Vill bara påminna mig själv om att i morgon den 11 juni fyller min syrra år...Vill absolut ringa och sjunga för U (hon såg nog helst att hon slapp bevars...) Redan som ettåring satt hon med näsan ner i teckningsblocket. Samtidigt som hon tecknade rörde sig hakan koncentrerat fram och tillbaka. Så gör hon fortfarande. Hon är duktig, gör fin grafik, jag har två tavlor på väggen. Det enda vi är lika på är längden, fast jag är längre. Lillasyster var blondast som barn men är mörkast i dag. Jag ville alltid ha underfrallan, hon överfrallan. Vi är inte lika alls, inte i någon stavelse. Men hon är min enda syster och hon är värd en sång, om än falsksjungen.
Vem är jag lik? Vet inte....har alltid känt mig som om jag var från en annan planet i min första familj. I dag fungerar alla kontakter hit och dit men så har det inte alltid varit. Nu finns inte pappa längre. Det är svårt med ursprungsfamiljen... Vill inte att mina barn skall få ett så avigt och sorgligt förhållande till mig och varandra som jag haft till min familj. När de så småningom tar klivet ut i livet vill jag att de skall känna in i varje cell att jag är och alltid kommer att vara deras största support och stöd. De skall känna sig älskade och välkomna hem, alltid och alltid, när de än har behov av det.
Vem är jag lik? Vet inte....har alltid känt mig som om jag var från en annan planet i min första familj. I dag fungerar alla kontakter hit och dit men så har det inte alltid varit. Nu finns inte pappa längre. Det är svårt med ursprungsfamiljen... Vill inte att mina barn skall få ett så avigt och sorgligt förhållande till mig och varandra som jag haft till min familj. När de så småningom tar klivet ut i livet vill jag att de skall känna in i varje cell att jag är och alltid kommer att vara deras största support och stöd. De skall känna sig älskade och välkomna hem, alltid och alltid, när de än har behov av det.
Kommentarer