Kunskap är bra, ibland fantastisk, nödvändig och berikande. Men inte i tid och otid. Inte i alla lägen. Vi måste ge oss tid att bara vara och att hitta svaren inom oss också. Vi behöver kanske inte gå på kurs! Många människor går på kurser, inte för att de egentligen behöver det, utan för att de är rädda för att göra fel´, för att misslyckas om de inte går på kurs. Det kan liknas vid en slags modern frälsningsmetod. Vi går inte i kyrkan längre och gör som prästen säger. Vi går på kurs!
Alltså....är vi människor så imbecilla, handikappade och handlingsförlamade som makthavare, myndigheter och andra styrande organ med "ansvar" behandlar oss? Jag spyr ibland på välutbildade experters styrande och fixande med de vanliga samhällsmedborgarna som om de inte fattar någonting alls av egen kraft!
Det finns så många olika kurser för allt möjligt att man omöjligt kan förstå annat än att det nog är nödvändigt att gå ett antal för att klara livhanken i detta land. Speciellt när man får barn och blir gudhjälpeoss FÖRÄLDRAR!! Nu senast beskrivs en ny typ av föräldrautbildning som erbjuds till föräldrar som anser sig ha problem med sina barn. Eller som är rädda för att kanske få problem och tänk om man får ett barn som inte kan sitta stilla i skolan!!! Så för att slippa skämmas eller komma att skämmas i framtiden uppmanas föräldrarna att sluta tänka och känna efter. I stället bör de prova alla de beprövade och säkert mindre beprövade uppfostringsmetoder som kurshållarna presenterar. Som t.ex. att helt negligera ett skrikigt och "besvärligt" barn.
Var..jag undrar var, uppmanas föräldrarna att tänka själva, att använda sitt sunda förnuft, sina unika erfarenheter och det som de lärt sig genom livet och göra det som de anser vara det bästa för just sitt barn? Åh nej. Det här luktar småpanik! Samhällelig eller ekonomisk panik! Låt nu inte alla göra som de vill så människors speciella personligheter och olika läggningar blir för synligt och tar för stor plats, då blir det bara jobbigt och då kostar det samhället mer pengar. Bättre om vi försöker stöpa alla i samma form i god tid. Så blir det lugnt och bra, då blir nog alla lyckliga. Då blir det mindre besvärligt. (fast skulle man nu missa någon kan man ju alltid ge dem lite amfetamin eller nå´t som tur är!!!)
Hu, så hemskt. Ett samhälle där alla är lika lugna, tänker samma tankar och har gått samma kurser. Jag är barnmorska. Jag har hållt i föräldrautbildningar inom mödravårdens regi. Dessbättre har jag lärt mig att jag kan göra lite som jag vill. Många av mina kollegor är så styrda av PM, allmäna riktlinjer och av rädsla att göra fel håller de sig till mallen. Mallen säger till exempel att man SKALL amma till varje pris. Det säger inte jag. Mallen behandlar förstagångsföräldrar över en kam och minimaliserar deras jag-känsla, deras unika förmågor att gå in i barnväntandet och föräldraskapet. Det menar jag. Det finns de som behöver en "morsa" som säger åt dem hur det är och hur det skall vara, men de allra flesta som väntar barn och får sitt första barn är vuxna självständiga människor. Unika och kloka personer väl rustade att ta emot sitt barn på bästa bästa sätt. Jag pratar inte om de som inte är kapabla. De fångar man förhoppningsvis upp redan på mödravården. Det är annorlunda. Då bör man naturligtvis ingripa på ett helt annat sätt. Jag pratar om den största mängden sunda, friska, kloka människor i detta land, i utgångspunkten förmögna att känna efter och tänka självständigt. Bara genom att tala om för dem att de behöver en kurs nu när de skall bli föräldrar, talar man också om för dem att de inte duger, inte kommer att klara det annars.
Nu skall man alltså dessutom gå kurs när barnet är fött. Inte bara höra på trista lektioner om barnsäkerhet och farlig mat som kan ge barnallergier utan också lära sig att forma sina små telningar till små, perfekta tysta och lydiga avkommor. Mota bort både tecken på bokstavskombinationsdiagnoser och risker för föräldrar så frustrerade att de kanske börjar aga sina barn. Bäst att stämma i bäcken så får samhället det så mycket lättare och så blir det så mycket billigare tycks man tänka och tro på.
Och tråkigare. Och farligare. Till sist har vi väl raderat ut varenda sund instinkt hos oss människovarelser så att vi inte längre fattar att vi skall fly när vi möter en brunbjörn i skogen eller känner lukten av rutten påläggsskinka i kylen!
Alltså....är vi människor så imbecilla, handikappade och handlingsförlamade som makthavare, myndigheter och andra styrande organ med "ansvar" behandlar oss? Jag spyr ibland på välutbildade experters styrande och fixande med de vanliga samhällsmedborgarna som om de inte fattar någonting alls av egen kraft!
Det finns så många olika kurser för allt möjligt att man omöjligt kan förstå annat än att det nog är nödvändigt att gå ett antal för att klara livhanken i detta land. Speciellt när man får barn och blir gudhjälpeoss FÖRÄLDRAR!! Nu senast beskrivs en ny typ av föräldrautbildning som erbjuds till föräldrar som anser sig ha problem med sina barn. Eller som är rädda för att kanske få problem och tänk om man får ett barn som inte kan sitta stilla i skolan!!! Så för att slippa skämmas eller komma att skämmas i framtiden uppmanas föräldrarna att sluta tänka och känna efter. I stället bör de prova alla de beprövade och säkert mindre beprövade uppfostringsmetoder som kurshållarna presenterar. Som t.ex. att helt negligera ett skrikigt och "besvärligt" barn.
Var..jag undrar var, uppmanas föräldrarna att tänka själva, att använda sitt sunda förnuft, sina unika erfarenheter och det som de lärt sig genom livet och göra det som de anser vara det bästa för just sitt barn? Åh nej. Det här luktar småpanik! Samhällelig eller ekonomisk panik! Låt nu inte alla göra som de vill så människors speciella personligheter och olika läggningar blir för synligt och tar för stor plats, då blir det bara jobbigt och då kostar det samhället mer pengar. Bättre om vi försöker stöpa alla i samma form i god tid. Så blir det lugnt och bra, då blir nog alla lyckliga. Då blir det mindre besvärligt. (fast skulle man nu missa någon kan man ju alltid ge dem lite amfetamin eller nå´t som tur är!!!)
Hu, så hemskt. Ett samhälle där alla är lika lugna, tänker samma tankar och har gått samma kurser. Jag är barnmorska. Jag har hållt i föräldrautbildningar inom mödravårdens regi. Dessbättre har jag lärt mig att jag kan göra lite som jag vill. Många av mina kollegor är så styrda av PM, allmäna riktlinjer och av rädsla att göra fel håller de sig till mallen. Mallen säger till exempel att man SKALL amma till varje pris. Det säger inte jag. Mallen behandlar förstagångsföräldrar över en kam och minimaliserar deras jag-känsla, deras unika förmågor att gå in i barnväntandet och föräldraskapet. Det menar jag. Det finns de som behöver en "morsa" som säger åt dem hur det är och hur det skall vara, men de allra flesta som väntar barn och får sitt första barn är vuxna självständiga människor. Unika och kloka personer väl rustade att ta emot sitt barn på bästa bästa sätt. Jag pratar inte om de som inte är kapabla. De fångar man förhoppningsvis upp redan på mödravården. Det är annorlunda. Då bör man naturligtvis ingripa på ett helt annat sätt. Jag pratar om den största mängden sunda, friska, kloka människor i detta land, i utgångspunkten förmögna att känna efter och tänka självständigt. Bara genom att tala om för dem att de behöver en kurs nu när de skall bli föräldrar, talar man också om för dem att de inte duger, inte kommer att klara det annars.
Nu skall man alltså dessutom gå kurs när barnet är fött. Inte bara höra på trista lektioner om barnsäkerhet och farlig mat som kan ge barnallergier utan också lära sig att forma sina små telningar till små, perfekta tysta och lydiga avkommor. Mota bort både tecken på bokstavskombinationsdiagnoser och risker för föräldrar så frustrerade att de kanske börjar aga sina barn. Bäst att stämma i bäcken så får samhället det så mycket lättare och så blir det så mycket billigare tycks man tänka och tro på.
Och tråkigare. Och farligare. Till sist har vi väl raderat ut varenda sund instinkt hos oss människovarelser så att vi inte längre fattar att vi skall fly när vi möter en brunbjörn i skogen eller känner lukten av rutten påläggsskinka i kylen!
Kommentarer
Samtidigt tycks det ju vara så att det finns nyblivna mödrar som gillar hela idén med föräldrakurser. Var och gjorde reportage om en sådan alldeles frivillig studiecirkel i en stad inte alltför långtifrån dig häromåret. Träffade rätt vanliga tjejer men som tyckt det blivit väldigt ensamt hemma med bäbis, tror inte de behövde ha itutat sig precis hur de skulle göra, studiematerialet såg inte ut så, utan mest få gemenskap och stöd av någon som var mer erfaren. Själv hade jag inte en tanke åt det hållet, ville absolut inte gå vare sig på kurs innan förlossning eller på några med barnen. Men lustigt nog, en av de få personer jag lärde känna under småbarnsperioden var en mamma som jag träffade på en tvåtimmars orientering i språkutveckling...
Föräldrakurser tycks täcka något slags behov hos en del människor. Precis som en del kvinnor fortsätter att gå på kurser i personlig utveckling i stort sett hela livet! För mig känns det ännu mer fjärran än föräldrakurserna.
Tack Annaa för kommentaren och för att du visar att jag inte är ett ensamt ufo som säger som jag gör. Många tycker nog bara att kurserbjudanden hit och dit är något som är generöst och bra. I ovisshet och kaos är det bra när någon tar tag i problemet åt en, tänker åt en och drar upp riktlinjerna.
Tänk en chef som säger: "Gå hem och ta en vecka. Gå långa promenader, var ensam och känn efter. Fråga dig vem du är och vad du vill" De flesta människor har många av svaren inom sig och man måste inte alltid göra som alla andra och mallen. Allt är inte teoretiskt och i svartvitt.
Att man möts för gemenskapen och för att bryta ev. ensamhet, det är ju en helt annan sak. Men kan man inte säga det då?