Fortsätt till huvudinnehåll

O´flyt

En helt normal dag. Vaknade till mobiltelefonens plingande, tryckte in snoozeknappen 4 gånger innan jag klev ur sängen, duschade, klädde mig och åt frukost. Samlade ihop mig, lirkade loss Ester från byxbenet, tog bilen och åkte norrut. Tog gamla vägen eftersom morgonen var så solig och fin, ville glida längs ängar och odlingar i makligt lugn. Passerar en liten ort, det är öde och stilla, släpper på gasen och då......hugger en svart och gul arm vindrutan i två och får mig att näst intill tvärnita. Minutrarna senare har jag en inbetalning på 2400 kr i knät! VA? Vad MENAR dem med att stå och tjuvhålla utan bil bakom busskuren. Ingen annan är vaken eller ute. Alla kör för fort här. 64 km/h kostar mig en hel veckas charterresa! Är det klokt? Det borde vara förbjudet att låta raka, breda vägar döna rakt igenom små tätorter med så få hus att de nästan inte syns! Varför gör man inte vägen slingrig, låter den smalna av med hjälp av växter och stenar? Se på Hofors! Där kan man snacka om åtgärder. Där går det minsann inte att få fortkörningsböter en tidig solig morgon på väg till jobbet. Jag kanske skall ha DIN FRU som patient i dag, det du? Hon kanske vill ha en SPIRAL insatt?? Eller skall jag ge henne böter om hon kommer försent kanske? Två och fyra! Men nu kommer JAG försent. Nu har de tre traktorerna jag körde om innan den här förbbb......e hålan passerat MIG! Nu får jag ligga där och harva bakom igen. Ser hur grabben i den bakersta, största, röda traktorn tittar i backspegeln och flinar. Trycker gasen i botten och drar om så fort rakan kommer. Det kan inte hjälpas, två böter samma morgon måste väl ändå vara en omöjlighet?

Kommer till jobbet. Blir klar över att jag är den andra barnmorskan som fått fortkörningsböter denna vackra morgon. Kollegan klagar; de står ALDRIG där när det regnar, men när det är fint väder duger det att jobba utomhus! De brukar aldrig stå just där! Vi konstaterar att hon var 1 km och jag 3 km ifrån att mista körkortet. Himmel och hav!

Sen möter jag en kvinna med tre små barn och bröstcancer av värsta sorten som dränerar mig eftersom jag blir berörd och oproffesionellt bara måste engagera mig och gråta en skvätt med henne... Så välter jag ut konfetti från hålslagaren över hela skrivbordet, spiller kaffe på tangentbordet. Torkar upp och letar samtidigt med andra handen och ett uns hjärna i gula sidorna efter en tandläkare jag fått rekomenderat samtidigt som jag sköter telefontiden och frågar en patient som ringer och vill beställa tid för P-piller vilken tandläkare hon vill komma till?

Kommentarer

Anonym sa…
Väninna på Bjärebesök körde i 57 där det var 50. Kostade tvåtusen. Det hon särskilt noterade att bilen som blev invinkad före henne var en gammal skrutt, hennes egen likaså, samt den som vinkades in efter henne. Under tiden svepte det förbi nya, stora och dyra bilar i hastigheter klart över 50. Inte reta sommargästerna, eller?
Nike sa…
Va? Då kan man ju verkligen undra.

Fast man är allmänt agressiv mot alla, boende och sommargäster, i år. Alla måste BETALA för att parkera kring hamnen t.ex...Dygnet runt!?! Och parkeringsvakter sitter det i varenda buske...Får en känsla av att det är bittra, avundsjuka psykopater allihop. Hugger som pirayor!
Anonym sa…
Ha! Jag sa pusspuss till en patient en stressig förmiddag i telefonrådgivningen. HOn skrattade. Vilt.
Nike sa…
Hej Avataria
Den är också bra. Det blir fel ibland, men det höjer oftast bara stämningen!

Populära inlägg i den här bloggen

Recept, inte för alla

Alla pratar recept hela tiden. Mormors mjuka pepparkaka, Christers julskinka och mumma och Mormors pomeransbröd. För att inte tala om alla dessa TV-kockar . Jag är nöjd, det är kul att botanisera och kanske förnya det gamla invanda. Nigelas glaserade skinka till exempel eller Leilas "Rocky Road"? Monicas rödkålsmojja eller gravad lax eller vad de nu heter och allt vad de nu gör. Recept, nya och gamla, ligger i tiden! Vi delar med oss som aldrig förr. På jobbet men också i blogglandet. Rutan bidrar till exempel med ett mer udda och smått hårresande recept på blodpudding i dag. Tycker jag som gärna äter både blodkorv och kyckling men jag förtränger effektivt vad det egentligen är jag äter varje gång. Kan absolut inte tänka mig att pilla med en fjäderklädd kyckling eller skopa upp grisblod på min köksbänk. Intresset för mat och dryck är hur som helst stort. Eftersom jag har turen att ha fått ärva min gamla faster Kagas Apotekarreceptsamling, kommer här ett par av julgodbitarna

Helt körd?

Det har gått en jävla massa år. Ingenting har hänt även om livet där utanför har rullat på. Det har känts som en film, en händelserik och omvälvande väldigt lång film med mig som åskådare, stillasittande på första raden. Jag är helt körd. Frågan är om jag någonsin kommer att få tillbaka ett liv där jag känner mig delaktig och integrerad. Få känner till min resa, få vet vad som hände och hur det gick. Få vet vem jag är innerst inne i dag. Det är skämmigt att erkänna men jag är en av dem som inte tillfrisknade. Jag hör inte hemma någonstans, inte i Malous tv-soffa för dit når bara de som kommit vidare, tagit sig ur.....fortsatt.  Jag hör inte hemma i någon relation, grupp, förening, vänskapskrets, familjekonstellation eller ens i mitt eget hus som nu är till försäljning. Jag hör inte hemma här där jag bor men heller ingen annanstans. Trots det klär jag på mig varje dag, sätter på mascara och går ut. Jag ler mot de jag möter. Pratar och är glad.  Jag går en timme med hunden, sen är

Barndomsångestminnen

Eske teske tää...Jag tyckte inte om Plupp. Gör fortfarande inte. Det lilla blåhåriga trollet med håret i kryss över ansiktet framkallar fortfarande illabefinnande...Vet inte varför men som barn avskydde jag Plupp. Min syster älskade samma figur varför jag ibland tvingades utstå sagostunder med Plupp och hans kompisar i den råkalla fjällvärlden...Usch! Samma sak med Televinken. Ångestframkallande marionettkille. OM det var Anita, rösterna eller den svartvita, bulliga skärmen? Jag hatade Televinken. Och Anita sen.....? Först när jag började läsa Mumintrollet för mina egna barn började jag fatta tycke för dessa märkliga varelser. Som barn framkallade böckerna bara ångest! Men det var ju så. I dag har man tonat ner den neurotiska, ångestfyllda och oroliga värld som muminfamiljen levde i. Se bara på teckningarna från 60-talet (visst var det väl Tove Jansson själv som tecknade??) Svart och vitt med enstaka bleka färger. Hårda penndrag. Mycket ondska, hua....Jag säger bara, Morran!!! Däremot