Nikes Rum

Inte har jag tittat på idrotten, trots att jag hade planerat för det .Friidrott i stora sammanhang är kul. Till och med fotboll är kul när det är VM. Då sitter också jag där och skriker och studsar upp och ner i soffan. Annars tittar jag aldrig på fotboll. Alla tycks ha kommit fyra i går. Stefan Holm låter som han brukar, de kan lika gärna använda sig av någon repris från tidigare medaljmisslyckanden. Linus Törnblad är inte helt säker i nerverna tror jag. Fast Wissman har vi ju kvar, det blir spännande! Sanna Kallur känner jag sympati för. Det är en sak att inte vinna. Men att missa medalj för att man blivit knuffad måste vara tufft. Annars låter det väl som vanligt. Reportrarna skruvar upp förväntningarna i rymden, sen dalar allt mot jorden igen för att knattras hem till redaktionerna så at vi här ute kan ta del av resultaten och försöka förstå sportjournalisternas yrande om varför det inte blev som alla hoppades. Det var ju tur att Kluft gjorde det igen! Den småländska valkyrian som ...

Sitter på Ebbas café och njuter av en caffe latte. Tittar på folk som strosar fram längs gågatan. För det gör de. De strosar. Så här strax före lunch är det inga problem med att få ett bord närmast gatan. Det går inte att skynda här. Inga motorfordon som jagar upp tempot. Inte ens några cyklar. Tonåringarna är i skolan. Tjuvlyssnar på de som går förbi. Där var det en kinesisk familj. Det är mycket utländska turister så här i slutet av augusti. Ser ett medelålders par närma sig. Konstaterar att de inte kan vara svenska. Nej, just det. Hör att de pratar holländska. Varför såg jag det? De såg uppenbarligen långa och blonda, nordiska ut. Hade de gått nakna hade de kunnat var från både Umeå och Trosa. Var det kläderna. På något sätt går det oftast att känna igen det som köpts på den svenska marknaden. Eller, är det verkligen så? Kan inte tänka mig att jag har sån koll? Men ändå. Sitt och titta ut över ett myllrande torg några timmar. Kan det vara sammansättningen? Man mixar rutigt och blomm...

Det här var kul. Tricky visade hur man gör! This is me, a´la Modigliani! http://morph.cs.st-andrews.ac.uk/Transformer/

Jag tror att jag har hittat lösningen för i höst; Shiatsumassage, Omega 10, Rosenrot, B- komplex, extra zink, en bra migrändoktor, silversmide, träna mer, lata mig mer, satsa på att vara min egen helt och hållet, sova mer och våga mer. Undrar i vilken ordning jag skall göra saker och ting?

Han hade en dejt med någon och ville göra om det. Jag önskade honom lycka till och vände mig åt ett annat håll. Nu skriver han att han är förkrossad över att jag slutade skriva. "Jag var nog bara ute efter hans kropp"! Men hallå! Och ändå..Han får mig att le, han skriver som en tornado. Nu är han otålig. Vill ses. Vill jag? Inte än, inte än. Han skriver puss och kram. Vi har aldrig setts och jag ryggar tillbaka och skriver "Ha en god dag". Han fnyser åt min businesston och får mig att sätta kaffet i vrångstrupen med sin rakhet och val av ord. Nu hotar han med att baka bröd och packa en picknickkorg, komma hit och hämta mig för en lunch i det gröna. Sen kör han mig hem igen prick klockan ett. Jädra kille. Kan man inte få vara i fred! Vill jag vara i fred? Vill jag vara i fred för honom? Det vet jag inte, vi har aldrig träffats, bara haft en jädrigt rolig brevkontakt ett tag. Han är föör trevlig. Charmig..och han får mig att skratta! Han är inte klok ibland.....och ja...

Läste till morgonkaffet en artikel om flow. Som jag har väntat på den där flowen. Vid ett par små korta stunder i livet har jag anat att den faktiskt finns. Det slår mig att det är väldigt många år sedan. Vad har hänt? Sanningen är väl att jag inte har givit den tid att leta sig fram. I artikeln står det bland annat att för att komma i kontakt med sitt inre flow måste man lära sig att lyssna bättre inåt, lära sig att förstå när jag skall göra en sak och när jag inte skall göra en annan sak. Intuition. Är man helt ärlig mot sig själv och lyckas man höra vad intuitionen säger gör man de rätta valen automatiskt. Vidare leder det ena till det andra och på sikt är man inne i ett positivt och kreativt livsflow, allt blir bara bättre och bättre! Min intuition grävde jag ner efter en period när jag tyckte att jag bara hade en opålitlig, svekfull intuition som hånskrattade åt mina ivriga försök att förstå dess budskap. Nej, i flera år har jag bara litat på ren och skär fakta. Jag har velat ha b...

MÅSTE bara kommentera Cristina Husmark-Persson igen. Hon sa för några dagar sedan att "hon har minsann själv haft en släng av utbrändhet, då för några år sedan när hon tagit på sig alldeles för mycket jobb. Då var hon sjukskriven i tre dagar. Det räckte. Så drog hon ner på tempot när det ena projektet hon jobbade med var slutfört. Sen var det bra" Hon vill påskina att hon alltså vet hur det är att vara utbränd. Eller? Från och med nu tycker jag att Cristina Husmark-Persson skall vara tyst. Så här kan vi ju inte ha det. Vi kan inte ha en minister som arbetar med sjukvårds- och hälsofrågor i Sverige om hon inte ens förstår skillnaden på överanstränging och utbrändhet! Någon borde utbilda människan. Eller byta ut henne.

Varit i Helsingborg och uträttat mer eller mindre viktiga och onödiga ärenden. Köpte bland annat en enkel svart kofta på MQ. Klev fram till kassörskan och la fram vad jag bestämt mig för att köpa. Den blonderade tittade på plagget, sedan på mig och utropar högt, högt: Men OJ, den här är helt NY! Den kom alldeles precis nyss. Du är den första som köper just den HÄR...Men GRATTIS, först i stan!! Hon ler brett..på allvar. Jag: Hehe, men tack tack! Alltså...vad då tack? För vad? Jaha, först i stan med en helt enkel svart kofta, det var som tusan..........? Kör hem, lunchen var för 1,5 h sedan. Låser upp, slänger in mig själv och mina påsar, pussar Ester som kommer galopperande och tar ett par stora kliv mot kylen. Raffsar åt mig en skiva grovbröd (GI, GI!)en restbit grillad lax sedan i går och lite chevreost (alltid bra att ha). Kletar ut osten på brödet och mosar laxen ovanpå detta. Hm, något saknas. Öppnar kylen igen och hittar efter lite letande i de bakre regionerna (hoppsan, där hade ...

Jag har varit i Thailand! Tja, åtminstone nästan. Damen var thailändska och hennes teknik likaså. Geografiskt åkte jag inte så långt, men min kropp for i väg när massörskan började dra, knåda och knäa mig längs benen och upp över ryggen mot huvudet. Det var gräsligt skönt och väldigt, väldigt ömt. I en timme blev jag tilltryckt och dragen i, knådad och sträckt. Hon var ett tvättäkta proffs. Lokalen var lite skum. Jag låg i en vanlig säng med blå lakan. I sängen intill låg en yngre hunk ( sneglade när han kom in..) som blev masserad av massöska nummer två. Spotar i taket och bara en tunn bambuspalje mellan sängarna. Musiken var någon slags thailändsk fast västvärldsinspirerad schlager och mellan bastakterna stönade ömsom jag av njutningsfull smärta, ömsom han bredvid. Ehm. Nästa gång tar jag tvåtimmarsvarianten. Bäst var när hon knådade mina fötter och tår! Vad fötter är viktiga! Vad mycket skit de får ta, de skulle vara värda en hel timme utan konkurrens.

Det behövs något nytt. Lite färg. Grönt! Längtade efter något med färg, grönt kändes bra. Inte så coolt kanske, men nytt. I morgon börjar skolorna. Nystart. Får alltid känslan av nyår, nu tar vi nya tag. Nya planer, nya idéer, äntligen får vi gå inomhus. Snart höst på nytt. Nu jäklar, full fart från stranden in i myspyset vid eldstaden, från svettig gräsklippning till lövkrattning och snålblåst. Det känns alltid bra. Längtar alltid efter att åka till en storstad och shoppa nya höstkläder, få dra på mig favokängorna och nya kappan, småhuttrande gå in på ett café för att vila benen... Hösten är alltid lugn. Hösten äger!

Cyklat över åsen i 3 timmar. Fick med mig min 14-åring, kors i taket! Det var det roligaste och mysigaste vi gjort på länge! Alla dessa små vägar! Vi slet oss uppåt, slingrade oss runt för att så susa nedåt, länge nedåt. Sonen var på ett strålande humör. Uppe på toppen var vi tvungna att unna oss kladdig chokladkaka med hallonsås och grädde, vad kunde vi annat göra? Nära himmelen åt vi himmelskt god kaka! Tack solen och värmen och sonen för dagen!

Det inger hopp att människor med specialistkompetens helt dömer ut Socialstyrelsens nya riktlinjer för sjukskrivning. Läs vad läkaren Jörgen Herlofson skriver i dagens DN.

Vad trött jag blir. Vart är vårt samhället på väg? Det blir allt kyligare och omänskligare. Ovärdigare. Allt handlar uppenbarligen om pengar och besparingar. Allt annat känns onekligen som floskler och döprat för att vinna billiga poäng. Det handlar om allt från aggresiva securitasparkeringsvakter till företag som på dag 2 skickar vidare sina krav till inkasso. Allt skall gå snabbt och vara supereffektivt. Bilar och andra transportmedel, arbetsinsatser på jobbet och hemma. Man skall vara lösningsfokuserad och produktiv 24 h per dygn. Sova effektivt. Äta effektivt. Ha full koll, aldrig missa. Vara en supermänniska Sedan förundras man över att så många människor mår riktigt uselt i det perfekta landet Sverige. Man kallar till möte och tillsätter en utredning. Man beställer en plan, ett program för att komma till bukt med det stora antalet långtidssjukskrivna. Nu kommer rapporten. Kortfattad, effektiv och nydanande, precis som beställaren ville. Dessutom, som en liten bonus menar man i et...

Kan man bli förälskad i någon via mail? Är det möjligt? Hur kan ett par veckors brevskrivande leda till en sådan värme? Visst, det kan vara fel, visst...visst.. Men om inte? Jag har fått fantastiska rosor! Har aldrig i hela mitt liv fått 20 röda rosor! Ivrig inför morgondagen, kan inte äta. Mår illa, nerver. Vi skall ses. Bara en liten stund, men vi skall ses. Tillfälligheter har sett till att vi under några timmar kommer att vistas i samma stad. Hans brev värmer som en kamin, hans ord går rätt in. Det är tätt och bara är! Det är så här allt skall börja. Vi samtalar och känner av vilka vi är och hur vi känns. Sen ser vi en bild och upplever att det stämmer! Skriver mer och nu skall vi ses. I morgon..längtar... Tänk vad det händer mycket.. tänk vad fort livet kan vända och vi har ingen aning om vad som väntar oss, vi får bara vara vidöppna för livet och tacksamma för allt fantastiskt som faktiskt sker ibland...

Ester äter kanelbullar, lasagne och pannkakor med sylt....Hon gillar som alla ungar oboy! Är det normalt? Vår förra, första katt åt bara torrfoder han.

En helt normal dag. Vaknade till mobiltelefonens plingande, tryckte in snoozeknappen 4 gånger innan jag klev ur sängen, duschade, klädde mig och åt frukost. Samlade ihop mig, lirkade loss Ester från byxbenet, tog bilen och åkte norrut. Tog gamla vägen eftersom morgonen var så solig och fin, ville glida längs ängar och odlingar i makligt lugn. Passerar en liten ort, det är öde och stilla, släpper på gasen och då......hugger en svart och gul arm vindrutan i två och får mig att näst intill tvärnita. Minutrarna senare har jag en inbetalning på 2400 kr i knät! VA? Vad MENAR dem med att stå och tjuvhålla utan bil bakom busskuren. Ingen annan är vaken eller ute. Alla kör för fort här. 64 km/h kostar mig en hel veckas charterresa! Är det klokt? Det borde vara förbjudet att låta raka, breda vägar döna rakt igenom små tätorter med så få hus att de nästan inte syns! Varför gör man inte vägen slingrig, låter den smalna av med hjälp av växter och stenar? Se på Hofors! Där kan man snacka om åtgärder...

Ligger på mage när något får mig att vakna till liv. Den blå frottén följer med halva ansiktet ner i sanden. Solglasögonen har halkat snett och trycker på näsan, men värmen har gjort mig så loj och avväpnad att jag ínte ids ändra ställning eller rätta till dem på en gång. Är torr i munnen av värme och sand, men armen har fastnat ovanför mitt huvud, orkar inte lyfta den mot korgen och vattenflaskan. Ligger kvar. Tänker att det var bra att jag smörjde in mig med faktor 20. Mellan solglasen tjuvkikar jag på min omgivning. Till vänster: två tyska familjer. 4 vuxna och 5 barn. De ropar till varandra så hela stranden hör. Inte hade jag kunnat med att vara så högljudd om jag vore svensk på en tysk strand! Strax nedanför mig; en familj från orten. Rättare sagt en hel släkt. Funderar på om det är mormor eller moster, hon den äldsta och gapigaste. Alla ser likadana ut, bara lite olika storlekar och midjemått. Alla pratar om sig själva, refererar till sitt och de lyssnar inte på varandra! De avb...

Det är lugnt. Lugnet efter stormenkänsla. Dels gav gårdagens händelse mig faktiskt en, om än liten, näradödenupplevelse. Det var bara en kort stund, sen släppte krampen. Men jag har aldrig varit så nära känslan att, nu kanske det är över... Det var konstigt. Jag fick betablockerare. Inte av nöten i fel rör utan p.g.a. mitt blodtryck. Äntligen träffade jag en läkare som tyckte som jag, att jag inte kan gå omkring med det där blodtrycket. Alla konstiga symptom som jag haft de senaste 2 åren, alla kan de ha sitt ursprung i ett högt tryck! Det låter inte klokt! Inte heller passar det min image som lång, stark, frisk och lugn! En sån som jag får helt enkelt inte högt blodtryck! Jag är frisk till världens ände och när det är över somnar jag bara in där en natt vid 100 år, fortfarande lika kvick och frisk. Blodtryck! Bah....där ser man. Varifrån kom det här nu då? - Från mormor gastar min moster! Hon åkte ambulans in på sin 50-årsdag, hjärtat krånglade och därefter medicinerade hon livet ut m...

Skrämde slag på både barnen och grannarna! Kom hem efter att ha slitit mig, cykeln och tre ICA-kassar uppför backen. Hungrig som en varg. Drog i mig en näve hasselnötter samtidigt som jag gick ut genom dörren för att titta på sonen som cyklade på sin enhjuling. Skrattar till samtidigt som jag tuggar, samtidigt som jag sväljer, samtidigt som jag andas in. Ingen bra kombination. Sätter i halsen var bara förnamnet. Hostar en stund och sen är det plötsligt omöjligt att dra in luft. Ut går det men jag kan inte andas in. Jo, genom att ta i för kung och fosterland kan jag dra i mig lite men jag låter som ett sågverk och flämtar i utandningen till barnen att de skall springa efter Mona, grannen som är sjuksköterska. Jag får alltså inte luft, kände ett uns panik men en röst inom mig säger att jag måste vara lugn. Så jag var lugn. Sprang ut, hostade lite till och böjde mig ner....nu lättade det. Det tog några minuter, Mona kom springande, var effektiv och gjorde för säkerhets skull Heimlich manö...