Skrämde slag på både barnen och grannarna! Kom hem efter att ha slitit mig, cykeln och tre ICA-kassar uppför backen. Hungrig som en varg. Drog i mig en näve hasselnötter samtidigt som jag gick ut genom dörren för att titta på sonen som cyklade på sin enhjuling. Skrattar till samtidigt som jag tuggar, samtidigt som jag sväljer, samtidigt som jag andas in.
Ingen bra kombination. Sätter i halsen var bara förnamnet. Hostar en stund och sen är det plötsligt omöjligt att dra in luft. Ut går det men jag kan inte andas in. Jo, genom att ta i för kung och fosterland kan jag dra i mig lite men jag låter som ett sågverk och flämtar i utandningen till barnen att de skall springa efter Mona, grannen som är sjuksköterska. Jag får alltså inte luft, kände ett uns panik men en röst inom mig säger att jag måste vara lugn. Så jag var lugn. Sprang ut, hostade lite till och böjde mig ner....nu lättade det. Det tog några minuter, Mona kom springande, var effektiv och gjorde för säkerhets skull Heimlich manöver trots att jag nu kunde andas. Granne nummer två kom och ropade att maken var på väg med räddningsbilen (lämpliga grannar jag har...) Men nu var allt lugnt igen.
Herre Guuud.... Vilken slarvig äterska jag är! Varför sitter jag inte ner och tuggar ordentligt när jag stoppar något i munnen, som man skall göra. Stackars barnen. Fick låtsas som att det här var egentligen ingenting, det var värre än det såg ut. Det blev take away kinamat. Nu har min dotter skrivit en lång lista på sådant som hennes mamma inte får äta. Nudlar gick bra för de kan man dra upp igen om de hamnar fel!!! Ris får jag inte äta, jag får inte skratta när jag äter, inte heller andas in när jag sväljer. Det är hårda bud.
Ingen bra kombination. Sätter i halsen var bara förnamnet. Hostar en stund och sen är det plötsligt omöjligt att dra in luft. Ut går det men jag kan inte andas in. Jo, genom att ta i för kung och fosterland kan jag dra i mig lite men jag låter som ett sågverk och flämtar i utandningen till barnen att de skall springa efter Mona, grannen som är sjuksköterska. Jag får alltså inte luft, kände ett uns panik men en röst inom mig säger att jag måste vara lugn. Så jag var lugn. Sprang ut, hostade lite till och böjde mig ner....nu lättade det. Det tog några minuter, Mona kom springande, var effektiv och gjorde för säkerhets skull Heimlich manöver trots att jag nu kunde andas. Granne nummer två kom och ropade att maken var på väg med räddningsbilen (lämpliga grannar jag har...) Men nu var allt lugnt igen.
Herre Guuud.... Vilken slarvig äterska jag är! Varför sitter jag inte ner och tuggar ordentligt när jag stoppar något i munnen, som man skall göra. Stackars barnen. Fick låtsas som att det här var egentligen ingenting, det var värre än det såg ut. Det blev take away kinamat. Nu har min dotter skrivit en lång lista på sådant som hennes mamma inte får äta. Nudlar gick bra för de kan man dra upp igen om de hamnar fel!!! Ris får jag inte äta, jag får inte skratta när jag äter, inte heller andas in när jag sväljer. Det är hårda bud.
Kommentarer