Läste till morgonkaffet en artikel om flow. Som jag har väntat på den där flowen. Vid ett par små korta stunder i livet har jag anat att den faktiskt finns. Det slår mig att det är väldigt många år sedan. Vad har hänt? Sanningen är väl att jag inte har givit den tid att leta sig fram. I artikeln står det bland annat att för att komma i kontakt med sitt inre flow måste man lära sig att lyssna bättre inåt, lära sig att förstå när jag skall göra en sak och när jag inte skall göra en annan sak. Intuition. Är man helt ärlig mot sig själv och lyckas man höra vad intuitionen säger gör man de rätta valen automatiskt. Vidare leder det ena till det andra och på sikt är man inne i ett positivt och kreativt livsflow, allt blir bara bättre och bättre!
Min intuition grävde jag ner efter en period när jag tyckte att jag bara hade en opålitlig, svekfull intuition som hånskrattade åt mina ivriga försök att förstå dess budskap. Nej, i flera år har jag bara litat på ren och skär fakta. Jag har velat ha bevis, svart på vitt. Inget flumflum här inte.
Men hur har det blivit då? Är det så konstigt att jag sitter här och ibland känner mig lite amputerad. Jag skall nog damma av min gamla inutition och kolla om den trots allt kan hjälpa mig att hitta mitt livsflow! Det låter så väldigt bekvämt och härligt det där. Kanske var det bara min hörsel eller mottagare det var fel på, då innan?
Så tänkte jag att en bra början är säkert att jag börjar med något helt nytt, något kreativt som inte har med skrivandet eller syendet att göra.
Så, jag anmälde mig i dag till en kurs i silversmide. Först var jag tveksam och drog ut på det eftersom anmälan var bindande. Men jag gjorde det och nu sitter jag här och känner hur någon ropar hurra inom mig! Jag gjorde nog rätt för inom mig känns det rätt och det gör mig glad.
Kanske att jag tar den där intuitionen till nåder igen. Nja, jag avvaktar med årets betygsutdelning men några pluspoäng blir det. Det här är faktiskt någonting jag velat göra i många år men NU skall det faktiskt bli av. Go with the flow liksom....
Min intuition grävde jag ner efter en period när jag tyckte att jag bara hade en opålitlig, svekfull intuition som hånskrattade åt mina ivriga försök att förstå dess budskap. Nej, i flera år har jag bara litat på ren och skär fakta. Jag har velat ha bevis, svart på vitt. Inget flumflum här inte.
Men hur har det blivit då? Är det så konstigt att jag sitter här och ibland känner mig lite amputerad. Jag skall nog damma av min gamla inutition och kolla om den trots allt kan hjälpa mig att hitta mitt livsflow! Det låter så väldigt bekvämt och härligt det där. Kanske var det bara min hörsel eller mottagare det var fel på, då innan?
Så tänkte jag att en bra början är säkert att jag börjar med något helt nytt, något kreativt som inte har med skrivandet eller syendet att göra.
Så, jag anmälde mig i dag till en kurs i silversmide. Först var jag tveksam och drog ut på det eftersom anmälan var bindande. Men jag gjorde det och nu sitter jag här och känner hur någon ropar hurra inom mig! Jag gjorde nog rätt för inom mig känns det rätt och det gör mig glad.
Kanske att jag tar den där intuitionen till nåder igen. Nja, jag avvaktar med årets betygsutdelning men några pluspoäng blir det. Det här är faktiskt någonting jag velat göra i många år men NU skall det faktiskt bli av. Go with the flow liksom....
Kommentarer
Syster yster
Min kreativa utmaning i tre år var att skapa en matteverkstad som ersatte matteböckerna för mina elever. Nu tvingas jag lägga ner det och känner mig vingklippt. När jag har sörjt färdigt över det så ska jag leta upp något annat. Med eller utan hjälp av intiution. För den skulle jag inte lita på enbart, åtminstone inte min. Den är kass! Leder oftast in i återvändsgränder.
Öh, jag bara tänker med fingertopparna nu igen..eller svamlar kanske?
Och syster Y: Ja just det, ibland måste man utmana sig själv!
SIlversmide skulle jag gärna prova på...men det finns inte där jag bor. Dock är det ingen ursäkt eftersom jag har nära till Stockholm...
Kanske dags för lite go with the flow?