Fortsätt till huvudinnehåll

Shocking blue

Jag stannar kvar i tonåren en liten stund till... Det här var min första discolåt! Upptäckte en ny värld på ungdomsgården "Trappan". Köpte min första BH ( 50 AA som var för stor), drog en glesstickad vinröd tröja över huvudet,stoppade ner V-jeansen i seglarstövlarna och bockade mig ut på dansgolvet ( Ja, jag har skrivit om den här märkliga dansstilen tidigare: Korsa höger ben över vänster, händerna på ryggen, bocka dig över benen, räta upp ryggen, byt ben och bocka igen...HAHAHAHAHA, seriöst!!Vet någon vad jag menar??) Om och om igen spelades den!! Känslan sitter kvar, älskar den här!

Dubbelklicka på pilen för att lyssna!


Kommentarer

Anonym sa…
Vänta bara tills jag får bredband, då ska jag lyssna på all bloggmusik!
Nike sa…
Det här med blogradio är kul. Kan du inte lyssna på den här låten utan bredband?
Lennon sa…
Du skriver himla bra! Snubblade in när jag letade efter ursprunget till "kaos föder ordning"...
eller hur det nu heter...
men fastnade i dina levande berättelser... Kör på!

PS Hur många timmar på dygnet har DU?!?!? DS
Nike sa…
Hej "Lennon"
Tack för din kommentar. Det där med att "kaos föder ordning" kan jag skriva under på, även om det ibland kan ta tålamodsprövande lång tid att förstå!

Tja, dygnet har 24 h. Jag behöver 8 timmars sömn men sover oftast bara 7. Livet tar tid. Utrymme för "ingenting", eller mig själv, har jag lärt mig att bryta mig till, men det har kostat en del ;-)

Populära inlägg i den här bloggen

Recept, inte för alla

Alla pratar recept hela tiden. Mormors mjuka pepparkaka, Christers julskinka och mumma och Mormors pomeransbröd. För att inte tala om alla dessa TV-kockar . Jag är nöjd, det är kul att botanisera och kanske förnya det gamla invanda. Nigelas glaserade skinka till exempel eller Leilas "Rocky Road"? Monicas rödkålsmojja eller gravad lax eller vad de nu heter och allt vad de nu gör. Recept, nya och gamla, ligger i tiden! Vi delar med oss som aldrig förr. På jobbet men också i blogglandet. Rutan bidrar till exempel med ett mer udda och smått hårresande recept på blodpudding i dag. Tycker jag som gärna äter både blodkorv och kyckling men jag förtränger effektivt vad det egentligen är jag äter varje gång. Kan absolut inte tänka mig att pilla med en fjäderklädd kyckling eller skopa upp grisblod på min köksbänk. Intresset för mat och dryck är hur som helst stort. Eftersom jag har turen att ha fått ärva min gamla faster Kagas Apotekarreceptsamling, kommer här ett par av julgodbitarna

Helt körd?

Det har gått en jävla massa år. Ingenting har hänt även om livet där utanför har rullat på. Det har känts som en film, en händelserik och omvälvande väldigt lång film med mig som åskådare, stillasittande på första raden. Jag är helt körd. Frågan är om jag någonsin kommer att få tillbaka ett liv där jag känner mig delaktig och integrerad. Få känner till min resa, få vet vad som hände och hur det gick. Få vet vem jag är innerst inne i dag. Det är skämmigt att erkänna men jag är en av dem som inte tillfrisknade. Jag hör inte hemma någonstans, inte i Malous tv-soffa för dit når bara de som kommit vidare, tagit sig ur.....fortsatt.  Jag hör inte hemma i någon relation, grupp, förening, vänskapskrets, familjekonstellation eller ens i mitt eget hus som nu är till försäljning. Jag hör inte hemma här där jag bor men heller ingen annanstans. Trots det klär jag på mig varje dag, sätter på mascara och går ut. Jag ler mot de jag möter. Pratar och är glad.  Jag går en timme med hunden, sen är

Barndomsångestminnen

Eske teske tää...Jag tyckte inte om Plupp. Gör fortfarande inte. Det lilla blåhåriga trollet med håret i kryss över ansiktet framkallar fortfarande illabefinnande...Vet inte varför men som barn avskydde jag Plupp. Min syster älskade samma figur varför jag ibland tvingades utstå sagostunder med Plupp och hans kompisar i den råkalla fjällvärlden...Usch! Samma sak med Televinken. Ångestframkallande marionettkille. OM det var Anita, rösterna eller den svartvita, bulliga skärmen? Jag hatade Televinken. Och Anita sen.....? Först när jag började läsa Mumintrollet för mina egna barn började jag fatta tycke för dessa märkliga varelser. Som barn framkallade böckerna bara ångest! Men det var ju så. I dag har man tonat ner den neurotiska, ångestfyllda och oroliga värld som muminfamiljen levde i. Se bara på teckningarna från 60-talet (visst var det väl Tove Jansson själv som tecknade??) Svart och vitt med enstaka bleka färger. Hårda penndrag. Mycket ondska, hua....Jag säger bara, Morran!!! Däremot