Fortsätt till huvudinnehåll

Det är lugnt

Det är lugnt. Lugnet efter stormenkänsla. Dels gav gårdagens händelse mig faktiskt en, om än liten, näradödenupplevelse. Det var bara en kort stund, sen släppte krampen. Men jag har aldrig varit så nära känslan att, nu kanske det är över... Det var konstigt.

Jag fick betablockerare. Inte av nöten i fel rör utan p.g.a. mitt blodtryck. Äntligen träffade jag en läkare som tyckte som jag, att jag inte kan gå omkring med det där blodtrycket. Alla konstiga symptom som jag haft de senaste 2 åren, alla kan de ha sitt ursprung i ett högt tryck!
Det låter inte klokt! Inte heller passar det min image som lång, stark, frisk och lugn! En sån som jag får helt enkelt inte högt blodtryck! Jag är frisk till världens ände och när det är över somnar jag bara in där en natt vid 100 år, fortfarande lika kvick och frisk. Blodtryck! Bah....där ser man. Varifrån kom det här nu då? - Från mormor gastar min moster! Hon åkte ambulans in på sin 50-årsdag, hjärtat krånglade och därefter medicinerade hon livet ut mot högt tryck och kärlkramp.

Mormor? Lägg av! Vi är inte ett dugg lika. Vägrar någonstans att erkänna en kroppslig svaghet men tog ändå tacksamt fast motvilligt emot receptet. Har tagit en halv tablett i några dagar, för säkerhets skull...för att jag egentligen inte vill och för att jag vill vara med och ha kontroll. Det känns bättre så. Doktorer kan ha fel.

Det är lugnt. Så här lugnt har det inte varit på månader. Det är skönt och gör mig glad! Vad det beror på vet jag inte men jag är så tacksam att det inte blev värre i går och något händer inom mig, vinandet i huvudet är mindre.

Tar ett glas vin, tittar ut mot gräset och de långa kvällsskuggorna som målar svarta linjer i det gröna. Hör tåget passera, hur den nya tjuren i backen brölar, kan se honom framför mig när han bestiger ännu en av sina vackra kvigor. Min dotter har slutat rodna, det är vardag nu. Fredag kväll. Det är skönt och det är lugnt.

Kommentarer

Anonym sa…
Det var ett vådligt äventyr med nöten eller nötterna. Hoppas Du är återställd nu. Jag skrattar gott när jag läser listan på sånt Du inte får äta eller göra för barnen. Fast det här med blodtrycket är inte att leka med. Man ska se upp med sånt tror jag och försöka hålla det i schack. Mitt är fortfarande för lågt men någon gång på ålderns höst så hoppas jag att det ska bli normalt åtminstone. Ha det gott!
Nike sa…
Jag har alltid haft så lågt blodtryck att jag haft problem med att stå stilla mer än 20 sekunder. Det här kom som en blixt från en klar himmel. Men i dag mår jag som en prinsessa. Har en puls på 54, glider omkring och mår prima! Kan man annat? Sol, värme och ett salt dopp tillika!
Coola Morsan sa…
Jag har alltid haft för lågt blodtryck men under panikattacken på flyget var det väldigt högt, förstår hur det känns att gå omkring så jämt, med en pulserande känsla av att det snart kan rämna alltihop.

Sist jag kollade var det normalt. "Normalare än för folk i vår ålder", sa läkaren, som i så fall såg yngre ut än sin ålder.
Men för mig är det en varningssignal:
Jag kanske är äldre än jag tror..

Skönt att du mår bättre.
Nike sa…
Ja, det ÄR definitivt en varningssignal. Att jag blir äldre går liksom inte att komma i från. Det går inte att slarva på samma sätt längre. En del rår man inte på hur väl man än sköter sig, det är helt klart...

Men det rimmar inte med hur jag i övrigt känner mig...morr!

Populära inlägg i den här bloggen

Recept, inte för alla

Alla pratar recept hela tiden. Mormors mjuka pepparkaka, Christers julskinka och mumma och Mormors pomeransbröd. För att inte tala om alla dessa TV-kockar . Jag är nöjd, det är kul att botanisera och kanske förnya det gamla invanda. Nigelas glaserade skinka till exempel eller Leilas "Rocky Road"? Monicas rödkålsmojja eller gravad lax eller vad de nu heter och allt vad de nu gör. Recept, nya och gamla, ligger i tiden! Vi delar med oss som aldrig förr. På jobbet men också i blogglandet. Rutan bidrar till exempel med ett mer udda och smått hårresande recept på blodpudding i dag. Tycker jag som gärna äter både blodkorv och kyckling men jag förtränger effektivt vad det egentligen är jag äter varje gång. Kan absolut inte tänka mig att pilla med en fjäderklädd kyckling eller skopa upp grisblod på min köksbänk. Intresset för mat och dryck är hur som helst stort. Eftersom jag har turen att ha fått ärva min gamla faster Kagas Apotekarreceptsamling, kommer här ett par av julgodbitarna

Helt körd?

Det har gått en jävla massa år. Ingenting har hänt även om livet där utanför har rullat på. Det har känts som en film, en händelserik och omvälvande väldigt lång film med mig som åskådare, stillasittande på första raden. Jag är helt körd. Frågan är om jag någonsin kommer att få tillbaka ett liv där jag känner mig delaktig och integrerad. Få känner till min resa, få vet vad som hände och hur det gick. Få vet vem jag är innerst inne i dag. Det är skämmigt att erkänna men jag är en av dem som inte tillfrisknade. Jag hör inte hemma någonstans, inte i Malous tv-soffa för dit når bara de som kommit vidare, tagit sig ur.....fortsatt.  Jag hör inte hemma i någon relation, grupp, förening, vänskapskrets, familjekonstellation eller ens i mitt eget hus som nu är till försäljning. Jag hör inte hemma här där jag bor men heller ingen annanstans. Trots det klär jag på mig varje dag, sätter på mascara och går ut. Jag ler mot de jag möter. Pratar och är glad.  Jag går en timme med hunden, sen är

Barndomsångestminnen

Eske teske tää...Jag tyckte inte om Plupp. Gör fortfarande inte. Det lilla blåhåriga trollet med håret i kryss över ansiktet framkallar fortfarande illabefinnande...Vet inte varför men som barn avskydde jag Plupp. Min syster älskade samma figur varför jag ibland tvingades utstå sagostunder med Plupp och hans kompisar i den råkalla fjällvärlden...Usch! Samma sak med Televinken. Ångestframkallande marionettkille. OM det var Anita, rösterna eller den svartvita, bulliga skärmen? Jag hatade Televinken. Och Anita sen.....? Först när jag började läsa Mumintrollet för mina egna barn började jag fatta tycke för dessa märkliga varelser. Som barn framkallade böckerna bara ångest! Men det var ju så. I dag har man tonat ner den neurotiska, ångestfyllda och oroliga värld som muminfamiljen levde i. Se bara på teckningarna från 60-talet (visst var det väl Tove Jansson själv som tecknade??) Svart och vitt med enstaka bleka färger. Hårda penndrag. Mycket ondska, hua....Jag säger bara, Morran!!! Däremot