Fortsätt till huvudinnehåll

Sjuk kisse

Vår kise är sjuk. Riktigt sjuk och efter 4 dagar på pencillin märks ingen skillnad. Han bara tittar på mig med sina stora svarta ögon. Vad kan det vara? Något fästingburet hoppas jag på för det kan man oftast behandla. Kan katter få reumatism? Han haltar rejält, har ont i alla leder. Nu har det gått två veckor. Vad gör jag om det inte går? Viker mig för hundtjatet?

Mot den STORA djurkliniken. Varför dröjde jag så med läkarintyget som behövdes för att förnya kattförsäkringen?? : (

Kommentarer

Anonym sa…
Hej
tack för ditt meddelande - håller helt med om att det tar tid att på riktigt inse att faktiskt VEM SOM HELST kan läsa det man skriver....det är inte alltid så lätt att riktigt fatta det tycker jag....Ibland "försäger" sig bekanta och avslöjar att de faktiskt läser ens blogg eller dylikt riktigt regelbundet - för det är en annan sak; folk vill inte riktigt erkänna hur mycket de faktiskt läser på bloggar - har du mäerkt det också?

Angående din katt så låter det ju verkligt otäckt!! Vi har två katter men de är mest inne - den stora fördelen med det är att man slipper oroa sig för typ fästingar....det låter nog som om det är det iallafall...men det kanske måste vara rätt sorts antibiotika eller?
Bäst att gå till läkare igen kanske...oroligt!!!
Anonym sa…
Kise... har du blivit hallänning??
Nike sa…
Nordvästskåningarna säger gärna så....Gränsen gick ungefär rakt igenom utsiktscaféet för inte länge sen alls. Man flyttade den för att det var så mycket tjafs om skol- och sjukvårds-tillörighet m.m. I dag går länsgränsen ute på motorvägen, där ingen just bor!

Populära inlägg i den här bloggen

Great mamas med mera

Eftersom jag stack ut hakan och kritiserade ett känsligt ämne får jag väl tåla en del kritik. Okej, allt väl. Men eftersom det jag spontant knattrade ner i utgångspunkten inte var ämnade som brännstoff i någon feministdebatt (trodde inte att mer än högst två skulle läsa mina rader) har jag dragit in ursprungsvarianten. Här kommer samma inlägg, denna gång utan namn, vilket retade gallfeber på många. Det kan jag förstå. Samtidigt har jag svårt att förstå att det skall vara så svårt att skilja på sak och person. Såhär: Läser att det glassiga magasinet "Mama" utmämnt "årets mama". Eftersom jag inte läser "Mama" vet jag inte vad tidningen står för eller vad som avses...Vad då "årets mama"? Blir lite nyfiken..Hur utser man henne? Läser vidare att de nominerade endast utgörs av unga, framgångsrika, snygga och kända kvinnor, tillika morsor. Jaha, hur har man tänkt då? På vilka kriterier utsågs dessa, förrutom att det uppenbarligen är kända för en eller a...

Från dumdristigt orädd till mesigt orolig till......vad?

När jag var 12 deltog jag i en hopptävling. Jag red en häst jag aldrig ridit tidigare. En stor fux som mitt i varje språng knyckte till med nacken, uppåt. S:t Göran var svårriden och ridläraren frågade mig säkert tre gånger om jag verkligen skulle vara med i lätt B (där hindrena låg på sådär 120 om jag inte minns fel) Vi fick alltså inte välja häst utan tilldelades pålle efter ett lottsystem. För mig var det inga problem. Vaddå? Varför skulle inte jag?? Det var helt självklart och jag förstod inte de som ifrågasatte om jag inte i stället skulle vara med i lätt A, där jag fick ha min lite mindre och säkrare pålle som jag var van vid, Spjuver! Nähä, lätt B lät coolare. Det var ett självklart val. Lika självklart som att hoppa från högsta trampolinen i Alviksbadets inomhusbassäng, som att leka med de svarta barnen på gatan i Sfax, som att cykla fort nedför grusvägen på Ingla Gård på en cykel jag inte nådde upp till sadeln på. Ingen av det här gick så bra. Det blev både magplask och sönder...

Fortfarande usel på att dejta

DFaktum är att jag avslutade 2008 med en liten dejt... Vi stämde träff i Hishult (!!) på grund av att det låg exakt mitt i mellan mig och "dejtens" bostad. (Det finns faktiskt en konsthall i Hishult . Reimers konditori finns också - en upplevelse bara det. Nuvarande ägaren berättade att hon drivit verksamheten i 40-50 år. Allt är som det alltid varit. interiören inte minst) Det började rätt så bra. Smålänningen verkade lika trevlig när han pratade som när han skrev. (Konsthallen visade något av någon som uppenbarligen fastnat i förskoleperioden. Urbota trist och intetsägande. Mina barn är bättre konstnärer än den här Joachim Karlsson..) Sen gick vi till kondiset och drack kaffe. Bakverken var det inget fel på heller. Killen jag hade med mig scorade alltjämt pluspoäng. Det var lättsamt och trevligt. (En vuxen man, far till 3 döttrar med mycket att berätta från ett spännande liv på olika platser jorden över och det kändes att han var lite mer än bara yta...) Det blev mörkt och ...