Fortsätt till huvudinnehåll

Det är lugnt

Det är lugnt. Lugnet efter stormenkänsla. Dels gav gårdagens händelse mig faktiskt en, om än liten, näradödenupplevelse. Det var bara en kort stund, sen släppte krampen. Men jag har aldrig varit så nära känslan att, nu kanske det är över... Det var konstigt.

Jag fick betablockerare. Inte av nöten i fel rör utan p.g.a. mitt blodtryck. Äntligen träffade jag en läkare som tyckte som jag, att jag inte kan gå omkring med det där blodtrycket. Alla konstiga symptom som jag haft de senaste 2 åren, alla kan de ha sitt ursprung i ett högt tryck!
Det låter inte klokt! Inte heller passar det min image som lång, stark, frisk och lugn! En sån som jag får helt enkelt inte högt blodtryck! Jag är frisk till världens ände och när det är över somnar jag bara in där en natt vid 100 år, fortfarande lika kvick och frisk. Blodtryck! Bah....där ser man. Varifrån kom det här nu då? - Från mormor gastar min moster! Hon åkte ambulans in på sin 50-årsdag, hjärtat krånglade och därefter medicinerade hon livet ut mot högt tryck och kärlkramp.

Mormor? Lägg av! Vi är inte ett dugg lika. Vägrar någonstans att erkänna en kroppslig svaghet men tog ändå tacksamt fast motvilligt emot receptet. Har tagit en halv tablett i några dagar, för säkerhets skull...för att jag egentligen inte vill och för att jag vill vara med och ha kontroll. Det känns bättre så. Doktorer kan ha fel.

Det är lugnt. Så här lugnt har det inte varit på månader. Det är skönt och gör mig glad! Vad det beror på vet jag inte men jag är så tacksam att det inte blev värre i går och något händer inom mig, vinandet i huvudet är mindre.

Tar ett glas vin, tittar ut mot gräset och de långa kvällsskuggorna som målar svarta linjer i det gröna. Hör tåget passera, hur den nya tjuren i backen brölar, kan se honom framför mig när han bestiger ännu en av sina vackra kvigor. Min dotter har slutat rodna, det är vardag nu. Fredag kväll. Det är skönt och det är lugnt.

Kommentarer

Anonym sa…
Det var ett vådligt äventyr med nöten eller nötterna. Hoppas Du är återställd nu. Jag skrattar gott när jag läser listan på sånt Du inte får äta eller göra för barnen. Fast det här med blodtrycket är inte att leka med. Man ska se upp med sånt tror jag och försöka hålla det i schack. Mitt är fortfarande för lågt men någon gång på ålderns höst så hoppas jag att det ska bli normalt åtminstone. Ha det gott!
Nike sa…
Jag har alltid haft så lågt blodtryck att jag haft problem med att stå stilla mer än 20 sekunder. Det här kom som en blixt från en klar himmel. Men i dag mår jag som en prinsessa. Har en puls på 54, glider omkring och mår prima! Kan man annat? Sol, värme och ett salt dopp tillika!
Coola Morsan sa…
Jag har alltid haft för lågt blodtryck men under panikattacken på flyget var det väldigt högt, förstår hur det känns att gå omkring så jämt, med en pulserande känsla av att det snart kan rämna alltihop.

Sist jag kollade var det normalt. "Normalare än för folk i vår ålder", sa läkaren, som i så fall såg yngre ut än sin ålder.
Men för mig är det en varningssignal:
Jag kanske är äldre än jag tror..

Skönt att du mår bättre.
Nike sa…
Ja, det ÄR definitivt en varningssignal. Att jag blir äldre går liksom inte att komma i från. Det går inte att slarva på samma sätt längre. En del rår man inte på hur väl man än sköter sig, det är helt klart...

Men det rimmar inte med hur jag i övrigt känner mig...morr!

Populära inlägg i den här bloggen

Från dumdristigt orädd till mesigt orolig till......vad?

När jag var 12 deltog jag i en hopptävling. Jag red en häst jag aldrig ridit tidigare. En stor fux som mitt i varje språng knyckte till med nacken, uppåt. S:t Göran var svårriden och ridläraren frågade mig säkert tre gånger om jag verkligen skulle vara med i lätt B (där hindrena låg på sådär 120 om jag inte minns fel) Vi fick alltså inte välja häst utan tilldelades pålle efter ett lottsystem. För mig var det inga problem. Vaddå? Varför skulle inte jag?? Det var helt självklart och jag förstod inte de som ifrågasatte om jag inte i stället skulle vara med i lätt A, där jag fick ha min lite mindre och säkrare pålle som jag var van vid, Spjuver! Nähä, lätt B lät coolare. Det var ett självklart val. Lika självklart som att hoppa från högsta trampolinen i Råckstabadets inomhusbassäng, som att leka med de svarta barnen på gatan i Sfax, som att cykla nedför grusvägen på Ingla Gård på en cykel jag inte nådde upp till sadeln på. Ingen av det här gick så bra. Det blev både magplask och sönderskra...

Sjuksköterskestrejken

Valpen uttrycker sig väl och hans återkommande besök i TV-studion vittnar om att han tydligen är en populär gäst. Jag förmodar att det är hans rättframma och provocerande sätt att framföra sina åsikter på. Frankt och tydligt basunerar han ut vad han tycker är rätt och fel. I mina ögon är han en valp. I mina ögon tycker han ibland saker bara för att hans roll är att sitta där och tycka tvärtemot, att just bara provocera och få upp tempot i en debatt. I går sa han, appropå sjuksköterskestrejken, att det är orimligt av sjuksköterskorna att kräva mer i lönelyft än andra yrkesgrupper inom vården. Det fungerar inte, sa han. Det skulle bara leda till att de andra yrkesgrupperna troligen skulle backa och riva upp sina redan färdiga löneavtal för att få mer dem också. Grabben....gå och köp en napp eller nåt. Sjuksköterskorna befinner sig, och har länge gjort, i en slags mellanläge. Läkarna står över och har alltid haft anständiga löner. En rimlig ingångslön med en löneutveckling som heter duga....

Usel på dejting

Läser lite bloggar om singellivet, dejtandet och erfarenheter som "singelmänniska". Det är nå´t visst... Sist jag nätdejtade tappade jag allt. Åtminstone så det räckte och blev över för flera månader. Så lång tid tog det innan jag återhämtade mig. Kanske är jag lite väl trög? Han såg rätt hyfsad ut på bilden. Bodde bara 4 mil bort. Dessutom ett sjysst yrke, arkitekt. Skrev trevligt och kunde stava. Okej då, en dejt irl. Jag tog tåget. Skred fram över torget mot hörnet vid McDonalds. Såg honom genast. Inte alls så lång som jag trodde. Hans stora huvud vippade omkring på hans lite böjda kropp. Eller var det bara frisyren? Blev aldrig klok på det där. Kunde inte låta bli att fascineras över hur hela huvudet/hårkaluffsen rörde sig i takt med att han gick, tuggade eller pratade. Han pratade. Efter 5 minuter på Conditori Norreport eller vad det nu hette, började han plötsligt gråta. Jag la min hand på hans arm och han grep den. Höll den en lång stund medans han berättade om hur hus...