Fortsätt till huvudinnehåll

Om kroppen som sitter runt själen

Det är någonting som hakat upp sig. Varför? Ingen av mina föräldrar har högt blodtryck.

Nu tar jag mediciner som efter 3 månader faktiskt börjat hjälpa. Men jag hatar det. Vill sluta.

Jag hatar när något gnisslar, när inte allt fungerar som det skall. Grrrrrr
Jag är en frisk person, faktiskt!!!! När jag bröt foten var det värsta att något inom mig faktiskt var sönder.

I dag vill jag göra något radikalt. Fasta 45 dagar? Bli frukterian eller börja äta levande föda? Bli en yogi och inte göra någonting annat min vakna tid än att sitta där och andas ?

Jag dricker mistelté och hagtornsté. Jag äter Omega 3 och går minst 3 långa, långa promenader varje vecka. Jag joggar och íbland styrketränar jag. Ibland yoga. Jag har inte rökt på 17 år, dricker måttligt med vin och prenumererar på ekologisk frukt och grönsaker. Försöker lära mig meditera. Sover äntligen vad jag behöver.

Varför? Kan stress verkligen sätta sig så stenhårt i kroppen? Hur får jag den att fungera normalt igen? Är det psykiskt eller fysiskt för det verkar inte vara ärftligt?
Etiketter:

Kommentarer

Judith sa…
Ja stress kan verkligen göra mycket ont med kroppen. Och det kan ta tid att få ordning på det men det går.
Och det är inte kört så klart!
10:36 em
Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Från dumdristigt orädd till mesigt orolig till......vad?

När jag var 12 deltog jag i en hopptävling. Jag red en häst jag aldrig ridit tidigare. En stor fux som mitt i varje språng knyckte till med nacken, uppåt. S:t Göran var svårriden och ridläraren frågade mig säkert tre gånger om jag verkligen skulle vara med i lätt B (där hindrena låg på sådär 120 om jag inte minns fel) Vi fick alltså inte välja häst utan tilldelades pålle efter ett lottsystem. För mig var det inga problem. Vaddå? Varför skulle inte jag?? Det var helt självklart och jag förstod inte de som ifrågasatte om jag inte i stället skulle vara med i lätt A, där jag fick ha min lite mindre och säkrare pålle som jag var van vid, Spjuver! Nähä, lätt B lät coolare. Det var ett självklart val. Lika självklart som att hoppa från högsta trampolinen i Alviksbadets inomhusbassäng, som att leka med de svarta barnen på gatan i Sfax, som att cykla fort nedför grusvägen på Ingla Gård på en cykel jag inte nådde upp till sadeln på. Ingen av det här gick så bra. Det blev både magplask och sönder...
15 kommentarer
Läs mer

Great mamas med mera

Eftersom jag stack ut hakan och kritiserade ett känsligt ämne får jag väl tåla en del kritik. Okej, allt väl. Men eftersom det jag spontant knattrade ner i utgångspunkten inte var ämnade som brännstoff i någon feministdebatt (trodde inte att mer än högst två skulle läsa mina rader) har jag dragit in ursprungsvarianten. Här kommer samma inlägg, denna gång utan namn, vilket retade gallfeber på många. Det kan jag förstå. Samtidigt har jag svårt att förstå att det skall vara så svårt att skilja på sak och person. Såhär: Läser att det glassiga magasinet "Mama" utmämnt "årets mama". Eftersom jag inte läser "Mama" vet jag inte vad tidningen står för eller vad som avses...Vad då "årets mama"? Blir lite nyfiken..Hur utser man henne? Läser vidare att de nominerade endast utgörs av unga, framgångsrika, snygga och kända kvinnor, tillika morsor. Jaha, hur har man tänkt då? På vilka kriterier utsågs dessa, förrutom att det uppenbarligen är kända för en eller a...
16 kommentarer
Läs mer