Ligger på mage när något får mig att vakna till liv. Den blå frottén följer med halva ansiktet ner i sanden. Solglasögonen har halkat snett och trycker på näsan, men värmen har gjort mig så loj och avväpnad att jag ínte ids ändra ställning eller rätta till dem på en gång. Är torr i munnen av värme och sand, men armen har fastnat ovanför mitt huvud, orkar inte lyfta den mot korgen och vattenflaskan. Ligger kvar. Tänker att det var bra att jag smörjde in mig med faktor 20. Mellan solglasen tjuvkikar jag på min omgivning.
Till vänster: två tyska familjer. 4 vuxna och 5 barn. De ropar till varandra så hela stranden hör. Inte hade jag kunnat med att vara så högljudd om jag vore svensk på en tysk strand!
Strax nedanför mig; en familj från orten. Rättare sagt en hel släkt. Funderar på om det är mormor eller moster, hon den äldsta och gapigaste. Alla ser likadana ut, bara lite olika storlekar och midjemått. Alla pratar om sig själva, refererar till sitt och de lyssnar inte på varandra! De avbryter och pratar alla samtidigt, ingen tycks reagera. Alla avslutar också varje påstående eller mening med - ju!
Puh!
Till höger: Det måste vara han, en gammal tonårsbekant? Eller? Han sa en gång till mig att jag hade en söt nästipp!! Det är 100 år sedan, var vi inte i Stockholm tillsammans en gång? Kommer dåligt i håg men faddrar åt samma flicka, som nu är vuxen, det är vi väl? Måste fråga någon som kommer ihåg bättre än jag.
Närmast: Två väldigt runda, ljushylta tonårsflickor i västvärldens minsta bikinisar. Den ena pratar högt i mobiltelefon.
Blundar. Rösterna rör sig runt mig, jag hör en mås. En vattenskoter drar förbi. En båt som går snabbt. Jag hör en pingisboll. Ett skratt. Vågskvalpet. Steg i sanden som närmar sig.
- Är det här du är? Guuud, vad vi har letat!! - Får jag pengar till glass, en stor, innan jag dööööör!
En timme senare sitter jag under parasollet vid ett bord nere vid hamnen. Solbrillorna sitter rätt och jag har beställt in en ägg och anjovismacka och en Pripps blå. Det är ta mig tusan helt ljuvligt! Stunden stannar och fastnar. Läser vidare i min bok, bara är och missar att flirta tillbaka med en lång, spännande kille som ler och nickar så trevligt. Varför tror jag alltid att det är något fel när en man ler mot mig eller tittar lite extra. Har jag ägg i hela ansiktet? Maskara?
Så var han borta. Cyklar hem, nöjd ändå. Filmtajm i kväll, Lilla Filmfestivalen pågår för fullt.
Kommentarer