Läser om Annaas barndom från det branddrabbade huset. Bränder är otäcka. Minns 70-talet på Bjäre. Vi fick körkort en efter en. Lånade bilar och körde runt bara för att få köra. Jag lärde mig hitta på åsens tusentals små, slingriga vägar. En tid härjade en pyroman i trakten. Det ena huset efter det andra antändes, alltid på natten. Vi körde så högt upp vi kunde komma, släckte lyktorna och spanade ut över vår by i mörkret, fast beslutna att se när nästa hus började ryka. Vi ville ta honom på bar gärning. Det lyckades vi nu inte med, men så småningom greps och dömdes en tokstolle för dåden. Minns känslan. Vilket hus står på tur? Kan det vara vårt?
Nästa brandminne. (Och musminne, för det var musen som knaprat på bensinslangen!) Vaknar av att jag hör mamma ropa. Rusar yrvaket mot fönstret på övervåningens gavel, där mitt rum ligger. Stora orangegula lågor slickar sig upp från bilen där nedanför. Jag rusar mot trappan, hugger i farten min täckjacka och drar den på mig samtidigt som jag springer ut och mot gaveln, fram till bilen som brinner. Minns mammas och lillasysters ropande där de står tryckta bakom en klen björk 25 meter bort -Gå bort, neeeej, gå därifrån!! Vi har ringt brandkåååren! Men jag stod kvar jag. Tog en filt i garaget som jag försökte släcka elden med. Så kom brandbilen. Killarna gjorde snabbt och lätt vad de skulle. Ingen som hade hjärtklappning där inte. När det vita skummet täckte hela bilen och den sista röken skingrat sig tittade jag upp mot brandmännen. De log. Så tittade jag ner på mig själv. Svart, kort täckjacka, vita trosor och ingenting mer. Jag var 18. Minns inte om jag log tillbaka..
Nästa brandminne. (Och musminne, för det var musen som knaprat på bensinslangen!) Vaknar av att jag hör mamma ropa. Rusar yrvaket mot fönstret på övervåningens gavel, där mitt rum ligger. Stora orangegula lågor slickar sig upp från bilen där nedanför. Jag rusar mot trappan, hugger i farten min täckjacka och drar den på mig samtidigt som jag springer ut och mot gaveln, fram till bilen som brinner. Minns mammas och lillasysters ropande där de står tryckta bakom en klen björk 25 meter bort -Gå bort, neeeej, gå därifrån!! Vi har ringt brandkåååren! Men jag stod kvar jag. Tog en filt i garaget som jag försökte släcka elden med. Så kom brandbilen. Killarna gjorde snabbt och lätt vad de skulle. Ingen som hade hjärtklappning där inte. När det vita skummet täckte hela bilen och den sista röken skingrat sig tittade jag upp mot brandmännen. De log. Så tittade jag ner på mig själv. Svart, kort täckjacka, vita trosor och ingenting mer. Jag var 18. Minns inte om jag log tillbaka..
Kommentarer