Nikes Rum

Avrundade året 2006 med ett avkopplande tångbad i Warmbadhuset. Gasen i botten över Bjäre mot Torekov. Rusar in, ursäktar vår sena ankomst och nu kan vi pusta ut. Får var sitt badrum inrett i dämpat grönt och vitt. Glider ner i vattnet som är gult av tång och jod. Tångrevorna makar något på sig när jag sänker mig ner i det heta vattnet. Lutar huvudet mot nackbandet och - släpper kroppen som flyter ut åt alla kanter i det stora, gamla badkaret med sina väldiga lejontassar. Just då delar sig molnen utanför och en stark, livsbejakande sol strålar in i rummet...Fantastiskt! Lugnet är redan där. Efter en kvart kommer hon. Inte längre matronan som gnuggade folks skinn så de nästan blev hudflådda under 50-80 talet. Nu är hon mindre till formatet men ler stort och har kraft i nyporna hon också när hon skrubbar mina ben, armarna och min rygg med tångruskorna. Det bränner skönt. Himmel så skönt! Därefter lämnar hon mig och jag kan åter flyta iväg in i jod- och tångdimmorna. Det ångar och jag stä...

Hanne kom. Med lånebil via E6 från Oslo som numer går via färja över "noe vann, jeg bare fölgte etter alle andre".... som hamnade i kölvattnet efter jordskredet pre julhelgen.

2006 började i kaos. Hyperventilerande rusade jag fram utan kontroll. Sen, hårddiskkrasch och jag tvingades till reträtt. Efter en månad där jag långsamt rörde mig framåt med fetvadd i öronen och solglasögonen på näsan, började en uppslitande men välbehövlig defragmentering. Bitarna föll efter hand på plats ... kraften återvände och en ny glädje smög sig på. Äntligen och till slut bröt jag upp med L, hittade tillbaka till Nike och la upp en ny vardagsstruktur. Den jobbar jag på än, men himmel så otroligt mycket bättre jag mår och allt går! Livet kom tillbaka, jag skojar inte. För ett år sedan tittade jag mig i spegeln och sa till den grå, trötta, sönderstressade varelsen som mötte min blick: "Jag har inget liv", "det här kan man nog dö av"... Otroligt. Inte jag. Inte "duktiga Annika" inte. Vem som helst men inte hon...Det tog ett tag att acceptera. I dag är jag glad över att väggarna ramlade ner över mig där på Intersport. Förstår att det hände. Något anna...

En hel dag bara för mig själv! Nog för att jag älskar mina barn och för allt i världen inte skulle vilja vara utan dem...men, jag tillhör den gruppen ensamstående föräldrar som har sina barn på heltid, d.v.s. alltid. Inget varannan vecka här inte, inte ens sommarlovsfritt eller påsklovsfritt. Aldrig på sport- eller höstlovet heller...Inget varannan helg, inte ens en helg i månaden. Och, jag kan säga att det är INTE något jag eller barnen valt. Vissa pappor förstår inte, sorligt nog vad det är att vara pappa. En närvarande sådan, en som vill vara delaktig eller åtminstone bryr sig och hjälper till med det han kan utan att sätta sina egna egoistiska behov i första rummet...Förlusten för barnen är värre, men ibland får man bara "gilla läget". Det går inte. Livets cirklar rör sig i väldigt snäva varv ibland.. Något stämmer inte men allt upprepar sig uppenbarligen utan att lämna några nya lärdomar bakom sig. Tredje barnkullen! De äldsta är supergulliga, fina vuxna människor vid de...

VARFÖR är Göteborg en så märkvärdig stad att komma rätt i, hitta i och ta sig fram i?? VA? Dåligt skyltat, inget som varnar för spårvagnarna. Det är tur man hör bra. Nu vet jag att när det plingar lite försynt, då gäller det att stanna, bara inte på något som liknar spår i gatan. För sekunden därpå viner tågskrället förbi i en ryslig hastighet ungefär 2 cm från en annan...Vad heter den nu, värst av alla...Korsplatsen eller nå´t liknande (Kors kan det bli extra gott om om man inte ser upp ordentligt!) strax ovanför Liseberg. En slags rondell med spårvagnshållplatser i mitten, rälsar åt absolut alla håll kanske även uppåt. Så övergångsställen, gator från absolut alla håll, filer, vita linjer på tvärsen och korsen. Upphöjningar, nedsänkningar...Människor som går, springer, är i vägen, skymmer sikten och dessutom är det dåligt bevänt med vägledningen, d.v.s. skyltarna!!! Men.....så lite frid inuti nordstadens stora parkeringshus. Lugnt och fint smög vi dit och landade helt perfekt på andra...

Umgåtts med lilla tjocka släkten. Annandagsträff hos moster som bjöd på lammstek med diverse tillbehör... Plötsligt var min blogg i fokus och med viss våndaw har jag nu meddelat dem min bloggadress. Så, kusin ditten och kusin datten (eftersom det här än så länge är en hemlighetsfullt och anonymt ställe..men välj gärna egna pseudonymer..) Very Welcome till mitt lilla rum. Glöm inte att signera om ni dristar er till att skriva något.. Det gäller dig också sis... Jag har lagt det här med erbjudandet om något helstekt djur på minnet K.J, bara inte grisfest!!!!!!!!! Ingen Sangria alltså men underhållning från K.M skulle heller inte vara helt fel..Skall absolut tänka på saken...Om jag nu inte flyr som jag tänkt...

JA MEN TÄNK POSITIVT DÅ !!! Andas med magen, koncentrera dig på hur det känns när bröstkorgen pressas nedåt och diafragma skjuts ut. Känn luften smeka struphuvudet, luftrören och nå alveolerna. Känn hur syret sugs in och transporteras iväg mot hjärtat...Känn hur det känns. Det här är nu. Det här är mindfulness. Vi utökar. Känn nu hur det känns i hela kroppen. Avspänd. Allt är bra. Känn hur fotsulorna känns mot golvet, bry dig inte om att det är kallt, bestäm dig för att det svalkar gott...Tänk gott, tänk positivt..... Huset fullt av folk som kacklar, inte kan bestämma sig, drönar runt och äter frukost i evigheter, ockuperar alla toaletter och duschar, inte plockar undan någonting och jag får kämpa med min andning, min mentala närvaro och att försöka koppla av åtminstone lite grann... Jiddret i hjärnan startade för flera dagar sedan....har nog hjärnödem i dag på annandagen... Det spelar ingen roll att det är rätt bra, att jag är glad att vi kan umgås så här, min energi är begränsad just...

Alla är för mätta och trötta, såsar i soffor, fåtöljer, vid datorer och pianot. Gick varvet runt vid middagen, alla fick berätta vad de förväntade sig av det nya året eftersom det är sista kvällen vi är tillsammans det här året. Min syster hoppades på en ny Indienresa, min mamma ogillade sin vana trogen frågan, men fick ändå fram att hon hoppades att hon skulle få fortsätta att vara frisk så hon orkade med sin unga, vilda jakhund (bra rasval?) Min dotter hoppas på en hund, systerdottern på att få MVG i alla ämnen (Hon som har magkatarr p.g.a. trycket..). Min 13-årige son svarar: "Första fyllan"... och tittar spjuveraktigt åt mitt håll. Därefter kom allt av sig. Moster lovade att bistå med goda råd i förväg, mormor tyckte chockerande nog att det hände alla, det lärde man sig av! Småtjejerna flabbade bara.. Och 13-åringen njöt av uppmärksamheten (han är en sötnos!!) Tja, vi glömde vad vi höll på med, kom inte vidare och jag lämnar mina tankar om det kommande 2007 därhän ett ta...

Till U från Nike - håll för öronen alla under 18 !! "Till syrran en elektrisk mojäng Den är lätt att få i sväng.. Gläds åt dess möjligheter den har oanade kapaciteter Av blänkande silver och den kan stå Du av dennaa mycket glädje kommer att få" God Jul!

Det yngsta gardet spelar poker, syrran ligger i soffan och kollar "Sagan om ringen" på TV, mamma och "lillebror" har åkt hem och jag flyr in i min privata sfär för en kort stund... I går kväll gick vi igenom en stor låda med gamla foton, sånt man gör när ens syster för en gångs skull är på besök...Det är ju hur kul som helst men vi enades om att där var många ångestfoton också, speciellt från tonårstiden. Hittade ett från min 6-årsdag. Ett svartvitt foto som tydligen skickats hem till mormor från Tunisien. Vi sitter på trappan. Jag har ny vit klänning, uppenbarligen glad och nöjd så jag fyrar av ett jättegrin mot fotografen. På baksidan står att läsa: " Från Nikes födelsedagskalas. Hon är en riktig linslus. Det är omöjligt att få henne att se naturlig ut på ett foto!" Vi konstaterade att om vi ville skulle vi skunna ställa till med en riktig Norenjul! Frågorna som fotografiet väckte skulle kunnat vara upptakten till en enda lång lidande och dramatisk julmi...

Klockan har passerat midnatt...Det är julafton. God Jul till alla er som hittar hit. Så här blev årets gran! För första gången var alla ense om att det bara skulle vara röda och silvriga kulor i granen. Skönt att slippa smällkaramellerna och det hemgjorda tingeltanglet.. Bara sånt som glittrar och lyser! Nu, placera julstrumpor vid öppna spisen, sen sussa några timmar...........

Kyrkan i morse. Vad gör man när man glömt ladda kameran fast man lovat ta kort på dottern vars klass höll i årets julspel och som var en dansande ängel? Jo, tar glatt upp mobilen och fyrar av ..... Inte för att vi ser vem som är vem men något hände i allafall i kyrkan i morse...

Ett anfall av "nu järnspikar skall det bli jul här". Kokar kola, steker köttbullar, slår in paket och ser Christer Fuglesang landa på jorden igen. Till det unnar jag mig en liten Grönstedts VSOP allt för att höja rimmandet en nivå, sa jag mig när jag hällde upp det lilla starka.... Förr var jag rätt haj på det här med julklappsrim men nu låter allt likadant. Men äsch, det gör ingenting. Nödrim och dåliga rim, det är tråkigare utan rim! Kolan blev det pannkaka av. Förstår inte varför jag fick för mig att göra min "berömda" kola från 80-talet? Förr (nu lät jag uråldrig igen) var jag rätt haj på det här med julkolakokning, men i dag gick det inte alls. Ena byttan blev för hård och går inte att skära med vassaste kniven. Andra byttan blev för lös och stelnar inte på plåten. Klockan är 23.57 och jag ORKAR INTE! Vill slänga rasket i komposten, men tonåringarna (3 till antalet över hela julen) skriker "neeeeej, den är goooood" så det får bli brytkola i år. Blir m...

Lyssnar av min diktafon. Hör mig säga att jag vill skriva om män som löser problem genom att ljuga hemma och söka sig till andra kvinnor. Det skall bli mig ett sant nöje. Kvinnor kan säkert också uppvisa samma beteende men av dessa har inte jag någon erfarenhet ..... Vill reflektera om vår jord. Rymdinspirerad som jag är.... vet att Fuglesang nu är på väg mot jorden i ca 25000 km/h. Det skall bli spännande att höra honom beskriva sina upplevelser, speciellt om han fått några nya reflektioner vad gäller vår jord, vårt liv på denna och allt vi träter om här på vår planet, i smått som i stort. Om Gud, vad tänker han om Gud nu? Skall skriva mer om stress. Om oss små, sårbara människor med en i utgångspunkten begränsad kapacitet. Vi rör oss kanske långsammast av alla däggdjur, vår utveckling går otroligt långsamt, jämfört med andra arter. Det tar nästan 20 år innan vi är förmögna att stå på egna ben. Allt vi gör är långsamt. Ändå accelererade vårt samhälle som en rymdraket in i 2000-talet. ...

Lite skakis. Drog ut på motorvägen med sonen. Målet var Ängelholms sjukhus. Min 13-åring körde omkull på cykeln i höstas, då fann man något "bifynd" på röntgen som nu skulle kollas. E6 uppför Hallandsåsen har alltid varit olycksdrabbad. Minns när jag precis tagit körkort och det bara var den "gamla" E6, den med en fil i varje riktning. All tung trafik, alla vansinnesomkörningar, motståndet uppför och branten utför. Olyckorna duggade tätt. Också i dag händer det ofta att räddningstjänsten får larm från nordsidan av Hallandsåsen. Vi drog på för att få upp farten och for ut i vänstra filen för att köra om. Här är det 3 filer i bredd, vilket är bra då en del tungt lastade långtradare närmast kryper upp i snigelfilen, den högra. En bit upp i backen händer något. Det ryker, en varningstriangel placeras just ut och en man i gul väst viftar åt oss bilister att köra på och iväg. Det har smällt. En mer eller mindre totalkvaddad Honda står vid vägkanten. Bredvid står ett par ...

Solen !!! På väg till Hbg, siktar krönet på Hallandsås och får sekunden därpå en stor, bländande solstråle mitt i ansiktet. Den träffade mig också mitt i hjärtat, blev glad och upprymd...Lyssnar på bra musik och susar nedför södra åssidan. Får fram mobilen och tar på måfå några bilder åt alla håll...Fortsätter ut på motorvägen och försöker fånga hur jag känner mig bredvid långtradarmonstrena som fyller i stort sett hela högerfilen ner genom skåne. Man är inte så tuff i en liten Toyota, men om kör jag och fort går det ändå. Passerar en dimbank men strax därpå lyser en låg men livsbejakande sol över oss igen. 18 december 2006. Kommer på en massa roliga saker att skriva om här i min blogg....Pratar med min diktafon som till skillnad från mig aldrig glömmer....

Sitter åter vid mitt skrivbord. Datorn är påslagen och jag drar ett djupt andetag. Följande har åtgärdats: Jag har lyckats finna reglaget för ljusstyrka, kontrast etc, har nu dragit ner precis bara så att jag ser vad jag gör. Fick en mängd tips från en energisk ung man på Elgiganten. Han försökte pracka på mig en 22 " platt skärm som hade ALLT vad jag behövde, men hejdade mig och gick ut från butiken med en flaska "Office-Clean-Druckluft-Reiniger" a 99 kr. Åkte därefter till Åhléns och fick 3 ivriga välspacklade expediter att engagera sig. Det besöket kostade bara 470 kr. Jag säger bara, eftersom de tre enade framhärdade att den ALLRA bästa lösningen, som skulle rädda mitt ansikte, var ett superserum för 698 kr plus en kräm för 449...Jag valde lösning nr 2 och sparade några hundra. Väl hemma fick julstädningen draghjälp på allvar. Den färgglada statiska dammvippan som drar åt sig allt i partikelväg har dragit över väggar, tak och möbler. Det har dammsugits och torkats go...

Sitter bara korta stunder vid datorn just nu. Känner mig som en barnrumpa i ansiktet efter att ha smetat in mig med Idomin!!! Har dragit en T-shirt over huvudet och draperat ytterligare en så att jag bara precis kan titta ut. Där sitter mina Jackie Onassissolglasögon. Det går, men det blir inga långa pass. Tar inga risker. Förb.....t! Får väl börja med vantar för jag inbillar mig att det sticker på händerna också. Våtdräkt kanske kan vara något, med lång snorkel och stort cyklop. Paus och går för att dricka en flaska stark glögg i stället...

Något hemskt håller på att hända....Förra veckan kände jag det för första gången. Det kliade lite i pannan och jag blev varm om kinderna..Sedan dess har det för varje gång känts mer och mer... Det blev tydligare för varje dag. I går kväll var det olidligt. Just nu sitter jag med skärmen i stort sett helt fälld bakåt, så jag ser knappt vad jag skriver. Trots det sticker det i pannan.... Varje gång jag sätter mig vid datorn blir jag varm i ansiktet, på halsen och det börjar klia. Också i hårbotten. Jag är mer irriterad i ögonen än tidigare. Har huvudvärken med det här att göra? Jag har ALDRIG i hela mitt liv varit allergisk mot något eller överreagerat mot någonting.. Är det skärmen? Det verkar så men.....Det här går ju inte!!! SÅ, nu måste jag ta reda på fakta. Är det mer strålning från en Lap-top än från en stationär dator?(Fast jag känner det från min dator i mitt rum på jobbet också..) Är min dator värre än andra? Vad kan jag göra? Hjälp, jag måste ju göra något nu innan det blir vär...