Fortsätt till huvudinnehåll

Regn och sol, från det ena till en och annan konstnär

G & C kom med en flaska rödtjut och ett stort persiskt bröd i går kväll. Lite av en religiös känsla infann sig trots att visiten endast var av social och vänskaplig art. Vi doppade inte heller brödet i vinet, drack bara rakt av. Men persiskt bröd inhandlat på Möllevångstorget i Malmö är så gott att jag nästan hör kyrkklockor slå. Varför har jag så långt till Möllevångstorget? Det är en upplevelse, där finns det godaste från nästan hela världen. Det persiska brödet har formen av en jättetunga...En halvmeter långt och kanske 20 cm brett. Bäst är det dagen efter, uppvärmt i rosten, med smör och apelsinmarmelad. Kan inte sluta, tar ett nyp varje gång jag passerar köket. (Tur kanske att jag har så långt till Möllevångstorget..)

B bjöd på middag, Tack för älgfärsbiffen! Den var perfekt efter en helt orörlig, nollpresterande dag som i forsande floder försvann längs asfalten ner genom gallret på gatbrunnarna....Höll på att dras med men höll mig kvar genom att ligga lågt och läsa min bok. Det gick inte att göra något annat, möjligen att bara sitta där då och fånstirra rakt ut i allt det grå med någon slags förhoppning att nu, snart, ser vi nog en strimma blå himmel igen! Men nej...

Tacksam för solen i dag. Tungmodet i går behövdes kanske, men jag trivs bättre i dag. Läser DN och äter frukost. Fastnar i en artikel om den spektakuläre konstnären Demian Hirst. Han har klätt en dödskalle med 8600 diamanter, han lägger styckade djur i stora glaslådor fyllda med kloroform och han lär vara den överlägset dyraste nu levande konstnären. Det finns människor som är villiga att betala 700 000 000 kronor för hans dödskalle!

Hade jag varit i London hade jag sannolikt avlagt ett besök på galleri White Cube. Fast jag fasar.... Att stoppa en stor haj i en glaslåda med kloroform är väl okej. Men en styckad ko?? Att han själv uppskattar att "få en smäll på käften" av konstupplevelser är lätt att förstå. Vet inte hur jag skulle komma att reagera. Visst är det härligt och häftigt att bli berörd, på alla sätt. Men att läsa om det här med styckade djur i glasburkar känns mest vulgärt och äckligt! Vet inte om jag vill bli berörd ända ut till spygränsen..

Kan inte låta bli att fundera över vad skapandet kan ge honom för slags kickar? Vad vill han uttrycka tro? Att det handlar om döden går att ta till sig. Han ser sina alster som "en djurpark" och menar att djurparker med levande djur är än mer fasansfulla än hans konstpark...

Jaja, megakänd har han i allafall blivit.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Från dumdristigt orädd till mesigt orolig till......vad?

När jag var 12 deltog jag i en hopptävling. Jag red en häst jag aldrig ridit tidigare. En stor fux som mitt i varje språng knyckte till med nacken, uppåt. S:t Göran var svårriden och ridläraren frågade mig säkert tre gånger om jag verkligen skulle vara med i lätt B (där hindrena låg på sådär 120 om jag inte minns fel) Vi fick alltså inte välja häst utan tilldelades pålle efter ett lottsystem. För mig var det inga problem. Vaddå? Varför skulle inte jag?? Det var helt självklart och jag förstod inte de som ifrågasatte om jag inte i stället skulle vara med i lätt A, där jag fick ha min lite mindre och säkrare pålle som jag var van vid, Spjuver! Nähä, lätt B lät coolare. Det var ett självklart val. Lika självklart som att hoppa från högsta trampolinen i Alviksbadets inomhusbassäng, som att leka med de svarta barnen på gatan i Sfax, som att cykla fort nedför grusvägen på Ingla Gård på en cykel jag inte nådde upp till sadeln på. Ingen av det här gick så bra. Det blev både magplask och sönder...

Great mamas med mera

Eftersom jag stack ut hakan och kritiserade ett känsligt ämne får jag väl tåla en del kritik. Okej, allt väl. Men eftersom det jag spontant knattrade ner i utgångspunkten inte var ämnade som brännstoff i någon feministdebatt (trodde inte att mer än högst två skulle läsa mina rader) har jag dragit in ursprungsvarianten. Här kommer samma inlägg, denna gång utan namn, vilket retade gallfeber på många. Det kan jag förstå. Samtidigt har jag svårt att förstå att det skall vara så svårt att skilja på sak och person. Såhär: Läser att det glassiga magasinet "Mama" utmämnt "årets mama". Eftersom jag inte läser "Mama" vet jag inte vad tidningen står för eller vad som avses...Vad då "årets mama"? Blir lite nyfiken..Hur utser man henne? Läser vidare att de nominerade endast utgörs av unga, framgångsrika, snygga och kända kvinnor, tillika morsor. Jaha, hur har man tänkt då? På vilka kriterier utsågs dessa, förrutom att det uppenbarligen är kända för en eller a...