Fortsätt till huvudinnehåll

Yoga

Nu har jag gjort mina solhälsningar. 6 st. Det räcker, en söndagsmorgon, för att få igång kroppen och förbereda mig mentalt inför fortsättningen. Eftersom jag nästan alltid vaknar med ett brus av "måsten" och "rädsla att inte hinna" i skallen, funkar lite yoga för att stänga av för att sedan, mer konstruktivt, slå på strömbrytaren igen.

Yoga. Någongång runt 1983 anmälde jag mig till min första yogakurs. Centret var beläget i en lägenhet på Sveavägen. Jag tog trapporna upp och möttes i dörren av en mager man med långt, blont och lockigt hår. Han var klädd i orange plyschkläder; tröja och byxor och tassade barfota före mig in i ett nästan helt nedsläckt rum.

Vi var ungefär 15 personer. Lektion nummer 1 började med att vi uppmanades lägga oss ner på rygg. Med händerna över magen skulle vi så föreställa oss vår egen födelse. Jaha. Efter 10 minuter när alla fötts till denna jord skulle vi dra upp fötterna mot låren i lotusställning. Men inte nog med det. Vi skulle gå upp på knäna och promenera omkring sådär i ett helt nedsläckt och kolsvart rum. När vi stötte ihop med någon, och det gjorde man ju hela tiden, skulle vi bara känna tillit och kärlek.

Herre Gud. Vi ramlade och famlade oss fram bland främlingar. Hur kunde jag vara säker på att bli bemött med kärlek när jag tappade balansen och satte en armbåge i sidan på någon där i mörkret.

Det var lektion 1. Sen gick jag hem och gick aldrig mer tillbaka. Skrämd av tillitsövningarna och över att inte ha kunnat föreställa mig min egen födelse. Kanske fanns jag inte ens? Bara inbillade mig?

Inte förrän 20 år senare vågade jag prova igen. Den här gången hette det ashtanga yoga och kursen var upplagd så att man tränade 1,5 h/dag i 5 dagar. Efter första dagen var jag trött men okej. Efter den andra kunde jag inte gå, efter dag 3 inte röra mig. Dag 4 insåg jag förundrat att trots att kroppen värkte och ömmade klarade jag hela passet. Dag 5 började det hända saker i både kropp och själ.

Men...1,5h/dag. Det går bara inte. Min starka och böjliga instruktör Karin Björkegren berättade att hon gick upp 1,5 h tidigare varje morgon för att hinna yoga själv innan hon tog itu med sin dag. För mig som ändå har svårt att få ihop tillräckligt med sömn funkar inte det. Jag hade antagligen mått bra av mer yoga. Antagligen. Frågan är hur knän och handleder hade mått i längden.

Så, jag blev en sporadisk yogautövare. Kompromissyogar och tar så ofta jag hinner och har lust en kvart med solhälsningar när jag vaknat. Jag blir mjukare i kroppen och att säga godmorgon till sig själv och till dagen är bra. Att medvetandegöra sig själv och sin nya dag. Det här är ett sätt.

Kommentarer

Anonym sa…
Köpte en bok om yoga på bokrea igår, så nu ska jag också börja har jag tänkt mig. Den är utgiven på ICA bokförlag och så föredömligt enkel ut med tydliga bilder. Dina erfarenheter lät lite för häftiga för mig. Det får bli en stund varje dag i bästa fall.
Nike sa…
Blir du biten kan du köpa Karin Björkegrens dvd på nätet. Man kan ju välja hur mycket man vill ta i och om man bara vill göra delar av programmet. Det finns en nybörjarskiva, den är informativ och funkar bra.

Populära inlägg i den här bloggen

Recept, inte för alla

Alla pratar recept hela tiden. Mormors mjuka pepparkaka, Christers julskinka och mumma och Mormors pomeransbröd. För att inte tala om alla dessa TV-kockar . Jag är nöjd, det är kul att botanisera och kanske förnya det gamla invanda. Nigelas glaserade skinka till exempel eller Leilas "Rocky Road"? Monicas rödkålsmojja eller gravad lax eller vad de nu heter och allt vad de nu gör. Recept, nya och gamla, ligger i tiden! Vi delar med oss som aldrig förr. På jobbet men också i blogglandet. Rutan bidrar till exempel med ett mer udda och smått hårresande recept på blodpudding i dag. Tycker jag som gärna äter både blodkorv och kyckling men jag förtränger effektivt vad det egentligen är jag äter varje gång. Kan absolut inte tänka mig att pilla med en fjäderklädd kyckling eller skopa upp grisblod på min köksbänk. Intresset för mat och dryck är hur som helst stort. Eftersom jag har turen att ha fått ärva min gamla faster Kagas Apotekarreceptsamling, kommer här ett par av julgodbitarna

Helt körd?

Det har gått en jävla massa år. Ingenting har hänt även om livet där utanför har rullat på. Det har känts som en film, en händelserik och omvälvande väldigt lång film med mig som åskådare, stillasittande på första raden. Jag är helt körd. Frågan är om jag någonsin kommer att få tillbaka ett liv där jag känner mig delaktig och integrerad. Få känner till min resa, få vet vad som hände och hur det gick. Få vet vem jag är innerst inne i dag. Det är skämmigt att erkänna men jag är en av dem som inte tillfrisknade. Jag hör inte hemma någonstans, inte i Malous tv-soffa för dit når bara de som kommit vidare, tagit sig ur.....fortsatt.  Jag hör inte hemma i någon relation, grupp, förening, vänskapskrets, familjekonstellation eller ens i mitt eget hus som nu är till försäljning. Jag hör inte hemma här där jag bor men heller ingen annanstans. Trots det klär jag på mig varje dag, sätter på mascara och går ut. Jag ler mot de jag möter. Pratar och är glad.  Jag går en timme med hunden, sen är

Barndomsångestminnen

Eske teske tää...Jag tyckte inte om Plupp. Gör fortfarande inte. Det lilla blåhåriga trollet med håret i kryss över ansiktet framkallar fortfarande illabefinnande...Vet inte varför men som barn avskydde jag Plupp. Min syster älskade samma figur varför jag ibland tvingades utstå sagostunder med Plupp och hans kompisar i den råkalla fjällvärlden...Usch! Samma sak med Televinken. Ångestframkallande marionettkille. OM det var Anita, rösterna eller den svartvita, bulliga skärmen? Jag hatade Televinken. Och Anita sen.....? Först när jag började läsa Mumintrollet för mina egna barn började jag fatta tycke för dessa märkliga varelser. Som barn framkallade böckerna bara ångest! Men det var ju så. I dag har man tonat ner den neurotiska, ångestfyllda och oroliga värld som muminfamiljen levde i. Se bara på teckningarna från 60-talet (visst var det väl Tove Jansson själv som tecknade??) Svart och vitt med enstaka bleka färger. Hårda penndrag. Mycket ondska, hua....Jag säger bara, Morran!!! Däremot