkalla fjällvärlden...Usch! Samma sak med Televinken. Ångestframkallande marionettkille. OM det var Anita, rösterna eller den svartvita, bulliga skärmen? Jag hatade Televinken. Och Anita sen.....? Först när jag började läsa Mumintrollet för mina egna barn började jag fatta tycke för dessa märkliga varelser. Som barn framkallade böckerna bara ångest! Men det var ju så. I dag har man tonat ner den neurotiska, ångestfyllda och oroliga värld som muminfamiljen levde i. Se bara på teckningarna från 60-talet (visst var det väl Tove Jansson själv som tecknade??) Svart och vitt med enstaka bleka färger. Hårda penndrag. Mycket ondska, hua....Jag säger bara, Morran!!! Däremot