Nikes Rum

Haft en social kväll med huset fullt av folk. En var i min storlek och ålder, sen var det tre yngre ystra, tidiga tonåringar och en äldre uttråkad, trött tonåring. Den uttråkade tonårsflickan sattlåg mest i soffan när hon inte placerade sig framför sin mamma och med övertydliga blickar och små skarpa gester signalerade att hon ville HEM. Dessutom har tonåringar öron som tefat, de tar in som värsta parabolerna. Här försökte jag och väninnan få till lite rapportering om diverse män, problem och nivetvadmansnackarmedväninnnorom... Vi böjer oss över våra vinglas och väser snabbt det mest västentliga till varandra i de ögonblick ingen av de yngre är i vår omedelbara närhet. Vips är någon där eller så hörs från andra ändan av huset "Mamma, vem pratar du om?" "VAD sa ni??" Styckad förtrolighet, roliga samtal och diskussioner, god mat och en trevlig lördagskväll. Glad att jag slapp TV:n.

Den trevlige skriver att han måste vara stridstiger för sina barn och fokusera på det just nu . Just nu , får mig att stänga till. Sen skall han vara bara tiger fortsätter han. Då kanske vi kan ses. Kanske , får mig att dra öronen åt mig. Nä du, min vän. Vi lägger ner det här, åtminstone jag. Förrästen gillar jag inte när man hänger på mig vingar och kapar mitt huvud. Jag är inte ett väsen som svävar omkring i vit fotsid klänning över huvudet på folk. Jag är i allra högsta grad levande, jag finns på riktigt. M. Jag längtar inte längre. Han försvann för ett halvår sedan. Det tog några månader, men en dag fanns han inte längre inom mig heller. Såg i telefonkatalogen att lagt till ett namn till sitt efternamn. Jaha. Jag har lärt mig något. Halvhjärtat är inget för mig. Väntan är inget för mig. Raka rör och total uppriktighet är det enda språk jag förstår. Och, ge mig något tillbaka som jag mår bra av. Ta egna initiativ och visa att du ser mig och bryr dig om....annars får det vara. Buy b...

Bah...Här sitter man då. Återigen fredag och samma dynga på TV. Är jag den enda i detta avlånga land som avskyr "Lets dance"! Har aldrig förstått mig på den formen av dans som är så välregisserad att det lika gärna kunda vara frågan om någon gymnastisk OS-gren om nu inte associationerna går till någon djurart, typ pingviner, tuppar eller ålar kanske... Till och med isdans, som inte heller får mig att känna något, är bättre. Stelbenta och sprättiga snurrar de med stelt vinklade nackar (Vad tittar de på?) och nervösa leenden... Äh...Detta tycks vara min fredagslott. När jag inte längre orkar se det barnen valt på TV så tar jag mitt vinglas och smyger iväg. Här kan jag spy över "Lets dance" och ynka mig över mitt simpla helgliv trots att jag egentligen älskar fredagar och egentligen inte vill ha det annorlunda. Helst av allt vill jag gå och lägga mig med boken i min stora sköna säng som är bäddad med de nya, snygga, randiga satinlakanen! Jag avundas mig just nu! Allt ä...

Pratat med chefen. Hon är bra men har det mindre bra då hon har fått i uppdrag av sina överordnade att rationalisera bort sin tjänst, d.v.s. sig själv! Är det inte typiskt landstinget, tillika Sveriges rikaste landsting. Hur som helst var hon otroligt bra. Hon har förstått mer än jag trodde, bland annat att min skitpratarkollega egentligen är så skör så att hon antagligen skulle ramla ihop om man skrapade lite på ytan. Innan vi skiljdes åt fick jag veta att a) Det var skönt att jag var arg och satte ner foten b) Hon skulle be beteendevetaren om ett upplägg med individuella samtal, obligatoriskt för alla på min arbetsplats. Jag håller inte igen med någonting och det är så otroligt, härligt befriande! En tillfälligt inhoppande kollega flinade bara åt mig vid fikabordet och sa att hon tyckte om min nya "bitchiga" sida. HAHA, tog jag som en komplimang! Nåja, det är ingen dans på rosor men en nödvändig och slitsam svängom jag måste göra. Orkar just nu inte tänka mer. Flyr i ställe...

Så OTROLIGT häftigt med män som kan uttrycka sig, skriva och inte lider av några hämningar, rädslor eller komplex! Åtminstone inte som går att se!!

Det var i maj. En vacker och solig majdag. Jag var gravid igen utan att veta om det men i efterhand förstod jag att jag inte bara var sjösjuk. Vi hade stämt träff på lilla Essingen, vid båtklubben där pappas båt låg. Sedan tidigare var det bestämt att pappas aska skulle spridas till havs. Han var en båtman, älskade sjön, skärgården och sin båt. Vi hade sett ut platsen och markerat den med rött på sjökortet. Det var som sagt en ljuvlig dag och jag mådde uselt redan innan vi steg ombord. Vi passerade slussen och drog vidare ut på böljan den blå. För böljade, det började det göra redan vid Fjäderholmarna. Urnan med pappa hade jag i knät för säkerhets skull. Det var makabert redan där. Pappa i en urna, någon annan som styrde båten, illamåendet, sällskapet (nya frun med sin son), vågorna som slog mot båten och solen som en 1000 W lampa över alltsammans. Efter 3 timmar var samtliga i sällskapet uttorkade och trötta på att åka båt. Vi var inte framme vid målet men någonstans i närheten, antog...

Jag såg den igen. Det var 13 år sedan nästan exakt. Den gången stod den utanför kapellet i Råcksta. Dagen var kylig och grå. Texten i svart stod i skarp kontrast till den rödlackerade skåpbilen. SATAB. Så hette företaget. Min dåvarande man och jag hajade båda till och jag visste inte om det var satans roligt eller bara någon som jävlades. Vi hade 10 meter kvar att gå mot kapellets ytterdörr. Där innanför skulle vi hålla begravning för min pappa. Allt var konstigt redan innan och inte blev det lättare att stiga in i guds boning efter mötet med SATAB. Min pappa, ingenjören, dog för tidigt. Han var bara 72. Från att ha varit fullt frisk och vital ramlade han plötsligt ner efter en stroke. Det tog en månad, sen var han borta. Det finns mycket att berätta och minnas. Före alla andra minnen kommer hans humor. Han kunde vara otroligt rolig. Jag vill tro att han jävlades lite med oss den där förmiddagen, att det var han som parkerade den där skåpbilen där... För att inte tala om när vi skulle ...

En annorlunda dag på jobbet. Var inte som tidigare, vilket märktes. Gladdes när någon, om än lite i periferin, frågade hur jag hade det...Vände mig mot henne och sa att jag mådde bra, mitt problem var bara att jag inte stod ut här på jobbet längre! "Någon" studsade till men nickade sedan väldigt förstående! Kände mig stark och sa som det var, att jag inte tänkte hyckla eller låtsas en enda dag till, att något var väldigt fel på vår lilla enhet längre bort i huset och att jag inte tänkte stanna en dag längre en nödvändigt. Utan att ha behövt nämna något namn fick jag personen i fråga att förstå vad jag åsyftade. Jag kände att jag lyckades förmedla något nytt, att personen jag pratade med plötsligt förstod något hon inte förstått tidigare. Känner mig så jävla arg! Ilskan ger styrka, så mycket bättre att gå på... Vet att jag är på helt rätt väg och det är så skönt att ge svar på tal. Tänker inte gå undan en enda gång till utan möta var och en i tur och ordning. Det kommer att bl...

Funderar på det här med att missförstå. Hur lätt det är om man inte pratar samma språk. Det behöver inte vara språk från olika länder, det kan också vara språk från olika kulturer eller yrkesgrupper. Har en väninna som är sjuksköterska. Nu är det några år sedan. Där gick hon och målade om sin nya lägenhet. Som målarrock hade hon helt fräckt snott med sig en grön operationsklänning. Skön och trevlig att strosa omkring hemma i, tyckte hon där hon vevade runt med sin roller. Nu var det något galet med en takkontakt så min väninnan hade ringt efter en elektriker som plötsligt stod utanför dörren. Han blev insläppt och ställde sig på en ranglig kökspall för att komma åt sitt arbete i taket. Så säger han: "Du har inte en sockerbit?" "Jo, visst" svarar min väninna och ilar ut i köket, tar för säkerhets skull med sig hela sockerskålen och springer tillbaka till killen på pallen. "Här, ta ett par stycken" säger hon av rädsla att han skall ramla ner från sin höga hö...

Mamman med full koll. Ställde om alla klockor i går när det blev sommartid. TV:n och datorn ställde ju om sig själv. Och mobilen.....eller?? Mobilen som jag använder som väckarklocka. Det ställde INTE om sig själv. Så familjen sov gott tills klockan var halv 8. Det blev som det blev. Två egna och ett extrabarn. Vi tog oss ändå tid att vakna i godan ro och vi överträffade varandra i olika roliga förklaringar till varför barnen skulle komma för sent till skolan. Är nöjd. Jag förmedlade inte bara stress..skynda, skynda....det blev en bra, konstig och rolig morgon. Trots allt.

Rutans senaste inlägg påminde mig om att påsken snart är över oss och att det stundar för årets Konstrunda! Jag hälsar i alla fall på mina favoriter. För er som planerar att dra till Båstad och Bjäre, här är några guldkorn: Cecilia Kraitz , keramiker med egen ateljé strax bredvid ingången till Norrvikens Trädgårdar. (gullig tjej, superfin keramik. Gift med en spännande fotograf som finns tvärs över vägen) Ole Bydal, silverkonsthantverkare. Gör superfina grejor. Ateljé på Tallvägen i nedersta delen av Båstad (Malen). Sympatisk och begåvad ursprungligen från Norge. Ingrid Herrlin. Gammal räv. Konstnärligt rödhårig från första grå hårstråt. Keramiker. Oslagbar som vanligt. Ser ni en skottkärra med potatis vid hennes uppfart innan Italienska vägen (efter kyrkan och rondellen mot Torekov) ser ni rätt. Det är bara det att allt är i lera. Ingela Benson: Glas men också silver. Hennes Yellybean-serie gillar jag skarpt! Man vill äta upp hennes alster. På Ängelholmsvägen mittemot brandstatione...

Programledaren till sin gäst: "Vi har ju det gemensamt att vi båda är Djurgårdare. Jag blev Djurgårdare 1956 när X räddade den där straffen i slutminut. När blev du Djurgårdare?" Gästen: "Åååh, kan det ha varit i samma match? Fantastiskt!! Fast de förlorade men som de kämpade. Just då blev jag Djurgårdare" Nu vet jag att de pratar sport men det skulle lika gärna kunna vara frälsning inom något annat. För en som bara är sådär lagom intresserad av idrott kan det lätt få ett visst löjet skimmer över sig. Jag menar inget illa. Någonstans förstår jag att det kanske är hos mig "felet ligger". Miljontals sydamerikanare kan väl inte ha fel? Maradona+Gud=Sant o.s.v. Kanske jag hade varit lika upptagen av fotboll om jag vuxit upp där, speciellt om jag var ett gatubarn vars enda biljett ut från träsket var ett gott fotarbete med bollen...Jag kan också förstå att idrotten kan kompensera för en grå vardag, förgylla en ledig dag och få oss svenskar att vilja "krama...

Skulle lägga in några sköna bilder på en underbar morgon men upptäckte att sonen snott med sig min kamerakabel till sitt LAN. Tack då! Så det får bli en från mobilkameran i stället. (som vanligt) Jag är mer nöjd med mobilens bilder än jag trodde att jag skulle vara men det beror ju på vad man jämför med..Håll till godo. Nordvästra Skåne och jag insåg just att klockan är 9 i stället för 8!! Det blev sommartid i natt bevars.. En ljuvlig morgon. Helt stilla för ovanlighetens skull och fåglarna i bokskogen på andra sidan dalen är som galna. Nyss flög en flock tranor rakt över mitt huvud! Jag bara älskar den här årstiden!!

Det är konstigt. Precis när jag trodde att jag hade tagit mig vidare och höjt mig till ytterligare en nivå, rasar jag nedåt igen och förstår ingenting. Varför? Varför blir allt med ens så känsligt, darrigt och oroligt igen. Vilka dörrar hade jag glömt att öppna? Det går en vecka, det går två och jag får ingen ordning på det som sker inom mig. Kommer inte åt det. Det går en månad, det går två. Jag är enligt planen tillbaka på deltid. Nu har jag jobbat i två månader och det närmar sig nyår. Funderar på om det finns ett samband? Slår bort det i samma stund, tänker att det är vintern. Det går 3 månader till. Fortfarande samma känsla. Står och stampar. En dag (förra veckan) berättar jag för en ny kollega vad jag varit med om. En oinfekterad, glad och trevlig kollega. Känner med ens vad hårt det tagit, hur mycket kraft det tagit mig att gå tillbaka. För första gången anförtror jag mig åt någon på min arbetsplats. Min kollega får mig att släppa ner den där sista poletten. Hon tittar chockat p...

Min snart 14-årige son väckte mig för ovanlighetens skull. Klockan var halv 7 och aldrig har väl sonen sett så pigg och alert ut. Det är lördag. Han hade ställt klockan för i dag är det LAN. BjäreLAN och eftersom han bara fick en natt gick jag med på att köra honom och några kompisar dit vilken tid de ville. De ville klockan 7! Som en omtänksam mamma frågade jag om han ville ha några smörgåsar med? Ett par äpplen? En extra T-shirt kanske om han spiller nåt eller känner sig ofräsch i morgon bitti? Ramlösa, om han får ont i magen? Glöm inte kudden? Tandborsten! - Hånflabb blev svaret! DU är rolig, HAHA! På DIN tid kanske man tog med sig KUDDEN när man åkte bort men på ett LAN!!! Tandborsten? Varför det, jag skall ändå äta chips hela tiden. Extra T-shirt? HAHA, (härmar mig) " om du spiller eller vill känna dig fräsch i morgon bitti". HAHA, man skall vara ofräsch andra dagen. Nähä. Men om jag slutade med mina omsorger skulle han sannolikt sakna dem. Kan inte vara fel även om ha...

I dag har jag lärt mig att de fläckiga, stora svinen i bokskogsbacken heter "Linderödsgrisar", lär vara extra fin och mör!! Fan trot.

Vimsat runt och kommenterat i andras bloggar. Kommer knappt ihåg vad jag kommenterat eller var. Snurrat och bluddrat till det, blandat ihop ord och förstår inte vad jag själv menar. Borde hållit mina trötta slipmaskinsskakiga fingrar i styr och givit dem ett hett handbad i stället. Hett vatten i en skål, lite olivolja och i med några droppar lavendelolja. Dröna av i fåtöljen. Ta sen fötterna. GUUD, jag behöver ett hett fotbad också...vill ha fotmassage. Behöver en karl med starka nypor men får nöja mig med Kerstin, hon på fotvårdskliniken. Allt går att lösa och ersätta, som tur är.

Rutan skriver om vad en kärleksförklaring kan vara, t.ex. att pumpa sin älskades cykeldäck. Tricky berättar om sitt ex. som tvättade hennes bil. Funderade över om jag fått någon mysig, speciell kärleksförklaring någon gång. Den gifte, då när jag var 18 och han 33. Av honom fick jag en dammsugare! En röd, fin och blank Elektrolux som jag f.ö. hade i många år så det var ju en fin present.....ehm..var det kärlek? Tror inte det. Det var samme man som sa till mig att "när du gått genom ett rum så hänger tavlorna snett". Efter det var jag noga att ta ut svängarna rejält, undrar fortfarande om det verkligen var sant! En man gav mig ofta blommor. Det skulle vara så. Till och med när det började krisa fick jag blommor. Mot slutet näst intill slängde han dem åt mig. Det skulle vara blommor. Kärleksförklaring? Näppe. Det finaste jag har fått är nog frukost på sängen. Han visste hur jag vill ha den och tidningen och glasögonen... Var det kärlek?

Omstajlad blogg...Mer ren liksom. Behövdes något nytt nu när allt annat är så vårligt nyskapande och spirande! Blev lite tom...provade först med en bakgrund av pastelliga rondörer men nej. Nu får det vara för jädrans vilket bök eftersom en del försvann och en del möblerade om sig själv! Ogillar. Kändes s0m att någon annat var här och stökade i Mitt Rum!

Det knoppas och spirar överallt !