Fortsätt till huvudinnehåll

Jag och mina kristaller

Jag har en åkomma, inte en sjukdom, bara en åkomma. Jag har kristallyrsel. Det låter fint på något sätt...Jag är glad att min åkomma har ett så vackert namn. Jag menar, hemorrojder klingar ju inte lika skönt....

Mina kristaller har varit i otakt med varandra i flera år. Perioderna med yrselattacker kommer och går. De startar när jag ändrar läge, jag kan inte ens lägga mig ner hos tandläkaren utan att bli snurrig. Det får gå lååångsamt...då går det. De ruggigaste yrselanfallen kommer oftast tidigt på morgnarna, när jag vänder mig lite hastigt i sängen. Då startar karusellen som är så intensiv att jag upplever det som att jag skall ramla ner på golvet. Får hålla i huvudet så det inte drar åt ett annat håll, klamrar mig fast sådär 10-15 sekunder innan allt blir stilla igen.

Mitt ex var en hängiven jujutsuutövare. Eftersom han ständigt tänkte på nya fräna kast och grepp kunde han ibland inte låta bli att testa. Ibland stod jag närmast. Men han lärde sig efter ett par gånger. Eftersom jag blev liggande insåg han det omöjliga i att använda mig som kastdocka eller att försöka övertala mig att börja med budo. En gång kastade han mig i havet, där låg jag och flöt, haha...

Fick ett träningsprogram av en sjukgymnast. Det gick ut på att jag skulle utsätta mig för hastiga lägesändringar från sittande till liggande för att på så sätt tvinga kristallerna in på sin rätta plats. Inget för gymmet eller stranden precis, då hade jag blivit hämtad direkt. Inget för sängen heller, vill inte yrsla i onödan. Så, jag och mina ostämda kristaller har förlikat oss med omständigheterna. Det är okej... Jag har åtminstone inte hemorrojder!

Kommentarer

Anonym sa…
Jag lider också periodvis av svår yrsel. Trodde länge att det var som Din kristallsjuka. Men efter några år med eländet har jag förstått att det kommer från nacken. De där rörelserna som skulle få kristallerna i rätt läge gjorde det hela bara värre eftersom nacken inte alls gillade det.
Vet precis vad Du menar med tidigt på morgonen, så var det för mig också. När jag vände mig i sängen så fortsatte det hela att rotera och jag trodde jag skulle ramla ur. Panik!

Jättesvårt hos tandläkaren och hos frissan. Fast hos frissan går det bra, hon förstår och har fler kunder med samma dilemma. Hos tandläkaren är det värre, han tycker att jag är pjoskig och blir irriterad, suckar och snäser.

Just nu har jag en bra period och inte så mycket yrsel men det kan komma snabbt i skov och visst känner jag det ibland nu också. Båt och kurvig bilkörning är hopplöst. Vi är nog många som har det jobbigt med det här.
Nike sa…
Kurvig bilkörning?? Har du körkort, annars ser jag framför mig hur du ligger i kurvorna för att liksom jämna ut...??

Jo, det är nog inte alldeles ovanligt. Det är nog ofta en kombination av kristaller och nacke. Men det skall tydligen vara så att det först blir värre av övningarna, senare blir det bättre. Men jag håller med. Jag gör istället allt för att undvika snurrigheten, övningarna är pest.

Just det där med perioder är typiskt kristallyrsel....

Populära inlägg i den här bloggen

Recept, inte för alla

Alla pratar recept hela tiden. Mormors mjuka pepparkaka, Christers julskinka och mumma och Mormors pomeransbröd. För att inte tala om alla dessa TV-kockar . Jag är nöjd, det är kul att botanisera och kanske förnya det gamla invanda. Nigelas glaserade skinka till exempel eller Leilas "Rocky Road"? Monicas rödkålsmojja eller gravad lax eller vad de nu heter och allt vad de nu gör. Recept, nya och gamla, ligger i tiden! Vi delar med oss som aldrig förr. På jobbet men också i blogglandet. Rutan bidrar till exempel med ett mer udda och smått hårresande recept på blodpudding i dag. Tycker jag som gärna äter både blodkorv och kyckling men jag förtränger effektivt vad det egentligen är jag äter varje gång. Kan absolut inte tänka mig att pilla med en fjäderklädd kyckling eller skopa upp grisblod på min köksbänk. Intresset för mat och dryck är hur som helst stort. Eftersom jag har turen att ha fått ärva min gamla faster Kagas Apotekarreceptsamling, kommer här ett par av julgodbitarna

Helt körd?

Det har gått en jävla massa år. Ingenting har hänt även om livet där utanför har rullat på. Det har känts som en film, en händelserik och omvälvande väldigt lång film med mig som åskådare, stillasittande på första raden. Jag är helt körd. Frågan är om jag någonsin kommer att få tillbaka ett liv där jag känner mig delaktig och integrerad. Få känner till min resa, få vet vad som hände och hur det gick. Få vet vem jag är innerst inne i dag. Det är skämmigt att erkänna men jag är en av dem som inte tillfrisknade. Jag hör inte hemma någonstans, inte i Malous tv-soffa för dit når bara de som kommit vidare, tagit sig ur.....fortsatt.  Jag hör inte hemma i någon relation, grupp, förening, vänskapskrets, familjekonstellation eller ens i mitt eget hus som nu är till försäljning. Jag hör inte hemma här där jag bor men heller ingen annanstans. Trots det klär jag på mig varje dag, sätter på mascara och går ut. Jag ler mot de jag möter. Pratar och är glad.  Jag går en timme med hunden, sen är

Barndomsångestminnen

Eske teske tää...Jag tyckte inte om Plupp. Gör fortfarande inte. Det lilla blåhåriga trollet med håret i kryss över ansiktet framkallar fortfarande illabefinnande...Vet inte varför men som barn avskydde jag Plupp. Min syster älskade samma figur varför jag ibland tvingades utstå sagostunder med Plupp och hans kompisar i den råkalla fjällvärlden...Usch! Samma sak med Televinken. Ångestframkallande marionettkille. OM det var Anita, rösterna eller den svartvita, bulliga skärmen? Jag hatade Televinken. Och Anita sen.....? Först när jag började läsa Mumintrollet för mina egna barn började jag fatta tycke för dessa märkliga varelser. Som barn framkallade böckerna bara ångest! Men det var ju så. I dag har man tonat ner den neurotiska, ångestfyllda och oroliga värld som muminfamiljen levde i. Se bara på teckningarna från 60-talet (visst var det väl Tove Jansson själv som tecknade??) Svart och vitt med enstaka bleka färger. Hårda penndrag. Mycket ondska, hua....Jag säger bara, Morran!!! Däremot