Fortsätt till huvudinnehåll

Humor eller inte

Såååå glaaad! Springer omkring och tar konstiga bilder på youngstrarna, den ene mer krumryggad än den andre. Sitter de inte vid datorer, sitter de vid TV:n, hänger över ritblocket eller bara såsar med munnen full av socker i någon fåtölj. Ingen har tyll, brodyr eller nitar i dag. Alla är vinterbleka men sonen och jag har aningen vinterrosor på våra kinder. Den isande vinden från Ryssland fick sonen, som vid varje påpekande om att han kanske borde ta mössa och vantar på sig svarar "äh, det är lugnt", att trä en ica-kasse över huvudet och dra åt på vägen hem igen, för att han frös så om öronen. Jag lyckades lura ut honom. Tog moroten, som bestod i varm choklad med vispgrädde på Coffee and the bakery samt valfri bulle, och sprang före honom. Han kom! Min son är en kul kille. På riktigt. Han får mig att sätta i halsen och kippa efter luft ibland. Både morfar och pappa har nog bidragit till den komiska ådran. Nog för att jag har humor men jag kan omöjligt dra en vits! Här kommer ett exempel:

- Har ni hört den om våningssängen?

Jaha, där förstörde jag den då jag inledde med själva poängen. Samma sak har hänt ett flertal gånger.

Eller....Han ni hört att boken i Oslo är stulen? Äh, jag menar, vet ni VARFÖR boken på biblioteket i Oslo är stulen? Neej, nu kan jag: VARFÖR ÄR BIBLIOTEKET I OSLO STÄNGT? Japp, där satt den!

Det går bara inte. Hatar dessutom när andra drar vitsar. Oerhört få får mig att ens dra på ena mungipan. Stand-up komedi är ingenting för mig heller. Sååå tröttsamt. Den enda jag skrattat åt är Babben Larsson. Ett par gånger. Parlamentet gillar jag. Jag skrattar ibland rått åt Americas funniest homevideo och, nu tror ni inte att jag är klok, jag tycker att är Benny Hill var såå gubbsjukt rolig. Jaques Tatis "semestersabotören" skrattade jag hysteriskt åt första gången jag såg den men inte alls den andra gången, 10 år senare. Så kan det också vara. Monte Pytongänget är ingenting för mig.

Nej, min humor är mer sjuk, ful, oväntad. När någonting är oväntat roligt eller när det inte var meningen att det skulle vara kul, då kan det blir riktigt roligt. Skall se "Plötsligt i Vinslöv" i morgon. Det låter som någonting för mig. Återkommer med en liten rescention.

Nu återstår att lära sig alla finesser min nyinköpta kamera har. Det blev en Canon 400D. Ett litet lyft från min tidigare Canon, en AT1 från 1976. Kan man ha samma objektiv kanske var det någon som trodde??

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Från dumdristigt orädd till mesigt orolig till......vad?

När jag var 12 deltog jag i en hopptävling. Jag red en häst jag aldrig ridit tidigare. En stor fux som mitt i varje språng knyckte till med nacken, uppåt. S:t Göran var svårriden och ridläraren frågade mig säkert tre gånger om jag verkligen skulle vara med i lätt B (där hindrena låg på sådär 120 om jag inte minns fel) Vi fick alltså inte välja häst utan tilldelades pålle efter ett lottsystem. För mig var det inga problem. Vaddå? Varför skulle inte jag?? Det var helt självklart och jag förstod inte de som ifrågasatte om jag inte i stället skulle vara med i lätt A, där jag fick ha min lite mindre och säkrare pålle som jag var van vid, Spjuver! Nähä, lätt B lät coolare. Det var ett självklart val. Lika självklart som att hoppa från högsta trampolinen i Alviksbadets inomhusbassäng, som att leka med de svarta barnen på gatan i Sfax, som att cykla fort nedför grusvägen på Ingla Gård på en cykel jag inte nådde upp till sadeln på. Ingen av det här gick så bra. Det blev både magplask och sönder...

Great mamas med mera

Eftersom jag stack ut hakan och kritiserade ett känsligt ämne får jag väl tåla en del kritik. Okej, allt väl. Men eftersom det jag spontant knattrade ner i utgångspunkten inte var ämnade som brännstoff i någon feministdebatt (trodde inte att mer än högst två skulle läsa mina rader) har jag dragit in ursprungsvarianten. Här kommer samma inlägg, denna gång utan namn, vilket retade gallfeber på många. Det kan jag förstå. Samtidigt har jag svårt att förstå att det skall vara så svårt att skilja på sak och person. Såhär: Läser att det glassiga magasinet "Mama" utmämnt "årets mama". Eftersom jag inte läser "Mama" vet jag inte vad tidningen står för eller vad som avses...Vad då "årets mama"? Blir lite nyfiken..Hur utser man henne? Läser vidare att de nominerade endast utgörs av unga, framgångsrika, snygga och kända kvinnor, tillika morsor. Jaha, hur har man tänkt då? På vilka kriterier utsågs dessa, förrutom att det uppenbarligen är kända för en eller a...