Det är irriterande präktigt. Inte med en stavelse i vår lokala tidning NST går det att läsa att dagen i dag den tredje maj är en speciell dag i Båstads historia. För exakt 40 år sedan genomfördes en mindre revolution här. Så skriver åtminstone DN och så var det nog. Åtminstone gav demonstrationen mot Davis Cup-matchen Sverige-Rhodesia eko över hela världen. Demonstranterna vann, matchen ställdes in och spelarna från Rhodesia fick åka hem igen.
Jag var visserligen inte själv med den 3 maj 1968, men i min köping pratades det naturligtvis länge, länge om händelsen och framför allt om konsekvenserna efteråt. Efterdyningarna kändes under lång tid och drabbade vissa lokala bybor hårdare än andra oavsett om man visat sin symptati för de svarta i Rhodesia eller gjort uppror mot de som demonstrerade.
Visst chockades många bybor av anstormningen och kravallerna. Det blev smutsigt av alla tomater som kastades. Det var otäckt med alla poliser och alla sammandrabbningar. Säkert ekar fortfarande protestropen i många Båstadbors huvuden.
Men i dag, 40 år senare går det med perspektivets tydlighet se att det var stort det som då hände. Säkert kan de flesta se bakom tomatkastningens kletiga sörja.
En ny era inleds. Det blir härifrån tydligt att idrott och politik faktiskt hör ihop, som allt annat på denna jord. Riksidrottssyrelsen beslutar samma år att Sverige inte skall delta i sportevenemang som bedriver rasåtskillnadspolitik.
Kravallerna i Båstad gick alltså rätt in i den svenska historien. Men i dag är det tyst på de gator demonstranterna stretade sig fram på för 40 år sedan. Det är tyst i tidningen. Vad som helst hade faktiskt varit okej. Ett undantag finns dock. Så tack herr biografägare för din insats, den enda insatsen, för att uppmärksamma händelsen vars konsekvenser faktiskt nådde långt utanför Sveriges gränser med sitt budskap. Bio Scala visar filmen "Den vita sporten" som gjordes av en grupp filmare vilka alla var och en för sig dokumenterade denna vårdag 1968. (bl.a. Bo Widerberg och Roy Anderson) Men det är alltså biografägarna som själva tagit initiativet till det här.
Från Båstad Kommuns håll är det tyst. Känner hur en irritation smyger sig på. Bekväma, trygga Båstad. Så det här är ingenting att minnas, att Båstadborna tillsammans med hitresta demonstranter från när och fjärran faktiskt skapade historia och fick igång debatter och samtal som kom att resultera i en ny syn på hur idrott och politik faktiskt hör ihop. Tror de att man inte behöver bry sig? Är det för jobbigt?
Nej, här sitter nog våra styrande hemma och äter nypäror och sill denna soliga dag. Låter magen pösa ut ovanför läderskärpet. Tänker att det där är passé, det var då. Den här dagen går snart över och vi går snart i pension. Man rapar och tänker i stället på hur bra det är när det går bra för Båstad. När man får in mer pengar på turister, tennissporten och golfarna! De är säkert mer än nöjda med sitt nyligen tagna beslut att låta rik och bördig Bjäremark läggas under ännu en gräsmatta för sommarturistande golfare.
För det är sådant man bryr sig om i den här välbärgade och bekväma kommunen som alltmer liknar en tummelplats för rika och något åldersstigna pensionärer. Sveriges största pensionärspark! Färgen är silver, både på håret och den blänkande bilen. Inte orkar man i den livsfasen minnas en kladdig och jobbig demonstration för människor som inte hade det lika bra på en annan plats långt bort i världen! Nya BMW:n, den rejäla fallskärmen och omtöcknad av det goda livets behagligheter får de flesta att bara tänka på sig själva och på sitt.
Nej, inte orkar man uppmärksamma något som helst som inte har med turism, fest, golf, tennis, märkesbutiker, restauranger och andra kommersiella jippon att göra.
Jag var visserligen inte själv med den 3 maj 1968, men i min köping pratades det naturligtvis länge, länge om händelsen och framför allt om konsekvenserna efteråt. Efterdyningarna kändes under lång tid och drabbade vissa lokala bybor hårdare än andra oavsett om man visat sin symptati för de svarta i Rhodesia eller gjort uppror mot de som demonstrerade.
Visst chockades många bybor av anstormningen och kravallerna. Det blev smutsigt av alla tomater som kastades. Det var otäckt med alla poliser och alla sammandrabbningar. Säkert ekar fortfarande protestropen i många Båstadbors huvuden.
Men i dag, 40 år senare går det med perspektivets tydlighet se att det var stort det som då hände. Säkert kan de flesta se bakom tomatkastningens kletiga sörja.
En ny era inleds. Det blir härifrån tydligt att idrott och politik faktiskt hör ihop, som allt annat på denna jord. Riksidrottssyrelsen beslutar samma år att Sverige inte skall delta i sportevenemang som bedriver rasåtskillnadspolitik.
Kravallerna i Båstad gick alltså rätt in i den svenska historien. Men i dag är det tyst på de gator demonstranterna stretade sig fram på för 40 år sedan. Det är tyst i tidningen. Vad som helst hade faktiskt varit okej. Ett undantag finns dock. Så tack herr biografägare för din insats, den enda insatsen, för att uppmärksamma händelsen vars konsekvenser faktiskt nådde långt utanför Sveriges gränser med sitt budskap. Bio Scala visar filmen "Den vita sporten" som gjordes av en grupp filmare vilka alla var och en för sig dokumenterade denna vårdag 1968. (bl.a. Bo Widerberg och Roy Anderson) Men det är alltså biografägarna som själva tagit initiativet till det här.
Från Båstad Kommuns håll är det tyst. Känner hur en irritation smyger sig på. Bekväma, trygga Båstad. Så det här är ingenting att minnas, att Båstadborna tillsammans med hitresta demonstranter från när och fjärran faktiskt skapade historia och fick igång debatter och samtal som kom att resultera i en ny syn på hur idrott och politik faktiskt hör ihop. Tror de att man inte behöver bry sig? Är det för jobbigt?
Nej, här sitter nog våra styrande hemma och äter nypäror och sill denna soliga dag. Låter magen pösa ut ovanför läderskärpet. Tänker att det där är passé, det var då. Den här dagen går snart över och vi går snart i pension. Man rapar och tänker i stället på hur bra det är när det går bra för Båstad. När man får in mer pengar på turister, tennissporten och golfarna! De är säkert mer än nöjda med sitt nyligen tagna beslut att låta rik och bördig Bjäremark läggas under ännu en gräsmatta för sommarturistande golfare.
För det är sådant man bryr sig om i den här välbärgade och bekväma kommunen som alltmer liknar en tummelplats för rika och något åldersstigna pensionärer. Sveriges största pensionärspark! Färgen är silver, både på håret och den blänkande bilen. Inte orkar man i den livsfasen minnas en kladdig och jobbig demonstration för människor som inte hade det lika bra på en annan plats långt bort i världen! Nya BMW:n, den rejäla fallskärmen och omtöcknad av det goda livets behagligheter får de flesta att bara tänka på sig själva och på sitt.
Nej, inte orkar man uppmärksamma något som helst som inte har med turism, fest, golf, tennis, märkesbutiker, restauranger och andra kommersiella jippon att göra.
Kommentarer