Fortsätt till huvudinnehåll

Velpotta

Äh, jag stannar här jag. Orkar inte masa mig ner till hamnen för en öl eller ett glas. I går hade jag middag för tonårsvännerna. I dag har jag nackspärr. Har just fixat middag till dottern och hennes 3 kompisar. Alla skall sova över i rummet bredvid mitt.

Nu intar jag min middag vid laptopen. Fisksoppa. Lite ostpaj och ett glas rött. Nä, jag orkar inte fixa mig, gå 2 kilometer för en stunds social samvaro och lite alkohol. Jag fryser och är gnällig. Tänker slänga mig i soffan med boken, glasögonen och ha TV:n på.

Tjejerna vill inte umgås med mig och sonen är inte hemma så egentligen är det full fart ut om jag vill. Kanske ändå! Skulle väl passa på men känner mig bara lat och bekväm. Oduschad.

Hm, hmmm, hmmm......

Kommentarer

TrickyTricky sa…
Läs och lär !
Av hon som ger "passapå" ett ansikte...*S*

Nej skämt åsido så tror jag kanske vi har lite att lära av varann.

Jag behöver ta det lite lugnare emellanåt och du kanske behöver "passapå" ibland.
Anonym sa…
Visst är det skönt med en alldeles egen tid ibland! Jag hade en sådan dag i fredags. De är som små pärlor!
Nike sa…
Tricky: Du har nog helt rätt...jag stannade hemma förstås. Kröp ner med min bok och ett glas vin. Härligt det med faktiskt!

Inga: Ja, det är nog därför jag valde som jag gjorde. Min egentid de senaste 15 åren har varit sällsynt. Jag behöver det här; lugna ner mig, läsa, tänka i fred, göra exakt vad som faller mig in utan att ta hänsyn till någon.
Nike sa…
Dessutom behöver jag ju inte riskera att träffa en intressant, spännande man!!!!!! ;)
Judith sa…
Ja fy Nike, det är en jäkla risk du tar att gå ut och riskera träffa en intressant, spännande man!
Dom kan aldrig vara bra väl? Eller...? ;)
Nike sa…
Nä, de är läskiga! Läskigt härliga och läskigt skrämmande!

Populära inlägg i den här bloggen

Från dumdristigt orädd till mesigt orolig till......vad?

När jag var 12 deltog jag i en hopptävling. Jag red en häst jag aldrig ridit tidigare. En stor fux som mitt i varje språng knyckte till med nacken, uppåt. S:t Göran var svårriden och ridläraren frågade mig säkert tre gånger om jag verkligen skulle vara med i lätt B (där hindrena låg på sådär 120 om jag inte minns fel) Vi fick alltså inte välja häst utan tilldelades pålle efter ett lottsystem. För mig var det inga problem. Vaddå? Varför skulle inte jag?? Det var helt självklart och jag förstod inte de som ifrågasatte om jag inte i stället skulle vara med i lätt A, där jag fick ha min lite mindre och säkrare pålle som jag var van vid, Spjuver! Nähä, lätt B lät coolare. Det var ett självklart val. Lika självklart som att hoppa från högsta trampolinen i Råckstabadets inomhusbassäng, som att leka med de svarta barnen på gatan i Sfax, som att cykla nedför grusvägen på Ingla Gård på en cykel jag inte nådde upp till sadeln på. Ingen av det här gick så bra. Det blev både magplask och sönderskra...

Sjuksköterskestrejken

Valpen uttrycker sig väl och hans återkommande besök i TV-studion vittnar om att han tydligen är en populär gäst. Jag förmodar att det är hans rättframma och provocerande sätt att framföra sina åsikter på. Frankt och tydligt basunerar han ut vad han tycker är rätt och fel. I mina ögon är han en valp. I mina ögon tycker han ibland saker bara för att hans roll är att sitta där och tycka tvärtemot, att just bara provocera och få upp tempot i en debatt. I går sa han, appropå sjuksköterskestrejken, att det är orimligt av sjuksköterskorna att kräva mer i lönelyft än andra yrkesgrupper inom vården. Det fungerar inte, sa han. Det skulle bara leda till att de andra yrkesgrupperna troligen skulle backa och riva upp sina redan färdiga löneavtal för att få mer dem också. Grabben....gå och köp en napp eller nåt. Sjuksköterskorna befinner sig, och har länge gjort, i en slags mellanläge. Läkarna står över och har alltid haft anständiga löner. En rimlig ingångslön med en löneutveckling som heter duga....

Usel på dejting

Läser lite bloggar om singellivet, dejtandet och erfarenheter som "singelmänniska". Det är nå´t visst... Sist jag nätdejtade tappade jag allt. Åtminstone så det räckte och blev över för flera månader. Så lång tid tog det innan jag återhämtade mig. Kanske är jag lite väl trög? Han såg rätt hyfsad ut på bilden. Bodde bara 4 mil bort. Dessutom ett sjysst yrke, arkitekt. Skrev trevligt och kunde stava. Okej då, en dejt irl. Jag tog tåget. Skred fram över torget mot hörnet vid McDonalds. Såg honom genast. Inte alls så lång som jag trodde. Hans stora huvud vippade omkring på hans lite böjda kropp. Eller var det bara frisyren? Blev aldrig klok på det där. Kunde inte låta bli att fascineras över hur hela huvudet/hårkaluffsen rörde sig i takt med att han gick, tuggade eller pratade. Han pratade. Efter 5 minuter på Conditori Norreport eller vad det nu hette, började han plötsligt gråta. Jag la min hand på hans arm och han grep den. Höll den en lång stund medans han berättade om hur hus...