Fortsätt till huvudinnehåll

Som en souvenir

Han har egentligen redan legat i en låda på vinden i flera månader. Det är där jag förvarar mina minnen: vykort, prylar, souvenirer och annat tingeltangel som jag samlat på mig. Jag är så dålig på att slänga... Han får stanna där jag la honom i höstas. Tog bara upp honom en stund för att tala om för honom att det var dumt att han fick mig att tro så mycket, både på honom och en annan förklaring, men också på att äntligen ha hittat rätt... att han fanns!

Han dammades av men lades strax ner i lådan igen. Där ligger han nu som en liten staty i porslin; lång och blond, med ett brett leende. Han är klädd i vit skjorta och bär blå jeans. I handen håller han en penna. En souvenir från en resa jag gjorde i höstas.

Ett trevligt minne alltså. Bortsett från insikten att jag vid några tillfällen måste ha framstått som en veritabel idiot...

Eftersom jag tror att alla möten som berör betyder något, så var kanske meningen en annan....Vad begriper jag inte än, det kommer kanske. Nu skall jag tänka på något annat, någon annan.....

Kommentarer

TrickyTricky sa…
Ja det var dumt av honom.
Han är en dum människa.
Inte du.
Glöm inte det Nike !!
Han var dum och mot sånt har vi inget försvar, vi som tror att människor är goda precis som vi själva.
TrickyTricky sa…
Det är bra att du tänker så, att han fick dig att upptäcka hur mycket du kunde känna !!
Det är på något sätt hela innebörden i det jag försöker förmedla ibland också, att INTE se på tillfälliga möten som bortslösade utan som något man får och sen väljer man själv var man gör av det och hur man tar emot eller kanske inte tar emot det.
Nike sa…
nike sa...
Det här har nu halkat ner, skall eg. visas mellan "Trickys" kommentarer...Tekniken!

Visst hade jag velat förstå allt redan då när det hände. De förklaringar jag fick bidrog bara till förvirring och flera trådar lämnades hängande i luften. Det hade onekligen besparat mig en massa tankar som ofta gick åt alldeles fel håll. Men allt är passé, det är okej.

I dag handlar det bara om att jag fortfarande är så förundrad över hur han under en så kort tid lyckades få mig att känna så mycket.

(Säkert svårt för vem som helst att förstå)

Någonstans är jag tacksam också, det var härligt och jag lät mig dras med trots en hel del tidiga reservationer. Det var dumt, av mig!

Att skicka rosor och magiska ord till någon man samtidigt vänder ryggen, det var naturligtvis inte snällt....men jag är övertygad om att meningen inte var illvilja på något sätt. Han gjorde nog det enda han kunde just då.

Jag önskar honom verkligen bara all lycka och allt gott! Allt går vidare, även jag. That´s all!

Populära inlägg i den här bloggen

Från dumdristigt orädd till mesigt orolig till......vad?

När jag var 12 deltog jag i en hopptävling. Jag red en häst jag aldrig ridit tidigare. En stor fux som mitt i varje språng knyckte till med nacken, uppåt. S:t Göran var svårriden och ridläraren frågade mig säkert tre gånger om jag verkligen skulle vara med i lätt B (där hindrena låg på sådär 120 om jag inte minns fel) Vi fick alltså inte välja häst utan tilldelades pålle efter ett lottsystem. För mig var det inga problem. Vaddå? Varför skulle inte jag?? Det var helt självklart och jag förstod inte de som ifrågasatte om jag inte i stället skulle vara med i lätt A, där jag fick ha min lite mindre och säkrare pålle som jag var van vid, Spjuver! Nähä, lätt B lät coolare. Det var ett självklart val. Lika självklart som att hoppa från högsta trampolinen i Alviksbadets inomhusbassäng, som att leka med de svarta barnen på gatan i Sfax, som att cykla fort nedför grusvägen på Ingla Gård på en cykel jag inte nådde upp till sadeln på. Ingen av det här gick så bra. Det blev både magplask och sönder...

Great mamas med mera

Eftersom jag stack ut hakan och kritiserade ett känsligt ämne får jag väl tåla en del kritik. Okej, allt väl. Men eftersom det jag spontant knattrade ner i utgångspunkten inte var ämnade som brännstoff i någon feministdebatt (trodde inte att mer än högst två skulle läsa mina rader) har jag dragit in ursprungsvarianten. Här kommer samma inlägg, denna gång utan namn, vilket retade gallfeber på många. Det kan jag förstå. Samtidigt har jag svårt att förstå att det skall vara så svårt att skilja på sak och person. Såhär: Läser att det glassiga magasinet "Mama" utmämnt "årets mama". Eftersom jag inte läser "Mama" vet jag inte vad tidningen står för eller vad som avses...Vad då "årets mama"? Blir lite nyfiken..Hur utser man henne? Läser vidare att de nominerade endast utgörs av unga, framgångsrika, snygga och kända kvinnor, tillika morsor. Jaha, hur har man tänkt då? På vilka kriterier utsågs dessa, förrutom att det uppenbarligen är kända för en eller a...