Fortsätt till huvudinnehåll

Förbjudet att vara sjuk

Vad trött jag blir. Vart är vårt samhället på väg? Det blir allt kyligare och omänskligare. Ovärdigare. Allt handlar uppenbarligen om pengar och besparingar. Allt annat känns onekligen som floskler och döprat för att vinna billiga poäng. Det handlar om allt från aggresiva securitasparkeringsvakter till företag som på dag 2 skickar vidare sina krav till inkasso. Allt skall gå snabbt och vara supereffektivt. Bilar och andra transportmedel, arbetsinsatser på jobbet och hemma. Man skall vara lösningsfokuserad och produktiv 24 h per dygn. Sova effektivt. Äta effektivt. Ha full koll, aldrig missa. Vara en supermänniska

Sedan förundras man över att så många människor mår riktigt uselt i det perfekta landet Sverige. Man kallar till möte och tillsätter en utredning. Man beställer en plan, ett program för att komma till bukt med det stora antalet långtidssjukskrivna. Nu kommer rapporten. Kortfattad, effektiv och nydanande, precis som beställaren ville. Dessutom, som en liten bonus menar man i ett falskklingande tonfall, tror sig samhället kunna tjäna ett par kronor på genomförandet.

Nu skall man skära utan pardon. Gå med lien och effektivt sålla agnarna från vetet. Vad händer när man i oktober skall neka bland annat människor med utmattningssyndrom att sjukskriva sig? Vad tror man? Att människor låtsas vara sjuka på skoj? Vad i helvete är det för en jävla utredning? Skall vi som drabbats stå här i skamvrån och bara ta emot, bli behandlade med disrespekt, som om vi vore parior som snyter oss på samhällets resurser?
Tror man att stressjuka VILL vara stressjuka? Tror man att de fabulerar, hittar på för att de är lata? Vad är det för rötägg, för friska byråkratnissar som utrett och kommit med den här otroliga programmet?
Ingen sjukskrivning efter blindtarmsinfektion....Ursäkta, har jag hört fel? 3 veckor, möjligen, om du går rakt in i väggen, men bara om du med andnöd ligger och krälar på golvet. Förståsigpåarna menar att ingen mår bättre av att vara hemma. Cristina Husmark-Pehrsson säger att det är ovärdigt att inte jobba!
VEM vet vad du mår bäst av? Vad jag mår bäst av? Förstår man inte att i stort sett alla människor strävar efter ett värdigt liv med ett arbete man kan försörja sig på och leva med?

Man vill ha en enhetlig behandling av sjukskrivna för samma diagnos i hela landet heter det? Men är vi kopior av varandra? Är vi klonade ur en och samma idiot? Nej, vi är individer och vi har rätt att bli respektfullt behandlade och individuellt bedömda, ingenting annat. Våra folkvalda framstår som en hop själlösa, känslokalla robotar. Precis som de tidigare folkvalda. Är desperationen att få goda siffror inför nästa val så stor?

Hur tror man att någon skall må bättre av det här? Gör något åt samhället i stället, åt orsaken till att människor rasar som korthus runt oss. Ge de sjukskrivna rätt hjälp och stöd, stressa dem inte ännu mer, nu kommer man jaga livet ur dem också. Antagligen tror man att man på så sätt jagar bort "sjukdomen", så kan man sedan säga att den inte finns mer. Praktiskt! Lösningsfokuserat! Det är lite ättestupeanda över det här förslaget. Putta ut de gamla och oproduktiva på klippkanten så får våra problem en chans att trilla ner och självdö.

Kommentarer

Coola Morsan sa…
Håller med. Jag blir också upprörd av den har cyniska sättet att se på människor. Man låter ekonomiska jättebrottslingar passera men jagar sjukskrivna och kastar ut folk för tidigt från sjukhusen.

Jag har inte gått på att lönearbetet är något egentligen naturligt. Klart vi blir sjuka, både av fel arbete, för mycket dubbelarbete eller inget arbete alls, där man känner att man inte gör nytta för någon annan än kanske hunden.

Det är faktiskt så att det som orsakar många sjukdomstillstånd är felaktigt och ensidigt arbete, men såna skador godkänns sen länge inte heller som arbetsskador.
Anonym sa…
Jag blir upprörd över att läsa en del floskeluttryck i det här sammanhanget. "Det är ovärdigt att inte arbeta"!!! Vad vet den som myntade det här om vars och ens arbete. För det första finns det ett antal arbeten som inte innehåller det minsta värdighet, bara skit och förnedring. Dessutom är det inte värdigt att jobba när man är sjuk. Tvärtom så är det ovärdigt ett civiliserat samhälle att ställa såna krav på sina medborgare. Det borde bara höra slaveriet till och där är vi väl inte än i alla fall.
Nike sa…
CM: Cynism var det. Man behandlar folket som någon slags pöbel som inte vet sitt eget bästa. Vad är det för tomtar som styr vårt land?

Inga:Ja, ibland undrar man om våra politikers rådgivare bara vill mynta egna, "häftiga" uttryck! Håller med i varenda stavelse, kanske de har legat för mycket i solen?
Anonym sa…
Det värsta är kanske att den där stabila grunden som människor fortfarande litar till har försvunnit. Blir man sjuk får man vård, man blir sjukskriven, får ersättning. Har man inget jobb får man a-kassa, i värsta fall socialbidrag. Men alla får något! Nix, inte längre. Fann flera fall förra året i samband med ett reportage där människor som faktiskt inte kunde arbeta nekats all typ av ersättningar och blivit tvungna leva på lånade pengar. Läste nu uppgifter om att största anledning till att människor begär skuldsaneringshjälp inte är som myten säger "överkonsumtion" utan helt enkelt ekonomiska problem i samband med sjukdom eller arbetslöshet. DET är förbannat ovärdigt för ett rikt land som Sverige. Inte att vara sjukskriven när man är sjuk!
Nike sa…
Exakt Annaa. Det där hände mig efter separationen! Ett jävla helvet var det i några år.
Anonym sa…
Detta var bland det bästa jag läst någonsin! Jag har själv skrivit till politikerna om detta: Men tror ni jag har fått nått svar? Nä inte då! Jag är själv sjukskriven för kotglidning i ryggen som gör så förbannat ont varje dag är en kamp med smärtan! Desstutom har jag IBS (irreterad tjocktarm)HUr ska jag kunna arbeta? Ska jag skita bort timmarna på jobbet eller jobba en dag å vara hemma i månader pga av ryggen? Tro inte att jag inte VILL arbeta, det vill jag! Jag vill bli av m min smärta och vara som en "vanlig" människa som jobbar, har fikarast och semester...men jag kan inte!!! Måste jag plågas och utfrågas hela tiden? Det är mkt förnedrande! Dom folkvalda vet inte vad det handlar om det e min åsikt!

Populära inlägg i den här bloggen

Recept, inte för alla

Alla pratar recept hela tiden. Mormors mjuka pepparkaka, Christers julskinka och mumma och Mormors pomeransbröd. För att inte tala om alla dessa TV-kockar . Jag är nöjd, det är kul att botanisera och kanske förnya det gamla invanda. Nigelas glaserade skinka till exempel eller Leilas "Rocky Road"? Monicas rödkålsmojja eller gravad lax eller vad de nu heter och allt vad de nu gör. Recept, nya och gamla, ligger i tiden! Vi delar med oss som aldrig förr. På jobbet men också i blogglandet. Rutan bidrar till exempel med ett mer udda och smått hårresande recept på blodpudding i dag. Tycker jag som gärna äter både blodkorv och kyckling men jag förtränger effektivt vad det egentligen är jag äter varje gång. Kan absolut inte tänka mig att pilla med en fjäderklädd kyckling eller skopa upp grisblod på min köksbänk. Intresset för mat och dryck är hur som helst stort. Eftersom jag har turen att ha fått ärva min gamla faster Kagas Apotekarreceptsamling, kommer här ett par av julgodbitarna

Helt körd?

Det har gått en jävla massa år. Ingenting har hänt även om livet där utanför har rullat på. Det har känts som en film, en händelserik och omvälvande väldigt lång film med mig som åskådare, stillasittande på första raden. Jag är helt körd. Frågan är om jag någonsin kommer att få tillbaka ett liv där jag känner mig delaktig och integrerad. Få känner till min resa, få vet vad som hände och hur det gick. Få vet vem jag är innerst inne i dag. Det är skämmigt att erkänna men jag är en av dem som inte tillfrisknade. Jag hör inte hemma någonstans, inte i Malous tv-soffa för dit når bara de som kommit vidare, tagit sig ur.....fortsatt.  Jag hör inte hemma i någon relation, grupp, förening, vänskapskrets, familjekonstellation eller ens i mitt eget hus som nu är till försäljning. Jag hör inte hemma här där jag bor men heller ingen annanstans. Trots det klär jag på mig varje dag, sätter på mascara och går ut. Jag ler mot de jag möter. Pratar och är glad.  Jag går en timme med hunden, sen är

Barndomsångestminnen

Eske teske tää...Jag tyckte inte om Plupp. Gör fortfarande inte. Det lilla blåhåriga trollet med håret i kryss över ansiktet framkallar fortfarande illabefinnande...Vet inte varför men som barn avskydde jag Plupp. Min syster älskade samma figur varför jag ibland tvingades utstå sagostunder med Plupp och hans kompisar i den råkalla fjällvärlden...Usch! Samma sak med Televinken. Ångestframkallande marionettkille. OM det var Anita, rösterna eller den svartvita, bulliga skärmen? Jag hatade Televinken. Och Anita sen.....? Först när jag började läsa Mumintrollet för mina egna barn började jag fatta tycke för dessa märkliga varelser. Som barn framkallade böckerna bara ångest! Men det var ju så. I dag har man tonat ner den neurotiska, ångestfyllda och oroliga värld som muminfamiljen levde i. Se bara på teckningarna från 60-talet (visst var det väl Tove Jansson själv som tecknade??) Svart och vitt med enstaka bleka färger. Hårda penndrag. Mycket ondska, hua....Jag säger bara, Morran!!! Däremot