Fortsätt till huvudinnehåll

Smyginlägg

Tanken vara att inte skriva i bloggen på några veckor. Tanken var att koppla bort allt det vanliga, inte att resa bort, även om hela mitt jag skriker efter värme och en grekisk ö. Lokala vitviner, solvarma tomater, fetaost, oliver och bröd, det räcker för mig. Halmhatten, solbrillorna, sandaler och en liten klänning, det räcker också för mig. Och en bok, eller några stycken. Gärna en vespa. Gillar vespor när jag är på semester. Kanske ett par shorts och promenaddojjorna också...

Huset är tomt. Jag är inte van. Båda barnen har just rest i väg med största storebror, fru och liten knubbig bebis. Är så glad att de finns! Allt negativt, vrångt och egoistiskt som barnens pappa strör runt sig och lämnar efter sig, lika positiv, glad och generös är kontakten med hans största barn, d.v.s. mina barns halvsyskon. Underbara gulliga, tack för att ni finns! Känner mig helt lugn, något jag aldrig är när barnen reser med sin pappa.

Det här är min vecka. En hel vecka utan måsten! Behöver inte laga mat, behöver inte passa tider, behöver inte någonting. Kan göra vad jag vill och när jag vill. Skall ta vara på varje dag. Grekland får tyvärr vänta men tanken värmer.......

Nu smög jag in ett par rader här i alla fall. Kanske gör jag det igen, eller inte. Semester är det hur som haver.

Kommentarer

Anonym sa…
Ha ha, det kallas bloggabstinens!! Välkommem i gänget av (miss)brukare!
TrickyTricky sa…
Glad att höra att du har det bra.
Njut av ledigheten även om du måste trängas i en massa köer.
Nike sa…
Just så Inga, det kliade extra mycket i fingrarna nu när jag inte skulle.....
Ja Tricky, det är på gott och ont. Smälter in i regnet med en Caipirinha och senaste bokleveransen från Adlibris....

Populära inlägg i den här bloggen

Från dumdristigt orädd till mesigt orolig till......vad?

När jag var 12 deltog jag i en hopptävling. Jag red en häst jag aldrig ridit tidigare. En stor fux som mitt i varje språng knyckte till med nacken, uppåt. S:t Göran var svårriden och ridläraren frågade mig säkert tre gånger om jag verkligen skulle vara med i lätt B (där hindrena låg på sådär 120 om jag inte minns fel) Vi fick alltså inte välja häst utan tilldelades pålle efter ett lottsystem. För mig var det inga problem. Vaddå? Varför skulle inte jag?? Det var helt självklart och jag förstod inte de som ifrågasatte om jag inte i stället skulle vara med i lätt A, där jag fick ha min lite mindre och säkrare pålle som jag var van vid, Spjuver! Nähä, lätt B lät coolare. Det var ett självklart val. Lika självklart som att hoppa från högsta trampolinen i Råckstabadets inomhusbassäng, som att leka med de svarta barnen på gatan i Sfax, som att cykla nedför grusvägen på Ingla Gård på en cykel jag inte nådde upp till sadeln på. Ingen av det här gick så bra. Det blev både magplask och sönderskra...

Sjuksköterskestrejken

Valpen uttrycker sig väl och hans återkommande besök i TV-studion vittnar om att han tydligen är en populär gäst. Jag förmodar att det är hans rättframma och provocerande sätt att framföra sina åsikter på. Frankt och tydligt basunerar han ut vad han tycker är rätt och fel. I mina ögon är han en valp. I mina ögon tycker han ibland saker bara för att hans roll är att sitta där och tycka tvärtemot, att just bara provocera och få upp tempot i en debatt. I går sa han, appropå sjuksköterskestrejken, att det är orimligt av sjuksköterskorna att kräva mer i lönelyft än andra yrkesgrupper inom vården. Det fungerar inte, sa han. Det skulle bara leda till att de andra yrkesgrupperna troligen skulle backa och riva upp sina redan färdiga löneavtal för att få mer dem också. Grabben....gå och köp en napp eller nåt. Sjuksköterskorna befinner sig, och har länge gjort, i en slags mellanläge. Läkarna står över och har alltid haft anständiga löner. En rimlig ingångslön med en löneutveckling som heter duga....

Usel på dejting

Läser lite bloggar om singellivet, dejtandet och erfarenheter som "singelmänniska". Det är nå´t visst... Sist jag nätdejtade tappade jag allt. Åtminstone så det räckte och blev över för flera månader. Så lång tid tog det innan jag återhämtade mig. Kanske är jag lite väl trög? Han såg rätt hyfsad ut på bilden. Bodde bara 4 mil bort. Dessutom ett sjysst yrke, arkitekt. Skrev trevligt och kunde stava. Okej då, en dejt irl. Jag tog tåget. Skred fram över torget mot hörnet vid McDonalds. Såg honom genast. Inte alls så lång som jag trodde. Hans stora huvud vippade omkring på hans lite böjda kropp. Eller var det bara frisyren? Blev aldrig klok på det där. Kunde inte låta bli att fascineras över hur hela huvudet/hårkaluffsen rörde sig i takt med att han gick, tuggade eller pratade. Han pratade. Efter 5 minuter på Conditori Norreport eller vad det nu hette, började han plötsligt gråta. Jag la min hand på hans arm och han grep den. Höll den en lång stund medans han berättade om hur hus...