Fortsätt till huvudinnehåll

Pizzatajm

Förr var en pizza utbakat bröd med tomatsås, skinka och ost...med några små variationer hit och dit. Den första pizzan i Sverige serverades redan på 40-talet men slog igenom stort runt 1970 i Sverige. Min pappa åt det i mitten men jag föredrog kanterna. Sen gick vi på bio. Staden var Stockholm. Bästa pizzerian var den i Gamla Stan, kommer inte ihåg namnet, men när man går in är det som att gå ombord på en skuta ?

I London gick vi på Pizza Express. Där var favoriten en med sardeller, salt som attan. Det var 80-talets pizza. Eftersom jag egentligen inte är någon pizzafantast, föredrar annan mat, så är inte mina pizzaminnen så många.

I kväll var vi på en av våra lokala pizzerior, mest för att jag inte orkade laga mat. Att jag blev poppis på kuppen gjorde ju ingenting. Nu skulle alla välja. På en pizza i Sverige kan man ha hur dålig smak som helst och blanda hej vilt. Bearnaissås, oxfilé, räkor, musslor, rukola, lök, oliver, bananer, lax, chevre, ägg, bacon, spenat och gärna allt på samma pizza, ingen reagerar.
Sonen tog något som hette Diavlo, en het sak med pepperoni, chili och biff. Till det 4 glas vatten. Systerdottern som är vegetarian och dottern som är en het kandidat, tog varsin Marguerita, d.v.s. utan nästan någonting alls på trots utbudet. Jag tog en Pavarotti, en modern historia med fårost, banan och curry. Den smakade bara banan och vad har det med Pavarotti att göra? Den var inte god men lättäten och jag blev mätt.

Förra veckan serverades det en annan pizza en bit bort. För 18000 kronor kunde ni få en rund fullkornsbrödbit med bland annat bladguld och hummer på. Va, det låter inte ens gott. Undrar om de sålde en enda?

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Från dumdristigt orädd till mesigt orolig till......vad?

När jag var 12 deltog jag i en hopptävling. Jag red en häst jag aldrig ridit tidigare. En stor fux som mitt i varje språng knyckte till med nacken, uppåt. S:t Göran var svårriden och ridläraren frågade mig säkert tre gånger om jag verkligen skulle vara med i lätt B (där hindrena låg på sådär 120 om jag inte minns fel) Vi fick alltså inte välja häst utan tilldelades pålle efter ett lottsystem. För mig var det inga problem. Vaddå? Varför skulle inte jag?? Det var helt självklart och jag förstod inte de som ifrågasatte om jag inte i stället skulle vara med i lätt A, där jag fick ha min lite mindre och säkrare pålle som jag var van vid, Spjuver! Nähä, lätt B lät coolare. Det var ett självklart val. Lika självklart som att hoppa från högsta trampolinen i Råckstabadets inomhusbassäng, som att leka med de svarta barnen på gatan i Sfax, som att cykla nedför grusvägen på Ingla Gård på en cykel jag inte nådde upp till sadeln på. Ingen av det här gick så bra. Det blev både magplask och sönderskra...

Sjuksköterskestrejken

Valpen uttrycker sig väl och hans återkommande besök i TV-studion vittnar om att han tydligen är en populär gäst. Jag förmodar att det är hans rättframma och provocerande sätt att framföra sina åsikter på. Frankt och tydligt basunerar han ut vad han tycker är rätt och fel. I mina ögon är han en valp. I mina ögon tycker han ibland saker bara för att hans roll är att sitta där och tycka tvärtemot, att just bara provocera och få upp tempot i en debatt. I går sa han, appropå sjuksköterskestrejken, att det är orimligt av sjuksköterskorna att kräva mer i lönelyft än andra yrkesgrupper inom vården. Det fungerar inte, sa han. Det skulle bara leda till att de andra yrkesgrupperna troligen skulle backa och riva upp sina redan färdiga löneavtal för att få mer dem också. Grabben....gå och köp en napp eller nåt. Sjuksköterskorna befinner sig, och har länge gjort, i en slags mellanläge. Läkarna står över och har alltid haft anständiga löner. En rimlig ingångslön med en löneutveckling som heter duga....

Usel på dejting

Läser lite bloggar om singellivet, dejtandet och erfarenheter som "singelmänniska". Det är nå´t visst... Sist jag nätdejtade tappade jag allt. Åtminstone så det räckte och blev över för flera månader. Så lång tid tog det innan jag återhämtade mig. Kanske är jag lite väl trög? Han såg rätt hyfsad ut på bilden. Bodde bara 4 mil bort. Dessutom ett sjysst yrke, arkitekt. Skrev trevligt och kunde stava. Okej då, en dejt irl. Jag tog tåget. Skred fram över torget mot hörnet vid McDonalds. Såg honom genast. Inte alls så lång som jag trodde. Hans stora huvud vippade omkring på hans lite böjda kropp. Eller var det bara frisyren? Blev aldrig klok på det där. Kunde inte låta bli att fascineras över hur hela huvudet/hårkaluffsen rörde sig i takt med att han gick, tuggade eller pratade. Han pratade. Efter 5 minuter på Conditori Norreport eller vad det nu hette, började han plötsligt gråta. Jag la min hand på hans arm och han grep den. Höll den en lång stund medans han berättade om hur hus...