Fortsätt till huvudinnehåll

Pizzatajm

Förr var en pizza utbakat bröd med tomatsås, skinka och ost...med några små variationer hit och dit. Den första pizzan i Sverige serverades redan på 40-talet men slog igenom stort runt 1970 i Sverige. Min pappa åt det i mitten men jag föredrog kanterna. Sen gick vi på bio. Staden var Stockholm. Bästa pizzerian var den i Gamla Stan, kommer inte ihåg namnet, men när man går in är det som att gå ombord på en skuta ?

I London gick vi på Pizza Express. Där var favoriten en med sardeller, salt som attan. Det var 80-talets pizza. Eftersom jag egentligen inte är någon pizzafantast, föredrar annan mat, så är inte mina pizzaminnen så många.

I kväll var vi på en av våra lokala pizzerior, mest för att jag inte orkade laga mat. Att jag blev poppis på kuppen gjorde ju ingenting. Nu skulle alla välja. På en pizza i Sverige kan man ha hur dålig smak som helst och blanda hej vilt. Bearnaissås, oxfilé, räkor, musslor, rukola, lök, oliver, bananer, lax, chevre, ägg, bacon, spenat och gärna allt på samma pizza, ingen reagerar.
Sonen tog något som hette Diavlo, en het sak med pepperoni, chili och biff. Till det 4 glas vatten. Systerdottern som är vegetarian och dottern som är en het kandidat, tog varsin Marguerita, d.v.s. utan nästan någonting alls på trots utbudet. Jag tog en Pavarotti, en modern historia med fårost, banan och curry. Den smakade bara banan och vad har det med Pavarotti att göra? Den var inte god men lättäten och jag blev mätt.

Förra veckan serverades det en annan pizza en bit bort. För 18000 kronor kunde ni få en rund fullkornsbrödbit med bland annat bladguld och hummer på. Va, det låter inte ens gott. Undrar om de sålde en enda?

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Recept, inte för alla

Alla pratar recept hela tiden. Mormors mjuka pepparkaka, Christers julskinka och mumma och Mormors pomeransbröd. För att inte tala om alla dessa TV-kockar . Jag är nöjd, det är kul att botanisera och kanske förnya det gamla invanda. Nigelas glaserade skinka till exempel eller Leilas "Rocky Road"? Monicas rödkålsmojja eller gravad lax eller vad de nu heter och allt vad de nu gör. Recept, nya och gamla, ligger i tiden! Vi delar med oss som aldrig förr. På jobbet men också i blogglandet. Rutan bidrar till exempel med ett mer udda och smått hårresande recept på blodpudding i dag. Tycker jag som gärna äter både blodkorv och kyckling men jag förtränger effektivt vad det egentligen är jag äter varje gång. Kan absolut inte tänka mig att pilla med en fjäderklädd kyckling eller skopa upp grisblod på min köksbänk. Intresset för mat och dryck är hur som helst stort. Eftersom jag har turen att ha fått ärva min gamla faster Kagas Apotekarreceptsamling, kommer här ett par av julgodbitarna

Helt körd?

Det har gått en jävla massa år. Ingenting har hänt även om livet där utanför har rullat på. Det har känts som en film, en händelserik och omvälvande väldigt lång film med mig som åskådare, stillasittande på första raden. Jag är helt körd. Frågan är om jag någonsin kommer att få tillbaka ett liv där jag känner mig delaktig och integrerad. Få känner till min resa, få vet vad som hände och hur det gick. Få vet vem jag är innerst inne i dag. Det är skämmigt att erkänna men jag är en av dem som inte tillfrisknade. Jag hör inte hemma någonstans, inte i Malous tv-soffa för dit når bara de som kommit vidare, tagit sig ur.....fortsatt.  Jag hör inte hemma i någon relation, grupp, förening, vänskapskrets, familjekonstellation eller ens i mitt eget hus som nu är till försäljning. Jag hör inte hemma här där jag bor men heller ingen annanstans. Trots det klär jag på mig varje dag, sätter på mascara och går ut. Jag ler mot de jag möter. Pratar och är glad.  Jag går en timme med hunden, sen är

Barndomsångestminnen

Eske teske tää...Jag tyckte inte om Plupp. Gör fortfarande inte. Det lilla blåhåriga trollet med håret i kryss över ansiktet framkallar fortfarande illabefinnande...Vet inte varför men som barn avskydde jag Plupp. Min syster älskade samma figur varför jag ibland tvingades utstå sagostunder med Plupp och hans kompisar i den råkalla fjällvärlden...Usch! Samma sak med Televinken. Ångestframkallande marionettkille. OM det var Anita, rösterna eller den svartvita, bulliga skärmen? Jag hatade Televinken. Och Anita sen.....? Först när jag började läsa Mumintrollet för mina egna barn började jag fatta tycke för dessa märkliga varelser. Som barn framkallade böckerna bara ångest! Men det var ju så. I dag har man tonat ner den neurotiska, ångestfyllda och oroliga värld som muminfamiljen levde i. Se bara på teckningarna från 60-talet (visst var det väl Tove Jansson själv som tecknade??) Svart och vitt med enstaka bleka färger. Hårda penndrag. Mycket ondska, hua....Jag säger bara, Morran!!! Däremot