Fortsätt till huvudinnehåll

Velpotta

Äh, jag stannar här jag. Orkar inte masa mig ner till hamnen för en öl eller ett glas. I går hade jag middag för tonårsvännerna. I dag har jag nackspärr. Har just fixat middag till dottern och hennes 3 kompisar. Alla skall sova över i rummet bredvid mitt.

Nu intar jag min middag vid laptopen. Fisksoppa. Lite ostpaj och ett glas rött. Nä, jag orkar inte fixa mig, gå 2 kilometer för en stunds social samvaro och lite alkohol. Jag fryser och är gnällig. Tänker slänga mig i soffan med boken, glasögonen och ha TV:n på.

Tjejerna vill inte umgås med mig och sonen är inte hemma så egentligen är det full fart ut om jag vill. Kanske ändå! Skulle väl passa på men känner mig bara lat och bekväm. Oduschad.

Hm, hmmm, hmmm......

Kommentarer

TrickyTricky sa…
Läs och lär !
Av hon som ger "passapå" ett ansikte...*S*

Nej skämt åsido så tror jag kanske vi har lite att lära av varann.

Jag behöver ta det lite lugnare emellanåt och du kanske behöver "passapå" ibland.
Anonym sa…
Visst är det skönt med en alldeles egen tid ibland! Jag hade en sådan dag i fredags. De är som små pärlor!
Nike sa…
Tricky: Du har nog helt rätt...jag stannade hemma förstås. Kröp ner med min bok och ett glas vin. Härligt det med faktiskt!

Inga: Ja, det är nog därför jag valde som jag gjorde. Min egentid de senaste 15 åren har varit sällsynt. Jag behöver det här; lugna ner mig, läsa, tänka i fred, göra exakt vad som faller mig in utan att ta hänsyn till någon.
Nike sa…
Dessutom behöver jag ju inte riskera att träffa en intressant, spännande man!!!!!! ;)
Judith sa…
Ja fy Nike, det är en jäkla risk du tar att gå ut och riskera träffa en intressant, spännande man!
Dom kan aldrig vara bra väl? Eller...? ;)
Nike sa…
Nä, de är läskiga! Läskigt härliga och läskigt skrämmande!

Populära inlägg i den här bloggen

Recept, inte för alla

Alla pratar recept hela tiden. Mormors mjuka pepparkaka, Christers julskinka och mumma och Mormors pomeransbröd. För att inte tala om alla dessa TV-kockar . Jag är nöjd, det är kul att botanisera och kanske förnya det gamla invanda. Nigelas glaserade skinka till exempel eller Leilas "Rocky Road"? Monicas rödkålsmojja eller gravad lax eller vad de nu heter och allt vad de nu gör. Recept, nya och gamla, ligger i tiden! Vi delar med oss som aldrig förr. På jobbet men också i blogglandet. Rutan bidrar till exempel med ett mer udda och smått hårresande recept på blodpudding i dag. Tycker jag som gärna äter både blodkorv och kyckling men jag förtränger effektivt vad det egentligen är jag äter varje gång. Kan absolut inte tänka mig att pilla med en fjäderklädd kyckling eller skopa upp grisblod på min köksbänk. Intresset för mat och dryck är hur som helst stort. Eftersom jag har turen att ha fått ärva min gamla faster Kagas Apotekarreceptsamling, kommer här ett par av julgodbitarna

Helt körd?

Det har gått en jävla massa år. Ingenting har hänt även om livet där utanför har rullat på. Det har känts som en film, en händelserik och omvälvande väldigt lång film med mig som åskådare, stillasittande på första raden. Jag är helt körd. Frågan är om jag någonsin kommer att få tillbaka ett liv där jag känner mig delaktig och integrerad. Få känner till min resa, få vet vad som hände och hur det gick. Få vet vem jag är innerst inne i dag. Det är skämmigt att erkänna men jag är en av dem som inte tillfrisknade. Jag hör inte hemma någonstans, inte i Malous tv-soffa för dit når bara de som kommit vidare, tagit sig ur.....fortsatt.  Jag hör inte hemma i någon relation, grupp, förening, vänskapskrets, familjekonstellation eller ens i mitt eget hus som nu är till försäljning. Jag hör inte hemma här där jag bor men heller ingen annanstans. Trots det klär jag på mig varje dag, sätter på mascara och går ut. Jag ler mot de jag möter. Pratar och är glad.  Jag går en timme med hunden, sen är

Barndomsångestminnen

Eske teske tää...Jag tyckte inte om Plupp. Gör fortfarande inte. Det lilla blåhåriga trollet med håret i kryss över ansiktet framkallar fortfarande illabefinnande...Vet inte varför men som barn avskydde jag Plupp. Min syster älskade samma figur varför jag ibland tvingades utstå sagostunder med Plupp och hans kompisar i den råkalla fjällvärlden...Usch! Samma sak med Televinken. Ångestframkallande marionettkille. OM det var Anita, rösterna eller den svartvita, bulliga skärmen? Jag hatade Televinken. Och Anita sen.....? Först när jag började läsa Mumintrollet för mina egna barn började jag fatta tycke för dessa märkliga varelser. Som barn framkallade böckerna bara ångest! Men det var ju så. I dag har man tonat ner den neurotiska, ångestfyllda och oroliga värld som muminfamiljen levde i. Se bara på teckningarna från 60-talet (visst var det väl Tove Jansson själv som tecknade??) Svart och vitt med enstaka bleka färger. Hårda penndrag. Mycket ondska, hua....Jag säger bara, Morran!!! Däremot