Fortsätt till huvudinnehåll

Nä, allt illfänades...

What a wonderful day! Ibland får man kämpa med känslan, som i dag. Pratar vi väder så gör vi det kort. Blött, förbbb..t blött....igen. Regn, regn ute men inne tände vi solen i kaminen, med god mat och med en god intention att göra klart dotterns rum. Det gamla flickrummet åkte ut förra veckan, nu skulle det blir mer vuxet. Det innebar att en vägg målades svart, med skoltavlefärg så att 12,5-åringen kan måla hur många dödskallar hon vill över hela väggen. Gardinen blev klarröd och vit i ett psykedeliskt mönster. Från IKEA inhandlades två hyllor "Lack", en svart och en röd. Boxar och förvaringslådor i svart med dödskallar och i vitt med svarta dödskallar. Jag hittade en oöppnad förpackning med vajerspottar i en låda med eldon. Äntligen skulle jag få användning för den där!

Jaha, lämpligt väder att vara duktig och montera lite då. Väggen som skulle användas för hyllorna var i gips. Men plugga, det kan jag ju. Borrade vant och tryckte in pluggarna. Drog i de största skruvarna jag kunde hitta och smäckte på hyllplanen. Såg bra ut men när prylarna och pinalerna ställdes på sin plats började hyllplanen luta misstänkt. Jaha, efter en och en halv timma har jag förstått att jag förstört plastpluggarna med för stora skruvar, de har liksom skurit sönder där det skulle hugga...

Vajrarna kom på plats. Ledningar drogs och jag skruvade glatt åt alla håll. Kändes bra, mycket bra. Tryckte i kontakten och ingenting hände. Mörkt. Skruvade åt allt lite till, ända tills plasten i gängorna rök. Nu rasade den sista lilla energin av och ur mig, jag bad barnen hålla händerna för öronen, svor en nattsvart ramsa och dängde ner skruvdragaren i verktygslådan. Här var jag positiv och full av energi, se nu vad dagen och IKEA har orsakat! Ett par hyllor från IKEA och några gamla vajrar skulle ju vara en kakbit att få upp men hyllplanen hänger snett och lamporna lyser inte och kommer aldrig att göra det heller efter mitt sista drag med mejseln.

Man kan inte vara allt, fast ibland tror jag att jag är det. I själva verket inser jag att det mest är en önskedröm. Men allt hade varit så mycket lättare då..

Plan: Montera ner hyllorna, knipa av plastpluggarnas huvuden så att jag kan trycka in dem i väggen. Trycka in nya plastpluggar. Montera hyllplanen med rätt sorts skruv.
Montera ner vajereländet. 10 år gammal hårdplast är nog bara att kasta. Får väl ta ännu en tur till IKEA, men inte än, i dag surar jag... Sen blir lätt väldigt mycket sen, kanske t.o.m. nästa år. Vem vet när jag får ett ryck nästa gång.

Kommentarer

TrickyTricky sa…
Blää...känner igen, man kan ju bli galen och just där och då så (erkänner) saknar man en handy-man, eller hur. Gud ge oss varsin snickare så blir livet så mkt enklare !!
Ja jag har ju en sån på g men tyvärr, inga böcker i bokhyllan, då hjälper det ju inte att man är fena på att sätta upp densamma.
Nike sa…
Nej då blir det fel åt andra hållet. Hellre "snickrar" jag nog själv då......

Populära inlägg i den här bloggen

Från dumdristigt orädd till mesigt orolig till......vad?

När jag var 12 deltog jag i en hopptävling. Jag red en häst jag aldrig ridit tidigare. En stor fux som mitt i varje språng knyckte till med nacken, uppåt. S:t Göran var svårriden och ridläraren frågade mig säkert tre gånger om jag verkligen skulle vara med i lätt B (där hindrena låg på sådär 120 om jag inte minns fel) Vi fick alltså inte välja häst utan tilldelades pålle efter ett lottsystem. För mig var det inga problem. Vaddå? Varför skulle inte jag?? Det var helt självklart och jag förstod inte de som ifrågasatte om jag inte i stället skulle vara med i lätt A, där jag fick ha min lite mindre och säkrare pålle som jag var van vid, Spjuver! Nähä, lätt B lät coolare. Det var ett självklart val. Lika självklart som att hoppa från högsta trampolinen i Alviksbadets inomhusbassäng, som att leka med de svarta barnen på gatan i Sfax, som att cykla fort nedför grusvägen på Ingla Gård på en cykel jag inte nådde upp till sadeln på. Ingen av det här gick så bra. Det blev både magplask och sönder...

Great mamas med mera

Eftersom jag stack ut hakan och kritiserade ett känsligt ämne får jag väl tåla en del kritik. Okej, allt väl. Men eftersom det jag spontant knattrade ner i utgångspunkten inte var ämnade som brännstoff i någon feministdebatt (trodde inte att mer än högst två skulle läsa mina rader) har jag dragit in ursprungsvarianten. Här kommer samma inlägg, denna gång utan namn, vilket retade gallfeber på många. Det kan jag förstå. Samtidigt har jag svårt att förstå att det skall vara så svårt att skilja på sak och person. Såhär: Läser att det glassiga magasinet "Mama" utmämnt "årets mama". Eftersom jag inte läser "Mama" vet jag inte vad tidningen står för eller vad som avses...Vad då "årets mama"? Blir lite nyfiken..Hur utser man henne? Läser vidare att de nominerade endast utgörs av unga, framgångsrika, snygga och kända kvinnor, tillika morsor. Jaha, hur har man tänkt då? På vilka kriterier utsågs dessa, förrutom att det uppenbarligen är kända för en eller a...