måndag, december 31, 2007

Att klara sig själv och att klara av det

Tittade på Reiner Hertliebs dokumentär om skolklassen han följt genom åren. Det är något så fascinerande med människors livsöden. Vad de var för personligheter som barn, vad de drömde om och hur det blev. För en avstämningstid var det nu när de skulle fylla 40 år. Så kom turen till "vadhonnuhette", som hade lämnat Stockholm och flyttat till Östersund som barn. Man såg henne som liten i en tom förortslägenhet. Nästa klipp var från 80-talet. Hon jobbade på restaurang, bakom, i köket. Permanentat hår och stora glasögon. Ensamstående småbarnsmamma till två.

Klipp och nutid.

Jäkla blogger. Nu har ett långt inlägg bara puts försvunnit. Kan inte skriva allt igen....

....men det handlade om igenkännande. Och om erkännande. Om att jag hörde och såg en annan kvinna gråta när hon tänkte tillbaka på sina år som ensam förälder. Hon förstod inte hur människor orkar, sa hon. Nu var hennes barn vuxna och utflugna. Hon kunde andas ut. Det hade gått bra. Barnen mådde bra och allt flöt på. Hon grät när hon berättade hur hon haft det och utan att jag förstod hur det gick till insåg jag att jag satt där framför TV:n och grät jag också. Hon sa det jag kände. Jag vet. Jag vet hur det är, hur det känns att ta sig fram som ensam förälder med allt ansvar, alla beslut, all oro, gränssättningar, med ekonomiskt ansvar, uppbundenhet och praktiskt slit.

Det här går inte att jämföra med att vara varannanveckasensamstående. Inte alls. Det går inte heller att jämföra med varannan helgfri "bara". Då finns det någon annan om så i bakgrunden. Varannan helg skulle räcka.

Jag vet att jag inte är ensam. Men jag känner ingen som har det som jag. Jo, någon här i blogglandet vet. Men det är få jag ö.h.t. mött genom åren. Därför gick den okända kvinnans ord rakt genom rutan och in i mitt sorgerum. För det är en sorg att det inte blev så som jag drömde om. Hoppades på. Mannen, honom sörjer jag inte längre. Inte alls. Men mina förhoppningar och de förväntningar jag hade. Och jag sörjer över att mina barn inte har någon närvarande pappa.

Här har det alltid bara varit en förälder. Också när jag levde med barnens far. Han kom förbi ibland, men han var aldrig riktigt närvarande.

Det var skönt att tjuta och ömka sig en stund. För det handlar inte om att ge upp, om att sluta upp, om att inte orka för det gör man och det kommer jag också att göra. Jag har mycket som är så fantastiskt också. Livet i sig. Och jag älskar mina härliga, halvstora barn och det finns absolut inget alternativ som är bättre, som jag ens funderar på att byta till, så klart. Vi har mycket glädje också. Vi har ett slags socialt liv, vi har vänner, bekanta, grannar, klasskamrater och släktingar. Där borta.

Livet är hela tiden en kamp på något sätt. Ett stort slit som tar mycket energi och kraft. Ofta alldeles för mycket.

För tänk så annorlunda det skulle kunnat vara om jag khade fått dela det här med åtminstone en människa, i det nära livet. Upplevt verkligt nära stöd från en enda människa!!

Jag får väl en extra stjärna i himlen kanske? Och eftersom jag tror på naturens förmåga att upprätthålla balans (bra tröst i motgångar) måste ju min tid komma, där jag får tillbaka och lite till.

Men jag skulle aldrig, aldrig frivilligt gå in i en liknande situation igen. Och jag är inte i mål än, som hon i TV. Vi har några år kvar innan jag kan andas ut. Måtte det gå väl!

lördag, december 29, 2007

Svampar i toapappret ?

Ibland får man nå´t att fundera över.....

För det första. Hur många av er där ute fäller ner locket på offentliga toaletter med händerna. Jag sparkar ner locket jag. Fotar till det lite snyggt. Inte vill jag ta i det där!!! Sen står jag alltid och gör det jag skall. Med böjda knän så nära målet som möjligt. Lite knepigt men bra gratisträning!! Inte vill jag sitta ner på en offentlig toalettsitsring!! Vill någon? Gör någon det?

För det andra. Varför är svamp i underlivet så oerhört vanligt hos många kvinnor? Jaha, obalans, gör si och gör inte så. Det är inte farligt, det är något "vi får leva med och acceptera" Har det alltid varit lika vanligt? Tror inte det. Tror inte heller att det är så enkelt som att vi tvättar oss för väl. Ja visst, kosten, den där vällevnadsmaten med mycket socker och jäst, den spelar nog stor roll. Men, har någon kollat upp toalettpappret? Finns det svampsporer i våra toapapper kanske?? Eller ännu hellre, i trosskydden, bindorna eller tampongerna? Eller ÄR det i alla fall hormonellt? Ja, även om just DU inte använder hormoner så kissar miljoner av kvinnor ut oerhörda mängder med hormoner, framför allt östrogener, i grundvattnet varje dag. Vad händer med det??

Sa det här till en läkare en gång. Han blev först alldeles tyst. Sen sa han:
Men så kan det väl inte vara?
Nä, det kan det väl inte...

Man ser inte något farligt samband mellan P-pillerintag och bröstcancer. (Bara ett liiite samband) Men bröstcancern ökar. Det är dramatiskt. Varför? Kosten? Kanske, men vad med alla hormoner i grundvattnet?

Det var allt för i kväll

Ny ovana

Alltså. Någon har lindat mig kring sitt lillfinger. Jag menar kring sin lilla vita tass... Här sitter jag, barnfri och utslagen, i fåtöljen och äter middag. Fötterna på fotpallen. Tallriken under hakan. Slevar lojt i mig färsk bandspagetti med lammfärs, riven parmesan, ruccola och körsbärstomater. Duralexglaset med en rödvinsslatt står på glasbordet. Plötsligt är hon där. Tittar på mig över tallrikskanten. Neeej försöker jag men då är hennes tass där och hon fiskar elegant upp ett pastaband indränkt i köttfärssås! Neeeeeeej, hör jag mig själv säga och jag gör ett vagt försök att dra undan tallriken men hon kloar bestämt fast i tallrikskanten och jag ger upp. Låter henne hållas. Hon är ju så sööööt. Så där sitter vi mitt i mot varandra och äter ur samma skål. Hemskt!

Nytt nöje

Jag har blivit nätauktionsgalen. Mitt nya lilla nöje här hemma vid laptopen. Ja, jag begränsar mig. Bestämmer mig för hur högt jag kan tänka mig att gå redan på första budet, inte mer. Skall hämta en 7-armad Josef Frank-ljusstake i dag. Inropad för 300 spänn! Hur kul som helst. Härnäst hoppas jag på en superfin kelimmatta eller varför inte Picassolitografin!

Så har några av mina sällsynta barnfria dagar gått. Här har jag släpat fötterna efter mig som en zoombie...städat av lite men annars bara suttit, legat eller sovit. Läst och tittat på TV. Avdomnad. Nu börjar jag oroa mig för att jag varit för orörlig och asocial. Är det inte vid sådana här tillfällen ensamma mammor skall släppa loss och vara aktivt sociala, ta igen? Kanske jag borde gått UT? Träffat folk, tatt ett glas i baren eller gått på bio åtminstone?

Tröstar mig med att jag i morgon får mingla runt bland andra mellandagsreamänniskor i nordstan (Gbg). Får i alla fall SE andra människor!! Hämtar ungar vid 2-tiden så jag kan ju få några timmar bland folk om jag vill. Får duga för den här gången och skjuter på mitt sociala liv några dagar till.

torsdag, december 27, 2007

Gläd dig åt det du har människa

Syster U mailar från Australien. Bada i stora, salta vågor, klia kängurur, koalabjörnar och krokodiler bakom öronen...Och vem vill förrästen byta ut skinkan mot hajkött? Äh...jag är hellre hemma över helgerna jag och städar, lyssnar på italiensk opera, läser en bok om "ångest", servar tre tonåringar och en antihelgmamma jag.

Eller hur??

Julmartyren igen.....

Byte till ny helg

Spelar cd:n "Solens Mat" högt, högt. Ingen annan är hemma och protesterar eller försöker överljuda mig genom att spela något annat ännu högre. Det går fint att dammsuga till Laura Pausini. Ännu bättre att damma till Caruso.

Får ett meddelande från väninnan i Oslo. Hennes 15-årige son ligger på sjukhus efter att ha brutit ansiktet på 6 ställen! VA? Otur i skidbacken. Turligt nog såg det ut som att nacke och hjärna klarat sig.

Nej!!

Kommer av mig en stund. Tänker på mina egna telningar och dammar bort lite mentala katastroftankar också. Får jobba en stund. Det är ju farligt hela tiden, alltid i alla sammanhang om man så vill......

Nu är huset rent. Jag kan andas och njuta i 2 dagar till. Rensade i kylen och slängde julskinka, resterna av den varmrökta laxen och kräftströmmingen rök den också. Inte sparar jag mat längre än 3 dagar i vanliga fall, varför skulle jag göra det nu? Vet att somliga har sin gamla julskinka i kylen till över nyår. De går och skär sig en liten skiva då och då. Huhh, hur kan man det? Nu rök de röda ljusen också, tomten och jullöparen. Det räcker, det räcker.

Nyår. Nu kommer DEN dagen, kvällen, natten!!!!!

måndag, december 24, 2007

God Jul blev det.....

Lugnet har lagt sig. Med det menar jag att alla nu ägnar sig åt sitt. Det är så där avspänt som det ofta blir efter alla förväntningar, all uppladdning, väntan, upptakt och så aktion: middag och julklappsutdelning. Allt har gått så fort tills nu. Trots dånet från sonens rum är tempot plötsligt ett annat. Åter en julaftonskväll har passerat. Vid den här tiden brukar vi oftast spela något spel. Men inte i år. Alla är trötta på det 15 år gamla TP. Ingen har heller lust med Rapakalja eller Pictionarys. Dottern knappar koncentrerat på sin nya mobil. Systerdottern lägger pussel och sonen spelar Guitar Hero II på sitt rum. Mamma med hund har åkt hem till sitt.

Får man lov att gå och lägga sig nu?

lördag, december 22, 2007

Om julen

Eller som Coola Morsan uttrycker det....Bättre kan det inte sägas!

Dan före dan....

Fick julklappen från mamma i förskott. En städfirma kom och blåste hela hemmet. Jag fick klappen muntligen ett par dagar i förväg och med den följde inte något rim men väl en instruktion:

"Nu måste du städa undan innan städerskorna kommer för sånt gör de inte. Du måste plocka undan och bort från golv, bänkar och bord. Bädda sängarna och plocka undan i tvättstugan. Se till att barnen tar sina rum och glöm inte kökslådorna. Bjud dem på kaffe efter någon timme. Se till att du köpt hem rengöringsmedel och trasor"

Basta. Städa för att städerskan skulle komma. Herre Gud...var det en present jag fick??

Men rent blev det och i ett dygna skred jag fram i en slags overklighetsrus..Så skönt!

Så länge det varar. Nu har mina youngsters bakat pepparkakor och gjort julgodis, slagit in paket, rimmat och ritat ekivoka och hädande julkort. Just nu har stöket övergått i något slags hysteriskt raveparty på nedervåningen. Bestämmer mig för att låta det blåsa över av sig själv men inom mig morrar någon: Gärna jul men aldrig, aldrig, aldrig mer ensam vuxen att rådda allt! Det hjälper inte att mamma kommer hit 2 timmar på julafton. Hon förväntar sig att bli uppassad. Det enda jag bryr mig om är att det blir en bra jul för mina ungar. Att det skulle bli det för mig också, den tanken har inte ens fallit mig in... Nä, jag är julens martyr jag, med glorian svävande ovan mitt huvud på julafton men jag håller god min som alltid. Träder in som änglalik kock, superfixare och skånsk tomte och gör vad jag skall.

Ingen vet att jag mellan varven smyger ut i vedbon med mitt lilla glas. Fick köpa ny ask med mentolcigg. Den från förra året var lite väl fnösktorr.

Nu är barnen så stora att snart får något hända. Inte en enda jävla jul till!

ICA igen...

Julmusik. Ur ICA:s högtalare väller Pavarottis klangfulla stämma. Jag ryser. Det är något hädiskt med att höra honom sjunga för julstressade, småspringande människor med sprängfyllda plånböcker. Som om Pavarotti skulle vara någon slag reklamgubbe för ICA. Han och Stig! Det passar sig inte. Trots att jag hatar skvalmusiken som man brukar köra med, är den mer okej. I dag glömde jag hälften av det jag borde handlat. Tur det bara är dan före dan...

onsdag, december 19, 2007

Faster Kaga

Kaga hette egentligen Karin. Hon var min morfar Åkes lillasyster. Kaga. Ser henne framför mig i sitt stålullspermanentade olagda grå hår, som en gloria runt ansiktet. Pillemarisk blick och alltid ett leende, pratandes som en fors, fort och hela tiden. Bjöd på mat och kakor men kunde aldrig sitta still. Sprang omkring som en yr höna och öste upp mer mat, mer igen och två till trots att vi protesterade. Det hörde hon inte. Hon hörde som en kratta precis som alla andra på den släktsidan. Mot slutet knappt någonting alls. Eller rättare sagt, hon bestämde sig för vad det var hon hörde och svarade sedan på det.

Några barn blev det aldrig men väl två äkta män. Hon var glad i karlar men höll sig alltid till en. Sa hon.

Hon sa mycket. En gång, när jag som barn varit och badat med Kaga i en sjö intill sommarstugan ute i Lännersta såg jag att Kaga bara hade ett hängbröst. Jag stirrade så klart, jag var väl 6-7 år kanske. Då berättade Kaga att hon var den första i hela Sverige som opererat bort ett bröst på grund av bröstcancer. När vi kom hem skulle hon visa mig sitt nya lösbröst.

Hemma i stan på Åsögatan. I den mörka våningen med högt, högt i taket. I en byrålåda, bland mammelucker och korsetter, plockade Kaga fram sitt lösbröst. Jag minns de stela, toppiga tuttarna i rosa hårdplast. Röda bröstvårtor. Mina pinuppbröst tjoade Kaga glatt, men hon hade dem bara när hon skulle vara riktigt fin för de skavde. Brösten använde hon därför till förvaring av sina mest värdefulla juveler. Hon var säker på att säkrare ställe inte fanns.

Sån var hon faster Kaga. I golvuret hade hon sin favoritsherry. Och ett glas. Alltid redo.

När hon dog tömde min mamma och moster hennes bokhyllor. Här trillade det ut en hundring, så en till. En tusing här och en där. Sammanlagt över 15000 kr hade gamla faster gömt undan bland sina böcker, vilket hon troligen inte hade en aning om.

Hon var förmögen. Alla visste det och alla visste att den dagen hon gick bort skulle vi alla bli rika! Trodde vi. Vad hände?

Jo, hennes avdöde förste make, apotekare Emil som så tragiskt gick bort 1932, var från Österlen i Skåne. Just när Kaga och Emil fått beviljat en adoption av ett tvillingpar gick Emil alltså och dog. Kaga blev ung änka och som sådan fick man inte adoptera. Hon sålde apoteket, tog bohaget, aktierna, pengarna och flyttade hem till Stockholm. Så småningom gifte hon sig med Harald. Harald dog före Kaga. Kaga hade fortfarande inga barn.

Men, mitt i bouppdelningen dyker det upp en glad lantbrevbärare från Skåne som, visar det sig, är brorsbarn till den gode Emil. Han hävdar att han har rätt till Kagas arv därför att Kaga aldrig, efter Emils död, gjort upp med Emils familj och släkt om kvarlåtenskapen.

Äsch då. Juridiskt hade han på fötterna, den där Bengtsson från Brösarps backar. Brevbäraren från Österlen gjorde sig en rejäl hacka och resten av Kagas familj och släkt fick dela på resten. Det blev liksom inte riktigt som man tänkt sig.

Men spegeln, den har jag. Den berättar jag om en annan gång....

Recept, inte för alla



Alla pratar recept hela tiden. Mormors mjuka pepparkaka, Christers julskinka och mumma och Mormors pomeransbröd. För att inte tala om alla dessa TV-kockar. Jag är nöjd, det är kul att botanisera och kanske förnya det gamla invanda. Nigelas glaserade skinka till exempel eller Leilas "Rocky Road"? Monicas rödkålsmojja eller gravad lax eller vad de nu heter och allt vad de nu gör. Recept, nya och gamla, ligger i tiden! Vi delar med oss som aldrig förr. På jobbet men också i blogglandet. Rutan bidrar till exempel med ett mer udda och smått hårresande recept på blodpudding i dag. Tycker jag som gärna äter både blodkorv och kyckling men jag förtränger effektivt vad det egentligen är jag äter varje gång. Kan absolut inte tänka mig att pilla med en fjäderklädd kyckling eller skopa upp grisblod på min köksbänk.

Intresset för mat och dryck är hur som helst stort. Eftersom jag har turen att ha fått ärva min gamla faster Kagas Apotekarreceptsamling, kommer här ett par av julgodbitarna ur samlingen. På pärmens insida står med sirlig skrift:

Kompositioner av Emil Bengtsson 1910.

Emil var Kagas första man, också han Apotekare. Den lilla boken håller knappt samman längre. Den är väl använd och anlitad. Pärmen är tejpad med svart eltejp (måste ha varit Harald, hennes praktiske och sedan 30 år avlidne man nummer 2!! - Amen)

Det finns recept på en mängd olika likörer, glöggsorter och punscher. På flera olika sorters kakaolikörer, senapssorter, lemonader och handkrämer. Varför inte ta sig ett kolsyrebad nu i juletid? Här finns recept på salvor mot absolut allt, medel mot finnar, omläggningar, téer, diverse mot köldskador eller brännskador. Bläck och balsameringsvätska! Eller vad sägs om ett medel mot håravfall?

För att bara snabbt ha bläddrat fram till sidan 22 . Många kollegor och doktorer bidrar med sina specialiteter. Till exempel Dr. Lindströms barnsalva, Dr. Grills salva, Österbergs droppar (men mot vad?) Schiffmans astmapulver, Apotekare Uhrs punsch och Cronquist-Maréus hårvatten!
Jisses. Det är fortfarande bara början.Vilken skatt.

Håll till godo med det här:

Apotekare Emil Bengtssons eget punschrecept:
Arrak 1 liter
Rhum 1 liter
Sprit 1 liter
Bitsocker 2,2 kg
Druvsocker 0,2 kg
Vatten cirka 7,5 deciliter (till totalmängden = 3,5 liter)
Emils kommentar: De sprithaltiga vätskorna tillblandas medan sockerlagen ännu är ljum.

Laxérmos:
Katrinplommon
Fikon
Pulvriserat hennablad (eller vad står det?)
1/8 sirap

Beredning: plommon och fikon tvättas, kokas väl njuka i litet vatten samt sönderhackas fint. Fruktmoset blandas väl med hennapulvret och syrupen varefter massan inkokas till lagom konsistens. Vid användning tages en tesked om kvällen.

Skulle någon hellre föredra aromatisk ricinolja (fr. Apoteket i Jönköping) kan jag bistå med uppskrift på sådan. Om jag klarar att tyda det sirliga. Måtten är inte alltid angivna. Man får ta för givet att det för en Apotekare tedde sig självklart om det skulle vara hektogram, kryddmått eller liter.

måndag, december 17, 2007

Änglasnurror från himmelen

Bakar lussebullar a´la Helene. Som kanelsnurror fast med saffran, smör, mandelmassa och russin i stället. De blev bättre så, tyckte Helene. Barnen höll med. Jag också.

Om det var för att Andrea Bocelli sjöng så vackert eller för att bullarna blev exakt så stora som Helenes, kanske för att jag var ensam hemma och inte behövde tänka efter. Då brast det. Tårarna rann och hulkande tröstade jag mig med lite deg och lite mer deg. Andrea sjöng, jag grät och tårarna blandade sig med degen och jag tog lite till. Fan också. Varför behövde hon dö? Helene måste vara den absolut vackraste och ljusaste ängelen på detta himlavalv. Sjukdomen tog henne till slut. Det trodde ingen av oss. Hon var den som skulle klara sig. Det gick inte att dö när man var så vacker, så sund och så stark. Dessutom mamma till två små. Min vän Helene. Vi fick barn samtidigt, både första och andra gången. Flera år sedan men i dag var hon här igen.

Kokar kaffe och tittar förhoppningsfullt uppåt. Kanske sitter hon där och ler sitt breda leende. Jag blir lugn och slutar äta deg, tar min kaffekopp och bestämmer mig för att ta väldigt mycket vara på resten av den här dagen, om en stund äta mina änglabullar och njuta av varenda liten smula.

lördag, december 15, 2007

Julhälsningar kan se olika ut




Fick ett julhälsnings-sms från Dubai: "Ha en jävligt trevlig julhelg och ett gott slut"

?

"Från vem?"

"Har du glömt bort mig? Tänk efter nu!!!"

"Känner ingen i Dubai"

"Jo det gör du"

Det var rätt, det gjorde jag visst. Att hälsningen lät som ett terrorhot gjorde inte det lättare. Men jag kom på att jag hade visst en gammal väninna som åkte dit för något år sedan. Jobba som tandhygienist i Dubai. Snart kommer hon väl hem, rik som ett troll förhoppningsvis? Eller kanske hon hittar en shejk och stannar?

Jag kunde andas ut..

Shock

Malmö. Spillde glögg över vanten men vad gjorde väl det. Knaprade brända mandlar och njöt av ett myllrande Gustav Adolfs torg. Hann med Designtorget (julklappsdisktrasa från dottern till sin mormor med text: "Njut av alla stunder i livet") American junkfoodstore (choklad/marsmallowsvåfflor som värms i brödrosten köpte hon till brorsan)och på Jerns skosalong hittade jag ingenting under 1900 kr som jag gillade så det blev ingenting alls. Så hittade vi ÄNTLIGEN fram till "SHOCK" vid triangeln. Dottern gick i spinn, kvittrade desperat och oavbrutet i det hon slet till sig byxor med dragkedjor, hängslen och nitar, sjalar med pudlar och döskallar, nätstrumpor, flamingoråsa hårfärg, röd kajal och ett par doc martenskängor. Vidare en ryggsäck, trosor med pudlar, en alvtröja och en med ett skelett på. Klänningen nådde hon (som tur var) inte upp till. En skapelse i blankt blått, tyll, nitar och chiffong. Själv blev jag efter en timme mer och mer intresserad. Provade ett par höga doc Martenkängor med snörning hela vägen upp och tyckte faktiskt att jag blev riktigt snygg. Det tyckte inte dottern. Jag fick heller inte köpa ett märke med Gun´s and roses på för att använda att laga min bästa myströja med. Trots att jag bara skulle ha den hemma.

Så, in i provhytten. Efter tre kvart kom hon ut igen. Nu hade trappavsatsen blivit min räddning. Efter mycket dividerande reducerades kalaset till 1/3 av det utvalda, dessutom försvann sakerna snabbt ner i ett inslaget julpaket. Det finns gränser...

Mamma sjukgymnasten skall få en pilatusboll och så var det sonen då.....

Snart är jag klar.

onsdag, december 12, 2007

Köttfuskare

Vidare. Dessa köttfuskare. Hur har man mage att packa om gammal mat och sätta på nya ettiketter med nya utgångsdatum. Här försöker man vara en bra medborgare, sopsortera och handla ekologiskt. Man ser till att alla får i sig frukt och grönt varje dag, sållar kritiskt i kötthyllor och bland torskförpackningar. Tror att man gör något bra, som är bra både för miljön och familjen.

Så får man höra om idioterna på ICA, Coop och Hemköp som fuskar med vår mat. Inte trevligt, inte trevligt alls. Man borde ta dessa herrar (det måste väl vara herrar eller skulle kvinnor kunna göra så här också???) och trycka ner deras trynen i gammal stinkande köttfärs, det skulle man minsann! Tvinga dem att äta sin egen smörja.

Jag är glad att vi här i min lilla avkrok har en alldeles förträfflig kötthall! Tack och lov för närproducerat och med insyn till köttkvarnen!

Inger Efraimsson tar ställning mot en iskall sjukvårdspolitik

Inger Efraimsson, ordförande i Försäkringskassan, avgår. Sunt tycker jag spontant, att en person i FK:s egen ledning reagerar mot regeringens sjukvårdspolitik. Det är så lätt att förstå vad hon menar och vad hon vill med sitt avhopp. FK bedriver hetsjakt mot de sjuka och sjukskrivna i vårt land. Det går inte att dölja genom att hela tiden prata om hur bra det går med lägre antal sjukskrivningar och att man sätter dit att fuskare. Så bra då. Självklart skall man inte fuska. Men alla de som är sjuka, som behöver rehabiliteras, vårdas, få lugn och ro. De drabbas också av regeringens stundom ovärdiga och kalla beslut.

Efraimsson dömer ut regeringens politik som "väldigt otäck". Jag säger, Tack för att du gör som du gör, att du reagerar och handlar! Att du genom din reaktion och avhopp bekräftar något många redan känt på sig. Nämligen att det är något oerhört skrämmande med den politik som nu tar allt mer plats. Tack för att du vägrar bli ytterligare en marionett i maktens grå korridorer. Eller till Cristina Husmark P för den delen.

Husmark P försöker som vanligt värja sig så gott det går. Hon liknar allt mer en fisk på torra land, kippandes efter luft i sina frekventa försvarsutspel. Nu säger hon att hon inte alls förstår varför Efraimsson avgår. Hon säger, citat DN på webben: - "Kanske har hon känt oro för att bli omvald. Hon kanske har känt sådana signaler"

Att Inger Efraimsson är kompetent nog att ta ställning och att fatta egna beslut på riktiga grunder kan det väl inte råda någon tvekan om. Hon om någon vet hur regeringens beslut slår i praktiken. Socialförsäkringsministerns kompetens får jag härmed åter en chans att ifrågasätta. Hon borde varit utbytt för länge sen.

måndag, december 10, 2007

Energitjuv

Ingen av barnen vill åka till sin pappa den här jul- och nyårshelgen. Jag sa redan efter sommarens katastrofresa att jag aldrig kommer att tvinga dem igen, aldrig kommer att lägga mig i om de vill resa dit eller inte. De är tillräckligt stora för att själva bestämma. De får åka hur mycket de vill eller inte alls. Jag orkar inte längre hålla på. Orkar inte låtsas eller lägga ner energi på att försöka muntra upp barnen och göra pappa bättre än han är, än han förtjänar.

Så, jag skrev ett enkelt mail. Bifogade barnens önskelistor. Inget svar. Skrev igen, frågade hur han tänkte göra med julen. Om inte annat bra så vi inte köper samma sak. Ett kort svar: "Hej, är i London just nu och har massor av annat att tänka på..
Bla en ganska krävande kurs".


Jaha. Jag köpte mina julklappar och informerade kort vad jag köpt. Inget svar. Inte ens en antydan till om han tänkt sig att barnen skall åka dit i år. Att barnen inte vill är en sak men att deras pappa inte ens hör av sig och undrar, berättar om han vill träffa dem, det är lågt. Riktigt lågt. Som vanligt m.a.o.

söndag, december 09, 2007

Advent funkar bra

Gillar adventstiden bättre än själva julen. Det är mer avspänt och som allra godast med glöggen, pepparkakorna och blåskimmelosten då.

I år blir jag dessutom själv med tre tonåringar; mina plus kusin A, mamma, hunden och katten. Syrran åker till Australien i tre veckor med nya kärleken från England. Och hör på den här: Han gav henne sitt kreditkort och sa: Use it! - VA? Such a man!! Hela julafton på 10 000 m höjd. Syrran är nöjd. Unnar henne verkligen, verkligen det. Jag fixar allt jag, här på hemmaplan! Hej och hå.

Okej. Julen på en skala mellan 1-10?! Tre gulliga men stökiga och krävande ungar. En antimamma som dessutom kommer envisas med att ha med sig hunden så att hunden kan jaga katten hela kvällen, eller tvärtom. Så kommer mamma hela kvällen kommentera och prata till hunden så att allt fokus hamnar där i stället för på julskinkan eller klapparna. Så kul, jag tror jag dör.

För övrigt har jag blivit riktigt bra på att rationalisera min adventstid och alla förberedelser men julen har jag som sagt ingen kontroll över alls. Nyår funkar bra igen.

Många håller på desto mer. Varje år nytt pynt, mer lampor, större stjärnor, nya glöggmuggar, hinna köpa Blossas special innan den tar slut, städa, putsa fönster, fixa håret, nya adventskläder, fixa inredningen; nya fåtöljer eller kanske en tuff fondvägg? Hemmet skall stråla av mys, stämning, lugn och trevnad. Att kvinnan i huset är sönderstressad upp till hårfästet döljs väl i nejlikedoft och skum belysning.

Pust! Men jag dömer ingen. Jag har varit där men inte längre. För till vilken nytta? För vem? Ingen fick en gladare jul. Definitivt inte jag.

Nä. Här följer några tips: Ta vad du har. Köp bara nytt i absoluta nödfall. I år blir det så här hos oss:

Två vita pappersstjärnor från Lågprisladan a 49 kr/st .
En vit ljusslinga i stora öppningen mellan rummen för 3:e året i följd. (En och annan trasig lampa syns inte)
4 vita blockljus på en plåtbricka, håller hela julen och sätter inte eld på huset.
En glasstjärna i köket.
En stjärngardin i dotterns rum.
En stjärnmobil från IKEA a 39 kr (simpel men en favorit)
Pengarna lägger jag på blommor. Mycket blommor men bara i grönt och vitt. Kräks på för mycket rött för länge.

Och så en liten slinga i den vissnade klematisen utanför dörren.

Bara sånt som lyser upp. Swisch....fixat på en timme.

Det lilla röda får komma upp dagen före julafton.

That´s all.

Och så mycket glögg. Helst Blossas vita starkvinsglögg, den med rom. Den som inte tar slut så jag kan köpa den när andan faller på. Varje dag om jag behöver det.

Naturupplevelse

Rundade hörnet vid ån och sköt fart ut mot havet. Det regnade inte längre. Åmynningen kokade. Kråkor och måsar tampades mot vinden vid högarna av tång. Gråtoner och vitt, havet petroleumblått och vilt. Drog in havet och vinden, ökade farten och vek av, ut på sanddynerna. Det hade bara varit jag i 3 kilometer.

Krockade nästan med ett par i ullrockar. Han i marint och cowboyhatt. Hon i beige med skärpet hårt knutet runt midjan. Hatt i beige och beige stövletter med klack och spetsiga tår. Röda läppar till ett smalt streck när hon upptäckte den svartklädda och långbenta som i galopp kom farande från ingenstans. Jag fick ta ett extra skutt åt sidan och hade väl inte ägnat paret i ull en tanke extra om det inte var för att jag flög rätt in i ett osynligt draperi av tung, söt parfym! Den kväljande doften släpade sig kvar i luften efter damen i beige. Som en tung och kletig men osynlig giftmolnsdimma svepte den sig runt mig. Kände hur bronkerna vred sig och stängde till och då är jag inte allergisk ett dugg. Men varför? Hon måste ha hällt på sig ett par deciliter före adventspromenaden på stranden. Gjorde hon det för sin mans skull, för måsarnas skull eller för att hålla joggare på avstånd tro??

Jävla naturmarodör! Och hur kan man sätta på sig en cowboyhatt när man skall ut och gå på en blåsig strand? Den täcker ju inte ens öronen men möjligen flinten då!

onsdag, december 05, 2007

Läxförhör under kudden

Stackars sonen. Snart 15 och pluggade till ett läxförhör i biologi i går kväll. Var sent ute och jag erbjöd mig glatt att förhöra.

Nja.....sex och samlevnadskunskap med morsan??

- Ja men kom igen! Hur många gånger har inte jag pratat med tonåringar om just det här? Inga problem pysen.

Okej. Förhöret/föreläsningen började. Efter 5 minuter låg 15-åringen på golvet, hysteriskt garvande med en stor kudde över huvudet. Benen sparkade okontrollerat. Han frustar: Lägg AAAAV! Sluta rita teckningar! Sååå pinsam du ÄÄÄÄr!

Ja men jag var ju tvungen. Det stod fel i läroboken. Bilderna var såå dåliga, omöjliga att förstå så den kloka morsan ritade snabbt upp de kvinnliga genitalierna från en annan synvinkel och sonen svimmade nästan.

Okej, okej: Jag kommer aldrig någonsin att göra om det här grabben så ta det eller ta det inte. Du får fråga om du vill veta något, i övrigt vet du redan allt du behöver veta för stunden. Kom fram ur kudden så tar vi mannens genitalier istället.

Han kom motvilligt fram, så pass mycket att han fick luft, men han låg kvar på golvet. Nu gick det något bättre. Hade bättre koll. Så var vi klara. Lättad rusade han iväg till datorn.

tisdag, december 04, 2007

Spioneri

Facebook spar information om användarnas internetvanor. Osmakligt och dumt. Dessutom har de rätt att använda allt material, alla de bilder som användaren lägger ut via Facebook. Nä, nu tror jag att det får vara för min del.

måndag, december 03, 2007

Here we go again

Ja men jag kan bara inte motstå att kommentera det faktum att glassmagasinet "Mama" åter har korat årets mama. Av en händelse såg jag att evenemanget ägt rum alldeles nyligen. Måste naturligtvis glutta in och beskåda vilka dessa fantastiska mammor är i år. Som tidigare då. Somliga oerhört begåvade och duktiga yrkeskvinnor med både en och tre karriärer. Dessutom mammor på podiet, glassandes runt i glittriga trikåer med sina likaledes uppklädda telningar i en svans efter sig.

Vad handlar det egentligen om? Löjets skimmer kvarstår. Visst är det en klubb för insides beundran. De allra flesta kvinnor och män är stolta över sina barn. Åtminstone så länge de är kontrollerbara och just, barn! De flesta föräldrar myser och pyser ibland över av stolthet när avkomman utmärker sig på något vis, vare sig det är på skolkonserten, dansuppvisningen eller bara på dagis luciatåg. Är man dessutom podiesnygg själv är det klart att egot får sig en extra stor skjuts när man samtidigt får visa upp sina vackra och begåvade barn!!

Stööön. Varför Sofia? Du är både snygg och en skön person. Dina barn är säkert supermysiga. Men, det här har ju ingenting med moderskapet att göra, lika lite i år som tidigare år. Bättre mamma än vem? Och varför?

söndag, december 02, 2007

Heureka

Det var järngrått. Blåsigt. Första advent. Åkte ner till ett brusande, jagande hav. Sprang på lätta fötter genom skogen, ut på stranden och framåt, mot vinden. Slet, men det bar. Inte bara benen utan alltihop. Hela jag; kropp, ben, andning, själ. Varför hade jag glömt hur bra det här är? Varför slutade jag?

Jag slutade springa ett tag. Varför? Jag glömde hur det var, i dag påminde mig. 3 kilometer räckte. Jag fick igång andningen, svettades och lugnet spred sig för varje steg. Som en snäll gammal vän. Där var den ju igen. Känslan. Efteråt. Stående mot havet i ösregnet. Det slog ner i hela min kropp. Insikten. Endorfiberusad gjorde jag några välbekanta solhälsningar mellan ett par störtskurar. Heureka!

(Plötsligt fungerar inte överföringen av bilder från mobilen till datorn. What? Skrotreflektionerna får vänta...)

lördag, december 01, 2007

Joggar i tanken

Skyller på än det ena, än det andra. Sitter här och fryser, gnällig och lat med ett glas rödvin och en bit choklad. Tar ett beslut. Oavsett vädret i morgon, för det kan knappast bli värre än i dag, skall jag ner till havet och jogga ett par kilometer. Helt kommit av mig. Ändring.

Kanske spelade det roll att jag pratade med en skön kvinna, 54 år gammal, som nyss anmält sig till New York maraton nästa år! Va!? Häftigt! Jag kan inte springa så långa distaner men kan hon ut och jogga i regnet så har väl jag knappast något att skylla på, jag som bor på läsidan. Åtminstone i dag. För bara ett år sedan kunde inte ens en snöstorm stoppa mig, det blev bara bättre av uselt väder. Vad har hänt?

I morgon skall jag rapportera från strandkanten. Dessutom filosofera över de bilder jag tog på skroten häromdagen.