Fortsätt till huvudinnehåll

Till slut blir allt optimalt ändå

Har massor av bilder i min mobil men överföringen till datorn har inte fungerat på flera månader och jag har inte haft ork att ta tag i saken. Det är alltid saker att ta tag i....fixa, laga, ordna, byta, greja, styra upp. Ibland kräks jag på alla dessa små vardagsliga ting som det måste läggas tid på för att de skall fungera!! Jag vill trycka på en knapp och så skall saker gå. Stöön, denna inneboende jävlighet i tingen!! Så, mobilen har fått vänta. Väntat har också kablarna från fiberoptikmottagaren fått göra. Det innebär att vi fortfarande bara har en kabel till en TV. Ibland är kabeln borta och jag får följa ena änden för att se vart den tar vägen, vanligtvis in i sonens rum. Son och dotter kör med kablar till routern, jag kör trådlöst som väl är. (Det är förvisso bra, då har jag någorlunda koll....)Men alla dessa kablar gör mig annars vansinnig. Än mer jobbig är tanken på att åka och köpa splitter och nya kablar, en massa, långa metrar. Ännu värre blir det när jag tänker på att dessa kablar skall fästas upp och ner, fram och tillbaka. Dessa små sladdhållare gör mig också galen. Pillrigt. Svårt att träffa just bara den pyttelilla spiken med den stora hammaren! Så det blir inte av. Inte än, inte än.... Elgrejor har jag för övrigt ett ansträngt förhållande till.
Vidare så behövs några dörrhandtag skruvas fast, den nya väggtelefonen skall monteras på väggen, sopkärlen sättas på plats, IKEA-byrån till sonens rum monteras ihop, cykel nr 1: fixas punka på. Cykel nr 2: också fixa pyspunka på. Gamla digitalkameran: fråga någon varför objektivet fastnat i utåtläge. Veden som skall klyvas men jag måste åka och hämta själva klyven först. Glödlampan till spiskåpan (skitjobbig, måste skruva av ett lock först, dessutom komma ihåg att köpa rätt lampa) jag har lagat mat i ledsyn några veckor nu.

Små ting men så många. Nä, ibland får allt vara. Rätt vad det är kommer det en dag när jag är på exakt rätt ställe eller har exakt rätt verktyg framför mig och dessutom är mätt, nöjd och utsövd. Det kan ta mer eller mindre lång tid men ingen mer blir lidande än jag som tur är. Mina barn är i en ålder när de ändå går med både skygglappar och inåtvänd blick. Är bara kylskåpet välfyllt, datorer och tv fungerande och om lyset på toa funkar, verkar de helt nöjda.

Jamen, kanske jag bara är rätt ungdomlig i min inställning när allt kommer omkring???

Kommentarer

TrickyTricky sa…
känner igen känner igen känner igen....suck, men kommer samtidigt ihåg att det var ännu värre att ha en karl hemma som inte heller kunde fixa.
Jag och väninnan är helt övertygade om att vi hade blivit otroligt mycket lyckligare om vi gift oss med varsin snickare !!
En händig man, ett himmelrike för en händig man !!
Anonym sa…
Men tror ju att andras karlar går omkring i mystofflorna och fixar med sladdar och glödlampor hela dagarna när de egentligen tittar på sport på tv eller sparkar på däcken till grannens nya bil. Min ugnslampa behöver bytas sen ett par månader, men först måste jag rengöra ugnen för jag kan inte få loss höljet och kan inte be om hjälp utan att skämmas. Det lilla jag bakar bakar jag i skumme.
Nike sa…
Det slår mig just att min ugn hade nog belysning tidigare...?

Populära inlägg i den här bloggen

Från dumdristigt orädd till mesigt orolig till......vad?

När jag var 12 deltog jag i en hopptävling. Jag red en häst jag aldrig ridit tidigare. En stor fux som mitt i varje språng knyckte till med nacken, uppåt. S:t Göran var svårriden och ridläraren frågade mig säkert tre gånger om jag verkligen skulle vara med i lätt B (där hindrena låg på sådär 120 om jag inte minns fel) Vi fick alltså inte välja häst utan tilldelades pålle efter ett lottsystem. För mig var det inga problem. Vaddå? Varför skulle inte jag?? Det var helt självklart och jag förstod inte de som ifrågasatte om jag inte i stället skulle vara med i lätt A, där jag fick ha min lite mindre och säkrare pålle som jag var van vid, Spjuver! Nähä, lätt B lät coolare. Det var ett självklart val. Lika självklart som att hoppa från högsta trampolinen i Råckstabadets inomhusbassäng, som att leka med de svarta barnen på gatan i Sfax, som att cykla nedför grusvägen på Ingla Gård på en cykel jag inte nådde upp till sadeln på. Ingen av det här gick så bra. Det blev både magplask och sönderskra...

Sjuksköterskestrejken

Valpen uttrycker sig väl och hans återkommande besök i TV-studion vittnar om att han tydligen är en populär gäst. Jag förmodar att det är hans rättframma och provocerande sätt att framföra sina åsikter på. Frankt och tydligt basunerar han ut vad han tycker är rätt och fel. I mina ögon är han en valp. I mina ögon tycker han ibland saker bara för att hans roll är att sitta där och tycka tvärtemot, att just bara provocera och få upp tempot i en debatt. I går sa han, appropå sjuksköterskestrejken, att det är orimligt av sjuksköterskorna att kräva mer i lönelyft än andra yrkesgrupper inom vården. Det fungerar inte, sa han. Det skulle bara leda till att de andra yrkesgrupperna troligen skulle backa och riva upp sina redan färdiga löneavtal för att få mer dem också. Grabben....gå och köp en napp eller nåt. Sjuksköterskorna befinner sig, och har länge gjort, i en slags mellanläge. Läkarna står över och har alltid haft anständiga löner. En rimlig ingångslön med en löneutveckling som heter duga....

Usel på dejting

Läser lite bloggar om singellivet, dejtandet och erfarenheter som "singelmänniska". Det är nå´t visst... Sist jag nätdejtade tappade jag allt. Åtminstone så det räckte och blev över för flera månader. Så lång tid tog det innan jag återhämtade mig. Kanske är jag lite väl trög? Han såg rätt hyfsad ut på bilden. Bodde bara 4 mil bort. Dessutom ett sjysst yrke, arkitekt. Skrev trevligt och kunde stava. Okej då, en dejt irl. Jag tog tåget. Skred fram över torget mot hörnet vid McDonalds. Såg honom genast. Inte alls så lång som jag trodde. Hans stora huvud vippade omkring på hans lite böjda kropp. Eller var det bara frisyren? Blev aldrig klok på det där. Kunde inte låta bli att fascineras över hur hela huvudet/hårkaluffsen rörde sig i takt med att han gick, tuggade eller pratade. Han pratade. Efter 5 minuter på Conditori Norreport eller vad det nu hette, började han plötsligt gråta. Jag la min hand på hans arm och han grep den. Höll den en lång stund medans han berättade om hur hus...