Fortsätt till huvudinnehåll

Utmanad

Utmanad !!

Tack, Tricky för utmaningen!! För att den kommer från dig då…..

Vad jag lyckats med:
Att hantera en motorsåg och en borrmaskin.

Att röra till det

Att rensa upp i röran

Att vara en lyhörd, engagerad mamma som älskar sina barn

Att våga släppa försvaret och tappa garden, att våga falla

Att övervinna motgångar och kriser. Att komma tillbaka…



Vad jag misslyckats med:
Att hålla den ordning jag egentligen vill ha

Kärleken, so far…

Att få en superekonomi

Att i alla lägen vara den där kontrollerade, lugna och
konsekventa tonårsuppostraren

Vad jag låtsas:
Att jag är ungefär 35 år och att allt fortfarande är möjligt.

Utåt; ofta: att jag mår prima och är fullt återställd nu.

Att jag inte oroar mig i onödan

- Skickar utmaningen vidare till Rutan och Peter Midas

Kommentarer

Anonym sa…
Till mig, oj! Jag har sett den där och tänkt att nähej, den ska jag inte ens fundera på. Men nu blev det annat , nu måste jag börja tänka. Det var ju det jag drog mig för. Men det blir senare i helgen; först ska jag till dina trakter och hämta en tavla och hälsa på släkten!
4:14 em
Nike sa…
Jag tyckte att du var så gott i gång med tänkandet så du skulle säkert fixa det här också!!
8:48 em
TrickyTricky sa…
Visst är det härligt att vara 35 !!
6:13 em
Nike sa…
Jag har bestämt mig för att vara ungefär 35 resten av livet!!
8:58 fm
Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Recept, inte för alla

Alla pratar recept hela tiden. Mormors mjuka pepparkaka, Christers julskinka och mumma och Mormors pomeransbröd. För att inte tala om alla dessa TV-kockar . Jag är nöjd, det är kul att botanisera och kanske förnya det gamla invanda. Nigelas glaserade skinka till exempel eller Leilas "Rocky Road"? Monicas rödkålsmojja eller gravad lax eller vad de nu heter och allt vad de nu gör. Recept, nya och gamla, ligger i tiden! Vi delar med oss som aldrig förr. På jobbet men också i blogglandet. Rutan bidrar till exempel med ett mer udda och smått hårresande recept på blodpudding i dag. Tycker jag som gärna äter både blodkorv och kyckling men jag förtränger effektivt vad det egentligen är jag äter varje gång. Kan absolut inte tänka mig att pilla med en fjäderklädd kyckling eller skopa upp grisblod på min köksbänk. Intresset för mat och dryck är hur som helst stort. Eftersom jag har turen att ha fått ärva min gamla faster Kagas Apotekarreceptsamling, kommer här ett par av julgodbitarna
Skicka en kommentar
Läs mer

Helt körd?

Det har gått en jävla massa år. Ingenting har hänt även om livet där utanför har rullat på. Det har känts som en film, en händelserik och omvälvande väldigt lång film med mig som åskådare, stillasittande på första raden. Jag är helt körd. Frågan är om jag någonsin kommer att få tillbaka ett liv där jag känner mig delaktig och integrerad. Få känner till min resa, få vet vad som hände och hur det gick. Få vet vem jag är innerst inne i dag. Det är skämmigt att erkänna men jag är en av dem som inte tillfrisknade. Jag hör inte hemma någonstans, inte i Malous tv-soffa för dit når bara de som kommit vidare, tagit sig ur.....fortsatt.  Jag hör inte hemma i någon relation, grupp, förening, vänskapskrets, familjekonstellation eller ens i mitt eget hus som nu är till försäljning. Jag hör inte hemma här där jag bor men heller ingen annanstans. Trots det klär jag på mig varje dag, sätter på mascara och går ut. Jag ler mot de jag möter. Pratar och är glad.  Jag går en timme med hunden, sen är
Skicka en kommentar
Läs mer

Barndomsångestminnen

Eske teske tää...Jag tyckte inte om Plupp. Gör fortfarande inte. Det lilla blåhåriga trollet med håret i kryss över ansiktet framkallar fortfarande illabefinnande...Vet inte varför men som barn avskydde jag Plupp. Min syster älskade samma figur varför jag ibland tvingades utstå sagostunder med Plupp och hans kompisar i den råkalla fjällvärlden...Usch! Samma sak med Televinken. Ångestframkallande marionettkille. OM det var Anita, rösterna eller den svartvita, bulliga skärmen? Jag hatade Televinken. Och Anita sen.....? Först när jag började läsa Mumintrollet för mina egna barn började jag fatta tycke för dessa märkliga varelser. Som barn framkallade böckerna bara ångest! Men det var ju så. I dag har man tonat ner den neurotiska, ångestfyllda och oroliga värld som muminfamiljen levde i. Se bara på teckningarna från 60-talet (visst var det väl Tove Jansson själv som tecknade??) Svart och vitt med enstaka bleka färger. Hårda penndrag. Mycket ondska, hua....Jag säger bara, Morran!!! Däremot
4 kommentarer
Läs mer