Läs min dag:
Dottern kom hem efter en vecka i den småländska vildmarken. Det tog en minut sedan hörde vi ett jamande och såg vår sjuka kisse på vingliga ben närma sig sin favoritfamiljemedlem. Det var som att han hade väntat på henne.
I morgon skulle vi låta honom somna in var det tänkt. Ville låta dottern vänja sig vid tanken och ta farväl..tänkte jag. Men efter kraftansträngningen att hälsa henne välkommen hem var det som att luften gick ur honom och han gav upp. Det gick inte att vänta. Kvart i 10 i går kväll åkte vi till djursjukhuset i Helsingborg. Min tappra lilla tjej höll honom hela bilresan genom regnskurarna, en resa på 6 mil enkel väg.
Han fick somna in, vårt grå lejon. Dottern grät och blödde näsblod, kisses hjärta stannade och hon höll honom hela tiden.
Vi svepte in honom i en ullfilt och åkte hem . Regnskurarna hade nu blivit till ett hällregn utav den kaliber man ibland hör talas om, den som orsakar översvämningar och får vägar att rämna. Körde gamla landsvägen, hann 3 km sedan fick vi stanna. Hela dagen och all anspänning kom upp och hon kräktes som hon aldrig gjort förrut.
Kunde det bli värre? Kvart i ett svängde vi in på gårdsplanen där hemmaDet var kolsvart, blåsigt och regnade lika våldsamt. Klarade inte tanken på att gå ut i mörket och börja gräva. Sa godnatt till barnen och drog i mig en slatt av det enda starka skåpet hade att bjuda på, linjeakvavit......
Vaknade klockan 5. Fick inte ro. Gick ut och begravde kisse. La honom i en bädd av rosenblad, han fick bara fin, ny jord över sig.
Påminns om varför jag aldrig skaffade några fler husdjur, då efter hundarna vi hade när jag växte upp.....
Dottern kom hem efter en vecka i den småländska vildmarken. Det tog en minut sedan hörde vi ett jamande och såg vår sjuka kisse på vingliga ben närma sig sin favoritfamiljemedlem. Det var som att han hade väntat på henne.
I morgon skulle vi låta honom somna in var det tänkt. Ville låta dottern vänja sig vid tanken och ta farväl..tänkte jag. Men efter kraftansträngningen att hälsa henne välkommen hem var det som att luften gick ur honom och han gav upp. Det gick inte att vänta. Kvart i 10 i går kväll åkte vi till djursjukhuset i Helsingborg. Min tappra lilla tjej höll honom hela bilresan genom regnskurarna, en resa på 6 mil enkel väg.
Han fick somna in, vårt grå lejon. Dottern grät och blödde näsblod, kisses hjärta stannade och hon höll honom hela tiden.
Vi svepte in honom i en ullfilt och åkte hem . Regnskurarna hade nu blivit till ett hällregn utav den kaliber man ibland hör talas om, den som orsakar översvämningar och får vägar att rämna. Körde gamla landsvägen, hann 3 km sedan fick vi stanna. Hela dagen och all anspänning kom upp och hon kräktes som hon aldrig gjort förrut.
Kunde det bli värre? Kvart i ett svängde vi in på gårdsplanen där hemmaDet var kolsvart, blåsigt och regnade lika våldsamt. Klarade inte tanken på att gå ut i mörket och börja gräva. Sa godnatt till barnen och drog i mig en slatt av det enda starka skåpet hade att bjuda på, linjeakvavit......
Vaknade klockan 5. Fick inte ro. Gick ut och begravde kisse. La honom i en bädd av rosenblad, han fick bara fin, ny jord över sig.
Påminns om varför jag aldrig skaffade några fler husdjur, då efter hundarna vi hade när jag växte upp.....
Kommentarer