Fortsätt till huvudinnehåll

Snabblunch

Varit i Helsingborg och uträttat mer eller mindre viktiga och onödiga ärenden. Köpte bland annat en enkel svart kofta på MQ. Klev fram till kassörskan och la fram vad jag bestämt mig för att köpa. Den blonderade tittade på plagget, sedan på mig och utropar högt, högt: Men OJ, den här är helt NY! Den kom alldeles precis nyss. Du är den första som köper just den HÄR...Men GRATTIS, först i stan!!

Hon ler brett..på allvar.

Jag: Hehe, men tack tack!

Alltså...vad då tack? För vad? Jaha, först i stan med en helt enkel svart kofta, det var som tusan..........?

Kör hem, lunchen var för 1,5 h sedan. Låser upp, slänger in mig själv och mina påsar, pussar Ester som kommer galopperande och tar ett par stora kliv mot kylen. Raffsar åt mig en skiva grovbröd (GI, GI!)en restbit grillad lax sedan i går och lite chevreost (alltid bra att ha). Kletar ut osten på brödet och mosar laxen ovanpå detta. Hm, något saknas. Öppnar kylen igen och hittar efter lite letande i de bakre regionerna (hoppsan, där hade jag visst inte varit på ett tag!!) en burk apelsin och ingefärsmarmelad. Det känns helt rätt! Toppar med ett lager ovanpå laxen och trycker i mig mackan stående. Det var så bra så jag tar två! Smakar toppen. Unnar mig en skvätt rosévin från boxen på nedersta kylskåpshyllan. Står fortfarande upp. Tur det inte var pasta till lunch i dag för om jag äte kall pasta och samtidigt står upp får jag hicka. Alltid, varje gång.

Minns plötsligt att det var ju jag som inte skulle stå upp och äta längre utan sitta ner vid ett bord som vanligt folk...Okej, nästa gång. Tur att jag inte hade några hasselnötter hemma.

Häromdagen blev det en kall pannkaka med ost, sallad och en skinksnutt.
Det kan bli precis vad som helst när det måste gå fort. I dag hade jag tur!

Kommentarer

Anonym sa…
Lax och marmelad... det är oprövat i mitt hem.
Nike sa…
Gärna ingefärsmarmelad...testa!
Anonym sa…
Och FÖRST med koftan! Modeblogga omedelbart och gör alla gröna av avund för att de inte hann före!
Nike sa…
Hehe, kanske blir en liten sidoblogg!

Populära inlägg i den här bloggen

Recept, inte för alla

Alla pratar recept hela tiden. Mormors mjuka pepparkaka, Christers julskinka och mumma och Mormors pomeransbröd. För att inte tala om alla dessa TV-kockar . Jag är nöjd, det är kul att botanisera och kanske förnya det gamla invanda. Nigelas glaserade skinka till exempel eller Leilas "Rocky Road"? Monicas rödkålsmojja eller gravad lax eller vad de nu heter och allt vad de nu gör. Recept, nya och gamla, ligger i tiden! Vi delar med oss som aldrig förr. På jobbet men också i blogglandet. Rutan bidrar till exempel med ett mer udda och smått hårresande recept på blodpudding i dag. Tycker jag som gärna äter både blodkorv och kyckling men jag förtränger effektivt vad det egentligen är jag äter varje gång. Kan absolut inte tänka mig att pilla med en fjäderklädd kyckling eller skopa upp grisblod på min köksbänk. Intresset för mat och dryck är hur som helst stort. Eftersom jag har turen att ha fått ärva min gamla faster Kagas Apotekarreceptsamling, kommer här ett par av julgodbitarna

Helt körd?

Det har gått en jävla massa år. Ingenting har hänt även om livet där utanför har rullat på. Det har känts som en film, en händelserik och omvälvande väldigt lång film med mig som åskådare, stillasittande på första raden. Jag är helt körd. Frågan är om jag någonsin kommer att få tillbaka ett liv där jag känner mig delaktig och integrerad. Få känner till min resa, få vet vad som hände och hur det gick. Få vet vem jag är innerst inne i dag. Det är skämmigt att erkänna men jag är en av dem som inte tillfrisknade. Jag hör inte hemma någonstans, inte i Malous tv-soffa för dit når bara de som kommit vidare, tagit sig ur.....fortsatt.  Jag hör inte hemma i någon relation, grupp, förening, vänskapskrets, familjekonstellation eller ens i mitt eget hus som nu är till försäljning. Jag hör inte hemma här där jag bor men heller ingen annanstans. Trots det klär jag på mig varje dag, sätter på mascara och går ut. Jag ler mot de jag möter. Pratar och är glad.  Jag går en timme med hunden, sen är

Barndomsångestminnen

Eske teske tää...Jag tyckte inte om Plupp. Gör fortfarande inte. Det lilla blåhåriga trollet med håret i kryss över ansiktet framkallar fortfarande illabefinnande...Vet inte varför men som barn avskydde jag Plupp. Min syster älskade samma figur varför jag ibland tvingades utstå sagostunder med Plupp och hans kompisar i den råkalla fjällvärlden...Usch! Samma sak med Televinken. Ångestframkallande marionettkille. OM det var Anita, rösterna eller den svartvita, bulliga skärmen? Jag hatade Televinken. Och Anita sen.....? Först när jag började läsa Mumintrollet för mina egna barn började jag fatta tycke för dessa märkliga varelser. Som barn framkallade böckerna bara ångest! Men det var ju så. I dag har man tonat ner den neurotiska, ångestfyllda och oroliga värld som muminfamiljen levde i. Se bara på teckningarna från 60-talet (visst var det väl Tove Jansson själv som tecknade??) Svart och vitt med enstaka bleka färger. Hårda penndrag. Mycket ondska, hua....Jag säger bara, Morran!!! Däremot