Fortsätt till huvudinnehåll

Dejtfobi ?

Han hade en dejt med någon och ville göra om det. Jag önskade honom lycka till och vände mig åt ett annat håll. Nu skriver han att han är förkrossad över att jag slutade skriva. "Jag var nog bara ute efter hans kropp"! Men hallå! Och ändå..Han får mig att le, han skriver som en tornado. Nu är han otålig. Vill ses. Vill jag? Inte än, inte än. Han skriver puss och kram. Vi har aldrig setts och jag ryggar tillbaka och skriver "Ha en god dag". Han fnyser åt min businesston och får mig att sätta kaffet i vrångstrupen med sin rakhet och val av ord. Nu hotar han med att baka bröd och packa en picknickkorg, komma hit och hämta mig för en lunch i det gröna. Sen kör han mig hem igen prick klockan ett. Jädra kille. Kan man inte få vara i fred! Vill jag vara i fred? Vill jag vara i fred för honom? Det vet jag inte, vi har aldrig träffats, bara haft en jädrigt rolig brevkontakt ett tag. Han är föör trevlig. Charmig..och han får mig att skratta! Han är inte klok ibland.....och jag gillar det. Picknick. Det regnar ju bara ! Nä, kom inte hit, håll dig undan. Om han ändå inte hade varit så trevligt spjuveraktigt charmig! Han kunde väl åtminstone sett tradig ut eller vara 154 lång eller haft en våldtagen iller på överläppen! Men inte ens det, nej då.....Mr Perfekt? Lägger locket på. Svarar inte än. Försöker hitta den där inre rösten men där är tvärtyst. Inte minsta lilla fingervisning. Nej, inte än. Definitivt inte än. Kanske aldrig.

Kommentarer

TrickyTricky sa…
Våga !!!
Anonym sa…
Jag avskyr när någon som man inte har träffat skriver puss och kram. Tänk om man sen träffas och inte alls skulle vilja pussa och krama människan? Det skulle ju bli jättekonstigt. Så tråkig är jag. Men det är ju kul att träffa folk, som norrlänningen sa.
Nike sa…
Tricky: Kanske.
Rut: Jo och Jo men visst.
Anonym sa…
... här kommer jag och lägger mig i ... dock med viss erfarenhet av dejting haha! *hostar för kaffet fastnade i halsen*

... vad har du att förlora ..?
Nike sa…
Tack, det är bra att höra någon annan vara förnuftigt och påminna mig om just det där! Bad energi just nu bara kanske....Eller, det är egentligen en lång historia.....Varför är det inte bara lätt som en plätt!
TrickyTricky sa…
Nej det är inte lätt som en plätt men det svåra ligger inte i att våga ta första steget, det är faktiskt sen det blir svårt.
En dejt, kanske två kan man med lätthet hantera, man kan ta både ett nej och lite lagom mycket intresse.
Så våga ta ett steg, känn efter lite, öva dig på just detta bara. Sen kan du tänka vidare.
Du vet ju var du kan vända dig för fler dejtingtips....*S*
Nike sa…
Ja visst ja, öva var det! Så glömsk jag är, tack för den påminnelsen också...

Yes mam, du är min dejtingcoach, det vet du!

Populära inlägg i den här bloggen

Recept, inte för alla

Alla pratar recept hela tiden. Mormors mjuka pepparkaka, Christers julskinka och mumma och Mormors pomeransbröd. För att inte tala om alla dessa TV-kockar . Jag är nöjd, det är kul att botanisera och kanske förnya det gamla invanda. Nigelas glaserade skinka till exempel eller Leilas "Rocky Road"? Monicas rödkålsmojja eller gravad lax eller vad de nu heter och allt vad de nu gör. Recept, nya och gamla, ligger i tiden! Vi delar med oss som aldrig förr. På jobbet men också i blogglandet. Rutan bidrar till exempel med ett mer udda och smått hårresande recept på blodpudding i dag. Tycker jag som gärna äter både blodkorv och kyckling men jag förtränger effektivt vad det egentligen är jag äter varje gång. Kan absolut inte tänka mig att pilla med en fjäderklädd kyckling eller skopa upp grisblod på min köksbänk. Intresset för mat och dryck är hur som helst stort. Eftersom jag har turen att ha fått ärva min gamla faster Kagas Apotekarreceptsamling, kommer här ett par av julgodbitarna

Helt körd?

Det har gått en jävla massa år. Ingenting har hänt även om livet där utanför har rullat på. Det har känts som en film, en händelserik och omvälvande väldigt lång film med mig som åskådare, stillasittande på första raden. Jag är helt körd. Frågan är om jag någonsin kommer att få tillbaka ett liv där jag känner mig delaktig och integrerad. Få känner till min resa, få vet vad som hände och hur det gick. Få vet vem jag är innerst inne i dag. Det är skämmigt att erkänna men jag är en av dem som inte tillfrisknade. Jag hör inte hemma någonstans, inte i Malous tv-soffa för dit når bara de som kommit vidare, tagit sig ur.....fortsatt.  Jag hör inte hemma i någon relation, grupp, förening, vänskapskrets, familjekonstellation eller ens i mitt eget hus som nu är till försäljning. Jag hör inte hemma här där jag bor men heller ingen annanstans. Trots det klär jag på mig varje dag, sätter på mascara och går ut. Jag ler mot de jag möter. Pratar och är glad.  Jag går en timme med hunden, sen är

Barndomsångestminnen

Eske teske tää...Jag tyckte inte om Plupp. Gör fortfarande inte. Det lilla blåhåriga trollet med håret i kryss över ansiktet framkallar fortfarande illabefinnande...Vet inte varför men som barn avskydde jag Plupp. Min syster älskade samma figur varför jag ibland tvingades utstå sagostunder med Plupp och hans kompisar i den råkalla fjällvärlden...Usch! Samma sak med Televinken. Ångestframkallande marionettkille. OM det var Anita, rösterna eller den svartvita, bulliga skärmen? Jag hatade Televinken. Och Anita sen.....? Först när jag började läsa Mumintrollet för mina egna barn började jag fatta tycke för dessa märkliga varelser. Som barn framkallade böckerna bara ångest! Men det var ju så. I dag har man tonat ner den neurotiska, ångestfyllda och oroliga värld som muminfamiljen levde i. Se bara på teckningarna från 60-talet (visst var det väl Tove Jansson själv som tecknade??) Svart och vitt med enstaka bleka färger. Hårda penndrag. Mycket ondska, hua....Jag säger bara, Morran!!! Däremot