Fortsätt till huvudinnehåll

Brandminnen

Läser om Annaas barndom från det branddrabbade huset. Bränder är otäcka. Minns 70-talet på Bjäre. Vi fick körkort en efter en. Lånade bilar och körde runt bara för att få köra. Jag lärde mig hitta på åsens tusentals små, slingriga vägar. En tid härjade en pyroman i trakten. Det ena huset efter det andra antändes, alltid på natten. Vi körde så högt upp vi kunde komma, släckte lyktorna och spanade ut över vår by i mörkret, fast beslutna att se när nästa hus började ryka. Vi ville ta honom på bar gärning. Det lyckades vi nu inte med, men så småningom greps och dömdes en tokstolle för dåden. Minns känslan. Vilket hus står på tur? Kan det vara vårt?

Nästa brandminne. (Och musminne, för det var musen som knaprat på bensinslangen!) Vaknar av att jag hör mamma ropa. Rusar yrvaket mot fönstret på övervåningens gavel, där mitt rum ligger. Stora orangegula lågor slickar sig upp från bilen där nedanför. Jag rusar mot trappan, hugger i farten min täckjacka och drar den på mig samtidigt som jag springer ut och mot gaveln, fram till bilen som brinner. Minns mammas och lillasysters ropande där de står tryckta bakom en klen björk 25 meter bort -Gå bort, neeeej, gå därifrån!! Vi har ringt brandkåååren! Men jag stod kvar jag. Tog en filt i garaget som jag försökte släcka elden med. Så kom brandbilen. Killarna gjorde snabbt och lätt vad de skulle. Ingen som hade hjärtklappning där inte. När det vita skummet täckte hela bilen och den sista röken skingrat sig tittade jag upp mot brandmännen. De log. Så tittade jag ner på mig själv. Svart, kort täckjacka, vita trosor och ingenting mer. Jag var 18. Minns inte om jag log tillbaka..

Kommentarer

Anonym sa…
Egentligen brinner det väldigt sällan nu för tiden. Det måste bero på färre dåliga elledningar och brandvarnar och sånt. När jag var liten på 50-talet så var bränder vanliga. Vi brukade gå upp på en höjd i närheten av vårt hus och titta. Mest brann det alltid på julhelgerna när folk hade levande ljus i granen och överallt. Värst var det när en stor grisstall brann. Svedda grisar sprang ut och in i elden. Karlar försökte avliva dem så snabbt som möjligt med det som stod till buds, knivar, gevär osv.
9:09 em
Nike sa…
Usch men usch så hemskt, såg du det där själv?? Men du har nog rätt i att folk i allmänhet är bättre på det där med brandvarnare och att byta ut gamla elledningar o.s.v.
9:32 em
Anonym sa…
Ja, vi ungar stod där bredvid med stora ögon. Minns de hemska skriken från hundratals grisar och den vidriga lukten av bränt fläsk. Den kom att ligga över bygden i flera dagar.
7:50 fm
Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Från dumdristigt orädd till mesigt orolig till......vad?

När jag var 12 deltog jag i en hopptävling. Jag red en häst jag aldrig ridit tidigare. En stor fux som mitt i varje språng knyckte till med nacken, uppåt. S:t Göran var svårriden och ridläraren frågade mig säkert tre gånger om jag verkligen skulle vara med i lätt B (där hindrena låg på sådär 120 om jag inte minns fel) Vi fick alltså inte välja häst utan tilldelades pålle efter ett lottsystem. För mig var det inga problem. Vaddå? Varför skulle inte jag?? Det var helt självklart och jag förstod inte de som ifrågasatte om jag inte i stället skulle vara med i lätt A, där jag fick ha min lite mindre och säkrare pålle som jag var van vid, Spjuver! Nähä, lätt B lät coolare. Det var ett självklart val. Lika självklart som att hoppa från högsta trampolinen i Råckstabadets inomhusbassäng, som att leka med de svarta barnen på gatan i Sfax, som att cykla nedför grusvägen på Ingla Gård på en cykel jag inte nådde upp till sadeln på. Ingen av det här gick så bra. Det blev både magplask och sönderskra...
15 kommentarer
Läs mer

Sjuksköterskestrejken

Valpen uttrycker sig väl och hans återkommande besök i TV-studion vittnar om att han tydligen är en populär gäst. Jag förmodar att det är hans rättframma och provocerande sätt att framföra sina åsikter på. Frankt och tydligt basunerar han ut vad han tycker är rätt och fel. I mina ögon är han en valp. I mina ögon tycker han ibland saker bara för att hans roll är att sitta där och tycka tvärtemot, att just bara provocera och få upp tempot i en debatt. I går sa han, appropå sjuksköterskestrejken, att det är orimligt av sjuksköterskorna att kräva mer i lönelyft än andra yrkesgrupper inom vården. Det fungerar inte, sa han. Det skulle bara leda till att de andra yrkesgrupperna troligen skulle backa och riva upp sina redan färdiga löneavtal för att få mer dem också. Grabben....gå och köp en napp eller nåt. Sjuksköterskorna befinner sig, och har länge gjort, i en slags mellanläge. Läkarna står över och har alltid haft anständiga löner. En rimlig ingångslön med en löneutveckling som heter duga....
12 kommentarer
Läs mer

Usel på dejting

Läser lite bloggar om singellivet, dejtandet och erfarenheter som "singelmänniska". Det är nå´t visst... Sist jag nätdejtade tappade jag allt. Åtminstone så det räckte och blev över för flera månader. Så lång tid tog det innan jag återhämtade mig. Kanske är jag lite väl trög? Han såg rätt hyfsad ut på bilden. Bodde bara 4 mil bort. Dessutom ett sjysst yrke, arkitekt. Skrev trevligt och kunde stava. Okej då, en dejt irl. Jag tog tåget. Skred fram över torget mot hörnet vid McDonalds. Såg honom genast. Inte alls så lång som jag trodde. Hans stora huvud vippade omkring på hans lite böjda kropp. Eller var det bara frisyren? Blev aldrig klok på det där. Kunde inte låta bli att fascineras över hur hela huvudet/hårkaluffsen rörde sig i takt med att han gick, tuggade eller pratade. Han pratade. Efter 5 minuter på Conditori Norreport eller vad det nu hette, började han plötsligt gråta. Jag la min hand på hans arm och han grep den. Höll den en lång stund medans han berättade om hur hus...
14 kommentarer
Läs mer