Fortsätt till huvudinnehåll

VM med ett halvt öga

Inte har jag tittat på idrotten, trots att jag hade planerat för det .Friidrott i stora sammanhang är kul. Till och med fotboll är kul när det är VM. Då sitter också jag där och skriker och studsar upp och ner i soffan. Annars tittar jag aldrig på fotboll.

Alla tycks ha kommit fyra i går. Stefan Holm låter som han brukar, de kan lika gärna använda sig av någon repris från tidigare medaljmisslyckanden. Linus Törnblad är inte helt säker i nerverna tror jag. Fast Wissman har vi ju kvar, det blir spännande! Sanna Kallur känner jag sympati för. Det är en sak att inte vinna. Men att missa medalj för att man blivit knuffad måste vara tufft. Annars låter det väl som vanligt. Reportrarna skruvar upp förväntningarna i rymden, sen dalar allt mot jorden igen för att knattras hem till redaktionerna så at vi här ute kan ta del av resultaten och försöka förstå sportjournalisternas yrande om varför det inte blev som alla hoppades. Det var ju tur att Kluft gjorde det igen! Den småländska valkyrian som skrämmer både japaner och svenska män!

Kommentarer

Anonym sa…
Hej! Kom in till din blogg via Avataria.
Trodde enl. ditt namn att
du var en kille. Läste ända ner till där det framkom att du var barnmorska och fått böter.
Jha en av de få manliga barnmorskorna. Du har ju inte direkt någon presentation i din blogg.
Så gick jag tillbaka till detta inlägg och där talas det ju om mamma. således är du en kvinna!
Ja hej då,det var trevligt at hälsa på!
Nike sa…
Hej smeden Bengt. Du måste väl vara kille ändå? Nu kallas jag för Nike men det är faktiskt ett kvinnonamn. Jag har träffat flera killar som heter Niklas men som kallas för Nicke däremot! Alltid trevligt med nya besökare, välkommen tillbaka. Nja, min presentation har av någon anledning ramlat bort. Skall försöka få den på plats igen...

Populära inlägg i den här bloggen

Recept, inte för alla

Alla pratar recept hela tiden. Mormors mjuka pepparkaka, Christers julskinka och mumma och Mormors pomeransbröd. För att inte tala om alla dessa TV-kockar . Jag är nöjd, det är kul att botanisera och kanske förnya det gamla invanda. Nigelas glaserade skinka till exempel eller Leilas "Rocky Road"? Monicas rödkålsmojja eller gravad lax eller vad de nu heter och allt vad de nu gör. Recept, nya och gamla, ligger i tiden! Vi delar med oss som aldrig förr. På jobbet men också i blogglandet. Rutan bidrar till exempel med ett mer udda och smått hårresande recept på blodpudding i dag. Tycker jag som gärna äter både blodkorv och kyckling men jag förtränger effektivt vad det egentligen är jag äter varje gång. Kan absolut inte tänka mig att pilla med en fjäderklädd kyckling eller skopa upp grisblod på min köksbänk. Intresset för mat och dryck är hur som helst stort. Eftersom jag har turen att ha fått ärva min gamla faster Kagas Apotekarreceptsamling, kommer här ett par av julgodbitarna

Helt körd?

Det har gått en jävla massa år. Ingenting har hänt även om livet där utanför har rullat på. Det har känts som en film, en händelserik och omvälvande väldigt lång film med mig som åskådare, stillasittande på första raden. Jag är helt körd. Frågan är om jag någonsin kommer att få tillbaka ett liv där jag känner mig delaktig och integrerad. Få känner till min resa, få vet vad som hände och hur det gick. Få vet vem jag är innerst inne i dag. Det är skämmigt att erkänna men jag är en av dem som inte tillfrisknade. Jag hör inte hemma någonstans, inte i Malous tv-soffa för dit når bara de som kommit vidare, tagit sig ur.....fortsatt.  Jag hör inte hemma i någon relation, grupp, förening, vänskapskrets, familjekonstellation eller ens i mitt eget hus som nu är till försäljning. Jag hör inte hemma här där jag bor men heller ingen annanstans. Trots det klär jag på mig varje dag, sätter på mascara och går ut. Jag ler mot de jag möter. Pratar och är glad.  Jag går en timme med hunden, sen är

Barndomsångestminnen

Eske teske tää...Jag tyckte inte om Plupp. Gör fortfarande inte. Det lilla blåhåriga trollet med håret i kryss över ansiktet framkallar fortfarande illabefinnande...Vet inte varför men som barn avskydde jag Plupp. Min syster älskade samma figur varför jag ibland tvingades utstå sagostunder med Plupp och hans kompisar i den råkalla fjällvärlden...Usch! Samma sak med Televinken. Ångestframkallande marionettkille. OM det var Anita, rösterna eller den svartvita, bulliga skärmen? Jag hatade Televinken. Och Anita sen.....? Först när jag började läsa Mumintrollet för mina egna barn började jag fatta tycke för dessa märkliga varelser. Som barn framkallade böckerna bara ångest! Men det var ju så. I dag har man tonat ner den neurotiska, ångestfyllda och oroliga värld som muminfamiljen levde i. Se bara på teckningarna från 60-talet (visst var det väl Tove Jansson själv som tecknade??) Svart och vitt med enstaka bleka färger. Hårda penndrag. Mycket ondska, hua....Jag säger bara, Morran!!! Däremot