Fortsätt till huvudinnehåll

Nä, allt illfänades...

What a wonderful day! Ibland får man kämpa med känslan, som i dag. Pratar vi väder så gör vi det kort. Blött, förbbb..t blött....igen. Regn, regn ute men inne tände vi solen i kaminen, med god mat och med en god intention att göra klart dotterns rum. Det gamla flickrummet åkte ut förra veckan, nu skulle det blir mer vuxet. Det innebar att en vägg målades svart, med skoltavlefärg så att 12,5-åringen kan måla hur många dödskallar hon vill över hela väggen. Gardinen blev klarröd och vit i ett psykedeliskt mönster. Från IKEA inhandlades två hyllor "Lack", en svart och en röd. Boxar och förvaringslådor i svart med dödskallar och i vitt med svarta dödskallar. Jag hittade en oöppnad förpackning med vajerspottar i en låda med eldon. Äntligen skulle jag få användning för den där!

Jaha, lämpligt väder att vara duktig och montera lite då. Väggen som skulle användas för hyllorna var i gips. Men plugga, det kan jag ju. Borrade vant och tryckte in pluggarna. Drog i de största skruvarna jag kunde hitta och smäckte på hyllplanen. Såg bra ut men när prylarna och pinalerna ställdes på sin plats började hyllplanen luta misstänkt. Jaha, efter en och en halv timma har jag förstått att jag förstört plastpluggarna med för stora skruvar, de har liksom skurit sönder där det skulle hugga...

Vajrarna kom på plats. Ledningar drogs och jag skruvade glatt åt alla håll. Kändes bra, mycket bra. Tryckte i kontakten och ingenting hände. Mörkt. Skruvade åt allt lite till, ända tills plasten i gängorna rök. Nu rasade den sista lilla energin av och ur mig, jag bad barnen hålla händerna för öronen, svor en nattsvart ramsa och dängde ner skruvdragaren i verktygslådan. Här var jag positiv och full av energi, se nu vad dagen och IKEA har orsakat! Ett par hyllor från IKEA och några gamla vajrar skulle ju vara en kakbit att få upp men hyllplanen hänger snett och lamporna lyser inte och kommer aldrig att göra det heller efter mitt sista drag med mejseln.

Man kan inte vara allt, fast ibland tror jag att jag är det. I själva verket inser jag att det mest är en önskedröm. Men allt hade varit så mycket lättare då..

Plan: Montera ner hyllorna, knipa av plastpluggarnas huvuden så att jag kan trycka in dem i väggen. Trycka in nya plastpluggar. Montera hyllplanen med rätt sorts skruv.
Montera ner vajereländet. 10 år gammal hårdplast är nog bara att kasta. Får väl ta ännu en tur till IKEA, men inte än, i dag surar jag... Sen blir lätt väldigt mycket sen, kanske t.o.m. nästa år. Vem vet när jag får ett ryck nästa gång.

Kommentarer

TrickyTricky sa…
Blää...känner igen, man kan ju bli galen och just där och då så (erkänner) saknar man en handy-man, eller hur. Gud ge oss varsin snickare så blir livet så mkt enklare !!
Ja jag har ju en sån på g men tyvärr, inga böcker i bokhyllan, då hjälper det ju inte att man är fena på att sätta upp densamma.
Nike sa…
Nej då blir det fel åt andra hållet. Hellre "snickrar" jag nog själv då......

Populära inlägg i den här bloggen

Från dumdristigt orädd till mesigt orolig till......vad?

När jag var 12 deltog jag i en hopptävling. Jag red en häst jag aldrig ridit tidigare. En stor fux som mitt i varje språng knyckte till med nacken, uppåt. S:t Göran var svårriden och ridläraren frågade mig säkert tre gånger om jag verkligen skulle vara med i lätt B (där hindrena låg på sådär 120 om jag inte minns fel) Vi fick alltså inte välja häst utan tilldelades pålle efter ett lottsystem. För mig var det inga problem. Vaddå? Varför skulle inte jag?? Det var helt självklart och jag förstod inte de som ifrågasatte om jag inte i stället skulle vara med i lätt A, där jag fick ha min lite mindre och säkrare pålle som jag var van vid, Spjuver! Nähä, lätt B lät coolare. Det var ett självklart val. Lika självklart som att hoppa från högsta trampolinen i Råckstabadets inomhusbassäng, som att leka med de svarta barnen på gatan i Sfax, som att cykla nedför grusvägen på Ingla Gård på en cykel jag inte nådde upp till sadeln på. Ingen av det här gick så bra. Det blev både magplask och sönderskra...

Sjuksköterskestrejken

Valpen uttrycker sig väl och hans återkommande besök i TV-studion vittnar om att han tydligen är en populär gäst. Jag förmodar att det är hans rättframma och provocerande sätt att framföra sina åsikter på. Frankt och tydligt basunerar han ut vad han tycker är rätt och fel. I mina ögon är han en valp. I mina ögon tycker han ibland saker bara för att hans roll är att sitta där och tycka tvärtemot, att just bara provocera och få upp tempot i en debatt. I går sa han, appropå sjuksköterskestrejken, att det är orimligt av sjuksköterskorna att kräva mer i lönelyft än andra yrkesgrupper inom vården. Det fungerar inte, sa han. Det skulle bara leda till att de andra yrkesgrupperna troligen skulle backa och riva upp sina redan färdiga löneavtal för att få mer dem också. Grabben....gå och köp en napp eller nåt. Sjuksköterskorna befinner sig, och har länge gjort, i en slags mellanläge. Läkarna står över och har alltid haft anständiga löner. En rimlig ingångslön med en löneutveckling som heter duga....

Usel på dejting

Läser lite bloggar om singellivet, dejtandet och erfarenheter som "singelmänniska". Det är nå´t visst... Sist jag nätdejtade tappade jag allt. Åtminstone så det räckte och blev över för flera månader. Så lång tid tog det innan jag återhämtade mig. Kanske är jag lite väl trög? Han såg rätt hyfsad ut på bilden. Bodde bara 4 mil bort. Dessutom ett sjysst yrke, arkitekt. Skrev trevligt och kunde stava. Okej då, en dejt irl. Jag tog tåget. Skred fram över torget mot hörnet vid McDonalds. Såg honom genast. Inte alls så lång som jag trodde. Hans stora huvud vippade omkring på hans lite böjda kropp. Eller var det bara frisyren? Blev aldrig klok på det där. Kunde inte låta bli att fascineras över hur hela huvudet/hårkaluffsen rörde sig i takt med att han gick, tuggade eller pratade. Han pratade. Efter 5 minuter på Conditori Norreport eller vad det nu hette, började han plötsligt gråta. Jag la min hand på hans arm och han grep den. Höll den en lång stund medans han berättade om hur hus...