Fortsätt till huvudinnehåll

Det är lugnt

Det är lugnt. Lugnet efter stormenkänsla. Dels gav gårdagens händelse mig faktiskt en, om än liten, näradödenupplevelse. Det var bara en kort stund, sen släppte krampen. Men jag har aldrig varit så nära känslan att, nu kanske det är över... Det var konstigt.

Jag fick betablockerare. Inte av nöten i fel rör utan p.g.a. mitt blodtryck. Äntligen träffade jag en läkare som tyckte som jag, att jag inte kan gå omkring med det där blodtrycket. Alla konstiga symptom som jag haft de senaste 2 åren, alla kan de ha sitt ursprung i ett högt tryck!
Det låter inte klokt! Inte heller passar det min image som lång, stark, frisk och lugn! En sån som jag får helt enkelt inte högt blodtryck! Jag är frisk till världens ände och när det är över somnar jag bara in där en natt vid 100 år, fortfarande lika kvick och frisk. Blodtryck! Bah....där ser man. Varifrån kom det här nu då? - Från mormor gastar min moster! Hon åkte ambulans in på sin 50-årsdag, hjärtat krånglade och därefter medicinerade hon livet ut mot högt tryck och kärlkramp.

Mormor? Lägg av! Vi är inte ett dugg lika. Vägrar någonstans att erkänna en kroppslig svaghet men tog ändå tacksamt fast motvilligt emot receptet. Har tagit en halv tablett i några dagar, för säkerhets skull...för att jag egentligen inte vill och för att jag vill vara med och ha kontroll. Det känns bättre så. Doktorer kan ha fel.

Det är lugnt. Så här lugnt har det inte varit på månader. Det är skönt och gör mig glad! Vad det beror på vet jag inte men jag är så tacksam att det inte blev värre i går och något händer inom mig, vinandet i huvudet är mindre.

Tar ett glas vin, tittar ut mot gräset och de långa kvällsskuggorna som målar svarta linjer i det gröna. Hör tåget passera, hur den nya tjuren i backen brölar, kan se honom framför mig när han bestiger ännu en av sina vackra kvigor. Min dotter har slutat rodna, det är vardag nu. Fredag kväll. Det är skönt och det är lugnt.

Kommentarer

Anonym sa…
Det var ett vådligt äventyr med nöten eller nötterna. Hoppas Du är återställd nu. Jag skrattar gott när jag läser listan på sånt Du inte får äta eller göra för barnen. Fast det här med blodtrycket är inte att leka med. Man ska se upp med sånt tror jag och försöka hålla det i schack. Mitt är fortfarande för lågt men någon gång på ålderns höst så hoppas jag att det ska bli normalt åtminstone. Ha det gott!
Nike sa…
Jag har alltid haft så lågt blodtryck att jag haft problem med att stå stilla mer än 20 sekunder. Det här kom som en blixt från en klar himmel. Men i dag mår jag som en prinsessa. Har en puls på 54, glider omkring och mår prima! Kan man annat? Sol, värme och ett salt dopp tillika!
Coola Morsan sa…
Jag har alltid haft för lågt blodtryck men under panikattacken på flyget var det väldigt högt, förstår hur det känns att gå omkring så jämt, med en pulserande känsla av att det snart kan rämna alltihop.

Sist jag kollade var det normalt. "Normalare än för folk i vår ålder", sa läkaren, som i så fall såg yngre ut än sin ålder.
Men för mig är det en varningssignal:
Jag kanske är äldre än jag tror..

Skönt att du mår bättre.
Nike sa…
Ja, det ÄR definitivt en varningssignal. Att jag blir äldre går liksom inte att komma i från. Det går inte att slarva på samma sätt längre. En del rår man inte på hur väl man än sköter sig, det är helt klart...

Men det rimmar inte med hur jag i övrigt känner mig...morr!

Populära inlägg i den här bloggen

Från dumdristigt orädd till mesigt orolig till......vad?

När jag var 12 deltog jag i en hopptävling. Jag red en häst jag aldrig ridit tidigare. En stor fux som mitt i varje språng knyckte till med nacken, uppåt. S:t Göran var svårriden och ridläraren frågade mig säkert tre gånger om jag verkligen skulle vara med i lätt B (där hindrena låg på sådär 120 om jag inte minns fel) Vi fick alltså inte välja häst utan tilldelades pålle efter ett lottsystem. För mig var det inga problem. Vaddå? Varför skulle inte jag?? Det var helt självklart och jag förstod inte de som ifrågasatte om jag inte i stället skulle vara med i lätt A, där jag fick ha min lite mindre och säkrare pålle som jag var van vid, Spjuver! Nähä, lätt B lät coolare. Det var ett självklart val. Lika självklart som att hoppa från högsta trampolinen i Alviksbadets inomhusbassäng, som att leka med de svarta barnen på gatan i Sfax, som att cykla fort nedför grusvägen på Ingla Gård på en cykel jag inte nådde upp till sadeln på. Ingen av det här gick så bra. Det blev både magplask och sönder...

Great mamas med mera

Eftersom jag stack ut hakan och kritiserade ett känsligt ämne får jag väl tåla en del kritik. Okej, allt väl. Men eftersom det jag spontant knattrade ner i utgångspunkten inte var ämnade som brännstoff i någon feministdebatt (trodde inte att mer än högst två skulle läsa mina rader) har jag dragit in ursprungsvarianten. Här kommer samma inlägg, denna gång utan namn, vilket retade gallfeber på många. Det kan jag förstå. Samtidigt har jag svårt att förstå att det skall vara så svårt att skilja på sak och person. Såhär: Läser att det glassiga magasinet "Mama" utmämnt "årets mama". Eftersom jag inte läser "Mama" vet jag inte vad tidningen står för eller vad som avses...Vad då "årets mama"? Blir lite nyfiken..Hur utser man henne? Läser vidare att de nominerade endast utgörs av unga, framgångsrika, snygga och kända kvinnor, tillika morsor. Jaha, hur har man tänkt då? På vilka kriterier utsågs dessa, förrutom att det uppenbarligen är kända för en eller a...