Fortsätt till huvudinnehåll

Kort och om bröstmjölkstvål

Om jag skickar inlägg från mobilen kanske det finns större chans att jag får dem så där korta, närvarande och spetsfundiga som jag egentligen vill. Eftersom jag inte alltid har glasögonen på mig, inte ens med mig, är förstås risken den att det blir fel. Ordletaren i mobilen är oftast bra men risken är att det blir helt uppåt väggarna.

Allt om barn (Expressens nya poppiga gravid&barnbilaga som jag inte läser) gör sitt för att få läsare. Eller kanske för att slippa dem. Som barnmorska kan jag inte låta bli att visa deras recept på bröstmjölkstvål. Helt i tiden med nytt recyklingtänk, eller? Något för gästtoan kanske. Receptet på moderkaksragu kan jag också bjuda på om någon visar intresse?

Bröstmjölkstvål:

3 dl vatten
3 dl lut (NaOH)
3,5 dl vegetabilisk olja
1,2 dl kakaosmör
2,4 dl bröstmjölk

Kommentarer

Unknown sa…
detta är en fantastisk affärside för mig !!!
Bröna stora som aldrig förr.
Känner att storkovan är nära!!!

Hoppas du känner dig bättre, såg att den varit så där...
Kram
N
Nike sa…
Precis, just dig tänkte jag på! Och M! Sälja på K till Torketanterna i sommar ? (ta hutlöst betalt och säg att man får slätare hy)
Anonym sa…
Isch va äckligt! Och slöseri med värdefull bröstmjölk! Vore det inte bättre att sälja den till fromma för stackars bebeisar som behöver den.
Anonym sa…
Det enda jag har hemma är vatten och olja. Var får man tag i det andra? Hänga utanför BB? Jag håller mig nog till min Cremosine-tvål som vanligt.
Anonym sa…
Nu vill jag inte se den här tvålen längre. Vad gör du? Jag vill läsa mer av vad du skriver!
Nike sa…
Haha, OKEJ RUT, jag är vaken nu!!!

Populära inlägg i den här bloggen

Recept, inte för alla

Alla pratar recept hela tiden. Mormors mjuka pepparkaka, Christers julskinka och mumma och Mormors pomeransbröd. För att inte tala om alla dessa TV-kockar . Jag är nöjd, det är kul att botanisera och kanske förnya det gamla invanda. Nigelas glaserade skinka till exempel eller Leilas "Rocky Road"? Monicas rödkålsmojja eller gravad lax eller vad de nu heter och allt vad de nu gör. Recept, nya och gamla, ligger i tiden! Vi delar med oss som aldrig förr. På jobbet men också i blogglandet. Rutan bidrar till exempel med ett mer udda och smått hårresande recept på blodpudding i dag. Tycker jag som gärna äter både blodkorv och kyckling men jag förtränger effektivt vad det egentligen är jag äter varje gång. Kan absolut inte tänka mig att pilla med en fjäderklädd kyckling eller skopa upp grisblod på min köksbänk. Intresset för mat och dryck är hur som helst stort. Eftersom jag har turen att ha fått ärva min gamla faster Kagas Apotekarreceptsamling, kommer här ett par av julgodbitarna

Helt körd?

Det har gått en jävla massa år. Ingenting har hänt även om livet där utanför har rullat på. Det har känts som en film, en händelserik och omvälvande väldigt lång film med mig som åskådare, stillasittande på första raden. Jag är helt körd. Frågan är om jag någonsin kommer att få tillbaka ett liv där jag känner mig delaktig och integrerad. Få känner till min resa, få vet vad som hände och hur det gick. Få vet vem jag är innerst inne i dag. Det är skämmigt att erkänna men jag är en av dem som inte tillfrisknade. Jag hör inte hemma någonstans, inte i Malous tv-soffa för dit når bara de som kommit vidare, tagit sig ur.....fortsatt.  Jag hör inte hemma i någon relation, grupp, förening, vänskapskrets, familjekonstellation eller ens i mitt eget hus som nu är till försäljning. Jag hör inte hemma här där jag bor men heller ingen annanstans. Trots det klär jag på mig varje dag, sätter på mascara och går ut. Jag ler mot de jag möter. Pratar och är glad.  Jag går en timme med hunden, sen är

Barndomsångestminnen

Eske teske tää...Jag tyckte inte om Plupp. Gör fortfarande inte. Det lilla blåhåriga trollet med håret i kryss över ansiktet framkallar fortfarande illabefinnande...Vet inte varför men som barn avskydde jag Plupp. Min syster älskade samma figur varför jag ibland tvingades utstå sagostunder med Plupp och hans kompisar i den råkalla fjällvärlden...Usch! Samma sak med Televinken. Ångestframkallande marionettkille. OM det var Anita, rösterna eller den svartvita, bulliga skärmen? Jag hatade Televinken. Och Anita sen.....? Först när jag började läsa Mumintrollet för mina egna barn började jag fatta tycke för dessa märkliga varelser. Som barn framkallade böckerna bara ångest! Men det var ju så. I dag har man tonat ner den neurotiska, ångestfyllda och oroliga värld som muminfamiljen levde i. Se bara på teckningarna från 60-talet (visst var det väl Tove Jansson själv som tecknade??) Svart och vitt med enstaka bleka färger. Hårda penndrag. Mycket ondska, hua....Jag säger bara, Morran!!! Däremot