Okej. Jag skall lämna ut mig. Har inte ens orkat blogga. Jag mår skit. I dag är jag vansinnig, frustrerad och håller på att bli galen. VAD? Det stämmer (och alla ni som läst mina tidigaste inlägg vet) att jag gick in i den där väggen för ett par år sedan. Åtminstone har "vi" bestämt oss för att det är så. Eftersom jag iband och speciellt när det gäller mig själv är en trög individ med stora krav på mig själv, tog det en jädra tid för mig att fatta och ta konsekvenserna av mitt tidigare sätt att leva på. Jag vilade och promenerade. Körde yoga och åt nyttig mat samt 2000 vitaminer.
Efter 6 månader tyckte jag att allt var okej igen. Jag mådde super! Tji fick jag. Det gick helt enkelt inte att accelerera upp till normal nivå igen. Tvärtom! Så jag tvingades till reträtt. Nu började det bli plågsamt....ynkedom, svagt.....inte jag inte. Skämmigt! Jag som tyckte att jag hade koll, gjorde bra saker, tänkte rätt... Så kom förra sommaren. Då fick jag migrän! MIGRÄN? I min ålder skall man inte få migrän men jag fick migrän jag. Och inte en vanlig sort, en seg, ofta återkommande variant. "Inte så vanligt" som migrändoktorn sa. Sen tidigare hade jag fått konstaterat högt blodtryck. Inte jag inte, bara stress tänkte jag men i och med migränen började jag motvilligt med betablockerare. Sen dess, sen i somras blir det bara konstigare och konstigare. Utbrändhetsdoktorn säger att jag nog är rätt okej, allt beror nog på blodtrycket enligt honom och byter jag bara jobb blir nog allt som vanligt. Husdoktorn stirrar på mig och säger att hon tror att jag är superutbränd och började jobba alldeles för tidigt. ALLT, alla symptom beror på DET.
Jag stirrar tillbaka. Jag som brukar ha sån koll. På mig själv, på min kropp, min hälsa och hur man bör göra. I dag är jag bara förvirrad. Nu har illamåendet tagit över min kropp. Mått illa nonstop i 10 dagar och NEJ kära vänner, jag är iiiinte gravid bevars! Detta tillstånd inleddes med ett praktmigränanfall som höll i sig i 3 dagar. Sen dess har jag varit totalt utslagen men det sticker i huvudet.
I dag fick jag nog. Orkar inte mer. Nu jävlar! Jag är INTE hypokondriker. Har ALLTID varit frisk och stark tidigare. Fingret åt allt.
Tänker att det kanske bara är så att jag skall kräkas ur mig all den sista skiten innan det kan vända och börja bli bättre. Att om jag bara uthärdar och flyter med så kommer dyngan fortare ut och försvinner. För att plåga mig går jag ändå raskt över åsen varje dag eller joggar längs stranden, knaprar magnesium, omega 3, B-komplex, rosenrot och jag HATAR att gnälla men jag HATAR ännu mer att inte känna mig fullt frisk.
Har i dimmig frustration gjort följande:
Beställ tid till tandläkaren (tänk om det är tänderna, fast jag skulle ändå dit)
Beställt tid till chiropraktorn (tänk om det är nacken)
Beställt tid till naturläkaren
Sprungit på en bekant som är kinesiska och dessutom akupunkturläkare. Hon drog in mig på nya kliniken. Fick sitta i hennes massagestol en stund. (Vilken grej, kändes som mansstora knytnävar som knådade ryggen!!) Sen fick jag en påse med bruna band i (såg ut som tillplattade och torkade mördarsniglar) instruktioner om hur det skulle tillagas och en tid för behandling nästa tisdag.
"Kokas i två liter vatten i en halvtimme. Drick upp fördelat under dagen. Gör om samma sak dag 2 och dag 3". På påsen står det en hel massa...på kinesiska. Börjar osökt att tänka på Tintin (mitt referensbibliotek har jag ju från Herr Hergè) då när Dupontarna hade druckit någon smörja så hår och skägg började växa okontrollerat. Färgen ändrade sig hela tiden och så där körde de runt i öknen.. Det började jag tänka på, bad en stilla bön att W verkligen visste vad hon gjorde och så drack jag. Det hjälper dig, sa hon...kinesiskan. Fan trot. Smakar arsenik!!!
Men tydligen är det Chikoria.
Återkommer med recensioner efter alla mina besök nästa och nästnästa vecka.
Någon som tycker att jag har missat något?
Efter 6 månader tyckte jag att allt var okej igen. Jag mådde super! Tji fick jag. Det gick helt enkelt inte att accelerera upp till normal nivå igen. Tvärtom! Så jag tvingades till reträtt. Nu började det bli plågsamt....ynkedom, svagt.....inte jag inte. Skämmigt! Jag som tyckte att jag hade koll, gjorde bra saker, tänkte rätt... Så kom förra sommaren. Då fick jag migrän! MIGRÄN? I min ålder skall man inte få migrän men jag fick migrän jag. Och inte en vanlig sort, en seg, ofta återkommande variant. "Inte så vanligt" som migrändoktorn sa. Sen tidigare hade jag fått konstaterat högt blodtryck. Inte jag inte, bara stress tänkte jag men i och med migränen började jag motvilligt med betablockerare. Sen dess, sen i somras blir det bara konstigare och konstigare. Utbrändhetsdoktorn säger att jag nog är rätt okej, allt beror nog på blodtrycket enligt honom och byter jag bara jobb blir nog allt som vanligt. Husdoktorn stirrar på mig och säger att hon tror att jag är superutbränd och började jobba alldeles för tidigt. ALLT, alla symptom beror på DET.
Jag stirrar tillbaka. Jag som brukar ha sån koll. På mig själv, på min kropp, min hälsa och hur man bör göra. I dag är jag bara förvirrad. Nu har illamåendet tagit över min kropp. Mått illa nonstop i 10 dagar och NEJ kära vänner, jag är iiiinte gravid bevars! Detta tillstånd inleddes med ett praktmigränanfall som höll i sig i 3 dagar. Sen dess har jag varit totalt utslagen men det sticker i huvudet.
I dag fick jag nog. Orkar inte mer. Nu jävlar! Jag är INTE hypokondriker. Har ALLTID varit frisk och stark tidigare. Fingret åt allt.
Tänker att det kanske bara är så att jag skall kräkas ur mig all den sista skiten innan det kan vända och börja bli bättre. Att om jag bara uthärdar och flyter med så kommer dyngan fortare ut och försvinner. För att plåga mig går jag ändå raskt över åsen varje dag eller joggar längs stranden, knaprar magnesium, omega 3, B-komplex, rosenrot och jag HATAR att gnälla men jag HATAR ännu mer att inte känna mig fullt frisk.
Har i dimmig frustration gjort följande:
Beställ tid till tandläkaren (tänk om det är tänderna, fast jag skulle ändå dit)
Beställt tid till chiropraktorn (tänk om det är nacken)
Beställt tid till naturläkaren
Sprungit på en bekant som är kinesiska och dessutom akupunkturläkare. Hon drog in mig på nya kliniken. Fick sitta i hennes massagestol en stund. (Vilken grej, kändes som mansstora knytnävar som knådade ryggen!!) Sen fick jag en påse med bruna band i (såg ut som tillplattade och torkade mördarsniglar) instruktioner om hur det skulle tillagas och en tid för behandling nästa tisdag.
"Kokas i två liter vatten i en halvtimme. Drick upp fördelat under dagen. Gör om samma sak dag 2 och dag 3". På påsen står det en hel massa...på kinesiska. Börjar osökt att tänka på Tintin (mitt referensbibliotek har jag ju från Herr Hergè) då när Dupontarna hade druckit någon smörja så hår och skägg började växa okontrollerat. Färgen ändrade sig hela tiden och så där körde de runt i öknen.. Det började jag tänka på, bad en stilla bön att W verkligen visste vad hon gjorde och så drack jag. Det hjälper dig, sa hon...kinesiskan. Fan trot. Smakar arsenik!!!
Men tydligen är det Chikoria.
Återkommer med recensioner efter alla mina besök nästa och nästnästa vecka.
Någon som tycker att jag har missat något?
Kommentarer
Vad tror du om gullriste? Det fick jag av min tandläkare mot panikångest. Jag får ångest bara jag luktar på eländet.
Själv tillhörde jag dem som fick jättemigränen Allan i början av två av mina graviditeter samt när jag av någon anledning fick östrogen ett antal år senare. Några väldigt få doser innan afasianfallen tog över. Men det där vet du förstås från jobbet att ett fåtal kvinnor får migrän av extra östrogen, så om du händelsevis intagit det antar jag att du satt ut det själv för länge sedan när anfallen började.
Hoppas du tar dig ur värsta eländet snart!
Ja, nåt är det jag skall igenom. Nu händer det i alla fall något.
För min del var det till slut andra som slog näven i bordet och sa ifrån, min personalchef bl a.
Jag fick 2 års sjukersättning, det blev en vändpunkt för mig för äntligen visste jag att jag fick vila i 2 år, inte spotta upp mig var 3:dje månad och liksom försöka igen.
Det blev ett lugn som äntligen fick mig på fötter igen.
Och nu är jag ju tillbaka, livet är härligt, jag orkar, jag har det bra igen men det tog över 4 år.
kram
Shiatsumassage
kan längta otroligt efter det igen, det mest fantastiska jag gjort.
Vad menar du med sjukersättning? Att du blev sjukskriven två år i rad? Jag går till min (pucko)läkare en gång i månaden. Han har inte fattat...
Godnatt.....
Jag fick 2 år rakt upp och ner, tack och adjö och det var ju verkligen det som gav mig det lugn jag behövde för att läka.
Just vetskapen om att det låg ett hav av möjlig vila framför mig var helt avgörande.
När jag fick beskedet tog jag det dock inte så, då kände jag mig avklippt, bortsorterad, bedömd som oduglig, jag grät i dagar för att det kändes som om jag blev slutgiltigt utslängd.
Men efteråt kan jag se att det var nödvändigt och väldigt väldigt bra.
Jag tror man slog knut på sig själv av all oro och allt jobb och bristen på gemenskap med andra vuxna och allt man fick skjuta åt sidan från sig själv. Med internet finns det ju numera andra vägar ut ur isolering än vad som fanns då, men ensamt ansvar för ungar är tungt.
Herre Gud, jag "lurade" alla men mest av allt mig själv i över 10 år!
Ensam med ansvaret för barn. Inte heller det går att förklara för den som inte varit där....
Ska skriva om det sen.
Nej, det är något fel i hela sociala klimatet, där individer hela tiden tar stötarna. Som att man mosas ihop.
Helt klart sätter sig gammal ilska i kroppen. Gå och få en rejäl omgång av någon riktigt bra massör kanske?? Och markera var din gräns går. (Något jag själv jobbar med konstant eftersom jag haft helt fel nivå på var de bör ligga)