Fortsätt till huvudinnehåll

Hjärnaktiviteter en fredagskväll

Så....jag klickade bort mig från dessa trista nätdejtingsajter och återgick till det verkliga livet i form av några rundor Super mario med dottern på vårt gamla Nintendo 64.

När det kom in i vårt hus någon gång under 1997, tyckte jag först att min exman var helknäpp! Våra barn hade knappt lärt sig gå! Men det gick bara ett par dagar, sen förstod jag bättre. Vi kunde inte fort nog natta ungarna och så satt vi där som två tonåringar. Det visade sig att vi båda var rätt vassa på att ta stjärnor. Jättebarnsligt men skitkul!

Något annat spel än Nintendo 64 har aldrig lockat mig. Ingenting slår det här och det händer alltså allt jämt att vi plockar fram vårt gamla nötta spel. För barnen är det dessutom nostalgi!! Förrutom Supermario kan jag varmt rekommendera Yoshi!!

Jag kan inte dela med mig av mitt gamla Nintendo men här får ni som inte har något att göra denna blåsiga fredagskväll ett par tips på olika aktiviteter. Det finns en uppsjö av olika tester som man kan roa sig med om man får lust. Kolla in här eller kanske ännu hellre här!

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Från dumdristigt orädd till mesigt orolig till......vad?

När jag var 12 deltog jag i en hopptävling. Jag red en häst jag aldrig ridit tidigare. En stor fux som mitt i varje språng knyckte till med nacken, uppåt. S:t Göran var svårriden och ridläraren frågade mig säkert tre gånger om jag verkligen skulle vara med i lätt B (där hindrena låg på sådär 120 om jag inte minns fel) Vi fick alltså inte välja häst utan tilldelades pålle efter ett lottsystem. För mig var det inga problem. Vaddå? Varför skulle inte jag?? Det var helt självklart och jag förstod inte de som ifrågasatte om jag inte i stället skulle vara med i lätt A, där jag fick ha min lite mindre och säkrare pålle som jag var van vid, Spjuver! Nähä, lätt B lät coolare. Det var ett självklart val. Lika självklart som att hoppa från högsta trampolinen i Alviksbadets inomhusbassäng, som att leka med de svarta barnen på gatan i Sfax, som att cykla fort nedför grusvägen på Ingla Gård på en cykel jag inte nådde upp till sadeln på. Ingen av det här gick så bra. Det blev både magplask och sönder...

Great mamas med mera

Eftersom jag stack ut hakan och kritiserade ett känsligt ämne får jag väl tåla en del kritik. Okej, allt väl. Men eftersom det jag spontant knattrade ner i utgångspunkten inte var ämnade som brännstoff i någon feministdebatt (trodde inte att mer än högst två skulle läsa mina rader) har jag dragit in ursprungsvarianten. Här kommer samma inlägg, denna gång utan namn, vilket retade gallfeber på många. Det kan jag förstå. Samtidigt har jag svårt att förstå att det skall vara så svårt att skilja på sak och person. Såhär: Läser att det glassiga magasinet "Mama" utmämnt "årets mama". Eftersom jag inte läser "Mama" vet jag inte vad tidningen står för eller vad som avses...Vad då "årets mama"? Blir lite nyfiken..Hur utser man henne? Läser vidare att de nominerade endast utgörs av unga, framgångsrika, snygga och kända kvinnor, tillika morsor. Jaha, hur har man tänkt då? På vilka kriterier utsågs dessa, förrutom att det uppenbarligen är kända för en eller a...