Fortsätt till huvudinnehåll

Några har åkt till landet

Där for hon i väg. Halva rummet nedpackat i en stor dödskallemärkt trunk. "I fall att". Mormor hämtade. Om 5 timmar är hon hos favvokussen Alice på landet. Om en vecka är de hemma igen. Vi får väl se vem vi får hem. Det var en blond, omålad, söt liten nyponros som reste sin väg. Efter en vecka med blåhåriga och svartmålade, några år äldre kusinen, vet man inte vad som finns kvar av nyponet. Sen kommer de hit. Okej, vi har en vecka på oss att dra några djupa andetag, sonen och jag. Hoppas att hon fixar utedasset och har en rolig vecka.

Och så sitter jag här och saknar henne, efter 45 minuter! Oroar mig för bilresan. Min 75-åriga mamma är förvisso en ovanligt piggelin äldre dam men ändå!! Hon hör som en kratta, har inte något vidvinkelseende, kommer antagligen titta mer på hunden i backspegeln än fram på vägen och är ändå snart 80!!! Måtte hon hålla sig på vägen, hon har dyrbar last.

Hatar, hatar sommartrafik med husvagnar och långtradare!! Det är nu de är ute på vägarna, de där som nu för tiden bara kör bil några enstaka dagar per år. Gubbar med stora kepsar och tunnelseende, damer med stora grå hår och flaskbottnar till glasögon. Dessutom ynglingar med färskt körkort som bränner gummi i föräldrarnas cabbar eller feta BMW. För att inte tala om de överviktiga 50-talisterna och hualigen också 40-talisterna, som mitt i ålderskrisen äntligen fått råd att köpa HD. De som fick motorcykelkörkortet på köpet, då när det begav sig.

Tar en kopp kaffe till, planerar dagen och ber inom mig till någon av de högre makterna att allt skall gå bra. Tar med hemresan också för säkerhets skull, om jag nu skulle glömma det senare.

Kommentarer

Anonym sa…
Det kommer att gå bra, det är lugnt! Ha en trevlig midsommar!
Nike sa…
Det gick bra! Ha en trevlig midsommar du också!

Populära inlägg i den här bloggen

Great mamas med mera

Eftersom jag stack ut hakan och kritiserade ett känsligt ämne får jag väl tåla en del kritik. Okej, allt väl. Men eftersom det jag spontant knattrade ner i utgångspunkten inte var ämnade som brännstoff i någon feministdebatt (trodde inte att mer än högst två skulle läsa mina rader) har jag dragit in ursprungsvarianten. Här kommer samma inlägg, denna gång utan namn, vilket retade gallfeber på många. Det kan jag förstå. Samtidigt har jag svårt att förstå att det skall vara så svårt att skilja på sak och person. Såhär: Läser att det glassiga magasinet "Mama" utmämnt "årets mama". Eftersom jag inte läser "Mama" vet jag inte vad tidningen står för eller vad som avses...Vad då "årets mama"? Blir lite nyfiken..Hur utser man henne? Läser vidare att de nominerade endast utgörs av unga, framgångsrika, snygga och kända kvinnor, tillika morsor. Jaha, hur har man tänkt då? På vilka kriterier utsågs dessa, förrutom att det uppenbarligen är kända för en eller a...

Från dumdristigt orädd till mesigt orolig till......vad?

När jag var 12 deltog jag i en hopptävling. Jag red en häst jag aldrig ridit tidigare. En stor fux som mitt i varje språng knyckte till med nacken, uppåt. S:t Göran var svårriden och ridläraren frågade mig säkert tre gånger om jag verkligen skulle vara med i lätt B (där hindrena låg på sådär 120 om jag inte minns fel) Vi fick alltså inte välja häst utan tilldelades pålle efter ett lottsystem. För mig var det inga problem. Vaddå? Varför skulle inte jag?? Det var helt självklart och jag förstod inte de som ifrågasatte om jag inte i stället skulle vara med i lätt A, där jag fick ha min lite mindre och säkrare pålle som jag var van vid, Spjuver! Nähä, lätt B lät coolare. Det var ett självklart val. Lika självklart som att hoppa från högsta trampolinen i Alviksbadets inomhusbassäng, som att leka med de svarta barnen på gatan i Sfax, som att cykla fort nedför grusvägen på Ingla Gård på en cykel jag inte nådde upp till sadeln på. Ingen av det här gick så bra. Det blev både magplask och sönder...

Fortfarande usel på att dejta

DFaktum är att jag avslutade 2008 med en liten dejt... Vi stämde träff i Hishult (!!) på grund av att det låg exakt mitt i mellan mig och "dejtens" bostad. (Det finns faktiskt en konsthall i Hishult . Reimers konditori finns också - en upplevelse bara det. Nuvarande ägaren berättade att hon drivit verksamheten i 40-50 år. Allt är som det alltid varit. interiören inte minst) Det började rätt så bra. Smålänningen verkade lika trevlig när han pratade som när han skrev. (Konsthallen visade något av någon som uppenbarligen fastnat i förskoleperioden. Urbota trist och intetsägande. Mina barn är bättre konstnärer än den här Joachim Karlsson..) Sen gick vi till kondiset och drack kaffe. Bakverken var det inget fel på heller. Killen jag hade med mig scorade alltjämt pluspoäng. Det var lättsamt och trevligt. (En vuxen man, far till 3 döttrar med mycket att berätta från ett spännande liv på olika platser jorden över och det kändes att han var lite mer än bara yta...) Det blev mörkt och ...