Han hade en dejt med någon och ville göra om det. Jag önskade honom lycka till och vände mig åt ett annat håll. Nu skriver han att han är förkrossad över att jag slutade skriva. "Jag var nog bara ute efter hans kropp"! Men hallå! Och ändå..Han får mig att le, han skriver som en tornado. Nu är han otålig. Vill ses. Vill jag? Inte än, inte än. Han skriver puss och kram. Vi har aldrig setts och jag ryggar tillbaka och skriver "Ha en god dag". Han fnyser åt min businesston och får mig att sätta kaffet i vrångstrupen med sin rakhet och val av ord. Nu hotar han med att baka bröd och packa en picknickkorg, komma hit och hämta mig för en lunch i det gröna. Sen kör han mig hem igen prick klockan ett. Jädra kille. Kan man inte få vara i fred! Vill jag vara i fred? Vill jag vara i fred för honom? Det vet jag inte, vi har aldrig träffats, bara haft en jädrigt rolig brevkontakt ett tag. Han är föör trevlig. Charmig..och han får mig att skratta! Han är inte klok ibland.....och jag gillar det. Picknick. Det regnar ju bara ! Nä, kom inte hit, håll dig undan. Om han ändå inte hade varit så trevligt spjuveraktigt charmig! Han kunde väl åtminstone sett tradig ut eller vara 154 lång eller haft en våldtagen iller på överläppen! Men inte ens det, nej då.....Mr Perfekt? Lägger locket på. Svarar inte än. Försöker hitta den där inre rösten men där är tvärtyst. Inte minsta lilla fingervisning. Nej, inte än. Definitivt inte än. Kanske aldrig.
När jag var 12 deltog jag i en hopptävling. Jag red en häst jag aldrig ridit tidigare. En stor fux som mitt i varje språng knyckte till med nacken, uppåt. S:t Göran var svårriden och ridläraren frågade mig säkert tre gånger om jag verkligen skulle vara med i lätt B (där hindrena låg på sådär 120 om jag inte minns fel) Vi fick alltså inte välja häst utan tilldelades pålle efter ett lottsystem. För mig var det inga problem. Vaddå? Varför skulle inte jag?? Det var helt självklart och jag förstod inte de som ifrågasatte om jag inte i stället skulle vara med i lätt A, där jag fick ha min lite mindre och säkrare pålle som jag var van vid, Spjuver! Nähä, lätt B lät coolare. Det var ett självklart val. Lika självklart som att hoppa från högsta trampolinen i Alviksbadets inomhusbassäng, som att leka med de svarta barnen på gatan i Sfax, som att cykla fort nedför grusvägen på Ingla Gård på en cykel jag inte nådde upp till sadeln på. Ingen av det här gick så bra. Det blev både magplask och sönder...
Kommentarer
Rut: Jo och Jo men visst.
... vad har du att förlora ..?
En dejt, kanske två kan man med lätthet hantera, man kan ta både ett nej och lite lagom mycket intresse.
Så våga ta ett steg, känn efter lite, öva dig på just detta bara. Sen kan du tänka vidare.
Du vet ju var du kan vända dig för fler dejtingtips....*S*
Yes mam, du är min dejtingcoach, det vet du!