Fortsätt till huvudinnehåll

Klimatbetraktelser

Stormen Tuva har dragit förbi men det blåser fortfarande rejält. Häromnatten när det tog i som värst vaknade jag av att hela huset lystes upp av ett vitt sken. Något smällde till och mullrade, det upprepade sig och hela huset skakade. Eftersom det inte åskar och blixtrar i januari tänkte jag i mitt yrvakna tillstånd på en flygkrasch eller gudvetvad. Men det var åskan. Ett rejält åskväder. Samtidigt snöade det och var runt 0 grader. Eehhhh...

Allt är grönt. Algbeläggningen har aldrig varit så uttalad. Huset går i grönt. Stenarna på uteplatsen är grönpatinerade. Det vita staketet är grönt. Skyltar, hustak och t.o.m. asfalten är gröntonad.

Glömde kompostspannen ute några timmar häromdagen. Sen var den näst intill täckt av mördarsnigelbebisar. Huuuuur kommer vi få det i vår/sommar när vi inte haft en enda dag eller natt med minusgrader som krävs för att ta kål på de små äcklena??

huah...

Kommentarer

Anonym sa…
Men inte menar Du att Du ser mördarsniglar den här årstiden??!! Det är ju inte klokt! Hur ska det bli till sommaren? Jag fasar för fästingplågan om det inte blir en längre period med rejäla minusgrader.
Nike sa…
Ingen ohyra har strukit med här nere den här vintern. Fästingarna har vi också nu för tiden. Man kan bara föreställa sig sommaren fast jag låter helst bli...
Coola Morsan sa…
Å fy f*n. Rena skräckfilmen, med alg- , mögel och mördarsnigelinvasion. Jag som klagar på inneboendens lilla akvarium.. om än skräck i minivariant.

Populära inlägg i den här bloggen

Recept, inte för alla

Alla pratar recept hela tiden. Mormors mjuka pepparkaka, Christers julskinka och mumma och Mormors pomeransbröd. För att inte tala om alla dessa TV-kockar . Jag är nöjd, det är kul att botanisera och kanske förnya det gamla invanda. Nigelas glaserade skinka till exempel eller Leilas "Rocky Road"? Monicas rödkålsmojja eller gravad lax eller vad de nu heter och allt vad de nu gör. Recept, nya och gamla, ligger i tiden! Vi delar med oss som aldrig förr. På jobbet men också i blogglandet. Rutan bidrar till exempel med ett mer udda och smått hårresande recept på blodpudding i dag. Tycker jag som gärna äter både blodkorv och kyckling men jag förtränger effektivt vad det egentligen är jag äter varje gång. Kan absolut inte tänka mig att pilla med en fjäderklädd kyckling eller skopa upp grisblod på min köksbänk. Intresset för mat och dryck är hur som helst stort. Eftersom jag har turen att ha fått ärva min gamla faster Kagas Apotekarreceptsamling, kommer här ett par av julgodbitarna

Helt körd?

Det har gått en jävla massa år. Ingenting har hänt även om livet där utanför har rullat på. Det har känts som en film, en händelserik och omvälvande väldigt lång film med mig som åskådare, stillasittande på första raden. Jag är helt körd. Frågan är om jag någonsin kommer att få tillbaka ett liv där jag känner mig delaktig och integrerad. Få känner till min resa, få vet vad som hände och hur det gick. Få vet vem jag är innerst inne i dag. Det är skämmigt att erkänna men jag är en av dem som inte tillfrisknade. Jag hör inte hemma någonstans, inte i Malous tv-soffa för dit når bara de som kommit vidare, tagit sig ur.....fortsatt.  Jag hör inte hemma i någon relation, grupp, förening, vänskapskrets, familjekonstellation eller ens i mitt eget hus som nu är till försäljning. Jag hör inte hemma här där jag bor men heller ingen annanstans. Trots det klär jag på mig varje dag, sätter på mascara och går ut. Jag ler mot de jag möter. Pratar och är glad.  Jag går en timme med hunden, sen är

Barndomsångestminnen

Eske teske tää...Jag tyckte inte om Plupp. Gör fortfarande inte. Det lilla blåhåriga trollet med håret i kryss över ansiktet framkallar fortfarande illabefinnande...Vet inte varför men som barn avskydde jag Plupp. Min syster älskade samma figur varför jag ibland tvingades utstå sagostunder med Plupp och hans kompisar i den råkalla fjällvärlden...Usch! Samma sak med Televinken. Ångestframkallande marionettkille. OM det var Anita, rösterna eller den svartvita, bulliga skärmen? Jag hatade Televinken. Och Anita sen.....? Först när jag började läsa Mumintrollet för mina egna barn började jag fatta tycke för dessa märkliga varelser. Som barn framkallade böckerna bara ångest! Men det var ju så. I dag har man tonat ner den neurotiska, ångestfyllda och oroliga värld som muminfamiljen levde i. Se bara på teckningarna från 60-talet (visst var det väl Tove Jansson själv som tecknade??) Svart och vitt med enstaka bleka färger. Hårda penndrag. Mycket ondska, hua....Jag säger bara, Morran!!! Däremot