Fortsätt till huvudinnehåll

Sjuk kisse

Vår kise är sjuk. Riktigt sjuk och efter 4 dagar på pencillin märks ingen skillnad. Han bara tittar på mig med sina stora svarta ögon. Vad kan det vara? Något fästingburet hoppas jag på för det kan man oftast behandla. Kan katter få reumatism? Han haltar rejält, har ont i alla leder. Nu har det gått två veckor. Vad gör jag om det inte går? Viker mig för hundtjatet?

Mot den STORA djurkliniken. Varför dröjde jag så med läkarintyget som behövdes för att förnya kattförsäkringen?? : (

Kommentarer

Anonym sa…
Hej
tack för ditt meddelande - håller helt med om att det tar tid att på riktigt inse att faktiskt VEM SOM HELST kan läsa det man skriver....det är inte alltid så lätt att riktigt fatta det tycker jag....Ibland "försäger" sig bekanta och avslöjar att de faktiskt läser ens blogg eller dylikt riktigt regelbundet - för det är en annan sak; folk vill inte riktigt erkänna hur mycket de faktiskt läser på bloggar - har du mäerkt det också?

Angående din katt så låter det ju verkligt otäckt!! Vi har två katter men de är mest inne - den stora fördelen med det är att man slipper oroa sig för typ fästingar....det låter nog som om det är det iallafall...men det kanske måste vara rätt sorts antibiotika eller?
Bäst att gå till läkare igen kanske...oroligt!!!
Anonym sa…
Kise... har du blivit hallänning??
Nike sa…
Nordvästskåningarna säger gärna så....Gränsen gick ungefär rakt igenom utsiktscaféet för inte länge sen alls. Man flyttade den för att det var så mycket tjafs om skol- och sjukvårds-tillörighet m.m. I dag går länsgränsen ute på motorvägen, där ingen just bor!

Populära inlägg i den här bloggen

Recept, inte för alla

Alla pratar recept hela tiden. Mormors mjuka pepparkaka, Christers julskinka och mumma och Mormors pomeransbröd. För att inte tala om alla dessa TV-kockar . Jag är nöjd, det är kul att botanisera och kanske förnya det gamla invanda. Nigelas glaserade skinka till exempel eller Leilas "Rocky Road"? Monicas rödkålsmojja eller gravad lax eller vad de nu heter och allt vad de nu gör. Recept, nya och gamla, ligger i tiden! Vi delar med oss som aldrig förr. På jobbet men också i blogglandet. Rutan bidrar till exempel med ett mer udda och smått hårresande recept på blodpudding i dag. Tycker jag som gärna äter både blodkorv och kyckling men jag förtränger effektivt vad det egentligen är jag äter varje gång. Kan absolut inte tänka mig att pilla med en fjäderklädd kyckling eller skopa upp grisblod på min köksbänk. Intresset för mat och dryck är hur som helst stort. Eftersom jag har turen att ha fått ärva min gamla faster Kagas Apotekarreceptsamling, kommer här ett par av julgodbitarna

Helt körd?

Det har gått en jävla massa år. Ingenting har hänt även om livet där utanför har rullat på. Det har känts som en film, en händelserik och omvälvande väldigt lång film med mig som åskådare, stillasittande på första raden. Jag är helt körd. Frågan är om jag någonsin kommer att få tillbaka ett liv där jag känner mig delaktig och integrerad. Få känner till min resa, få vet vad som hände och hur det gick. Få vet vem jag är innerst inne i dag. Det är skämmigt att erkänna men jag är en av dem som inte tillfrisknade. Jag hör inte hemma någonstans, inte i Malous tv-soffa för dit når bara de som kommit vidare, tagit sig ur.....fortsatt.  Jag hör inte hemma i någon relation, grupp, förening, vänskapskrets, familjekonstellation eller ens i mitt eget hus som nu är till försäljning. Jag hör inte hemma här där jag bor men heller ingen annanstans. Trots det klär jag på mig varje dag, sätter på mascara och går ut. Jag ler mot de jag möter. Pratar och är glad.  Jag går en timme med hunden, sen är

Barndomsångestminnen

Eske teske tää...Jag tyckte inte om Plupp. Gör fortfarande inte. Det lilla blåhåriga trollet med håret i kryss över ansiktet framkallar fortfarande illabefinnande...Vet inte varför men som barn avskydde jag Plupp. Min syster älskade samma figur varför jag ibland tvingades utstå sagostunder med Plupp och hans kompisar i den råkalla fjällvärlden...Usch! Samma sak med Televinken. Ångestframkallande marionettkille. OM det var Anita, rösterna eller den svartvita, bulliga skärmen? Jag hatade Televinken. Och Anita sen.....? Först när jag började läsa Mumintrollet för mina egna barn började jag fatta tycke för dessa märkliga varelser. Som barn framkallade böckerna bara ångest! Men det var ju så. I dag har man tonat ner den neurotiska, ångestfyllda och oroliga värld som muminfamiljen levde i. Se bara på teckningarna från 60-talet (visst var det väl Tove Jansson själv som tecknade??) Svart och vitt med enstaka bleka färger. Hårda penndrag. Mycket ondska, hua....Jag säger bara, Morran!!! Däremot