Fortsätt till huvudinnehåll

Tänder. Kapitel 2.

Jag kan inte gapa, suger i mig den doppade mackan till kaffet. Siktar med muggen mot munnen men träffar kinden. Sölar. Ser ut som en blandning mellan en bulldogg, en hamster och snart en jordglob! Börjar skifta i färg. Inte hela jag men halva mitt ansikte. Speciellt från halsen upp mot ögat på höger sida. När jag ler, ler jag snett. Min dotter ryser och säger -"Nej, titta inte på mig". Min son flinar och drar retfullt ut sin egen kind till dubbel storlek.

Den där bullen i tandköttet blev till en ryslig historia. Operation i förrgår, jag skall inte gå in på detaljer men min tandläkare (som en gång i tiden lärde mig att vindsurfa och kör Porsche, säkert för alla pengarna han fått från mig!! PS) Det får du så gärna) gick in bakvägen mot en redan rotfylld tands rötter. Där fixades det, borrades och gjordes rent. Han borrade till och med i benet upp mot bihålan och där kom det några detaljer i alla fall.

Nu skall jag ut och skrämma folk på byn.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Från dumdristigt orädd till mesigt orolig till......vad?

När jag var 12 deltog jag i en hopptävling. Jag red en häst jag aldrig ridit tidigare. En stor fux som mitt i varje språng knyckte till med nacken, uppåt. S:t Göran var svårriden och ridläraren frågade mig säkert tre gånger om jag verkligen skulle vara med i lätt B (där hindrena låg på sådär 120 om jag inte minns fel) Vi fick alltså inte välja häst utan tilldelades pålle efter ett lottsystem. För mig var det inga problem. Vaddå? Varför skulle inte jag?? Det var helt självklart och jag förstod inte de som ifrågasatte om jag inte i stället skulle vara med i lätt A, där jag fick ha min lite mindre och säkrare pålle som jag var van vid, Spjuver! Nähä, lätt B lät coolare. Det var ett självklart val. Lika självklart som att hoppa från högsta trampolinen i Alviksbadets inomhusbassäng, som att leka med de svarta barnen på gatan i Sfax, som att cykla fort nedför grusvägen på Ingla Gård på en cykel jag inte nådde upp till sadeln på. Ingen av det här gick så bra. Det blev både magplask och sönder...

Great mamas med mera

Eftersom jag stack ut hakan och kritiserade ett känsligt ämne får jag väl tåla en del kritik. Okej, allt väl. Men eftersom det jag spontant knattrade ner i utgångspunkten inte var ämnade som brännstoff i någon feministdebatt (trodde inte att mer än högst två skulle läsa mina rader) har jag dragit in ursprungsvarianten. Här kommer samma inlägg, denna gång utan namn, vilket retade gallfeber på många. Det kan jag förstå. Samtidigt har jag svårt att förstå att det skall vara så svårt att skilja på sak och person. Såhär: Läser att det glassiga magasinet "Mama" utmämnt "årets mama". Eftersom jag inte läser "Mama" vet jag inte vad tidningen står för eller vad som avses...Vad då "årets mama"? Blir lite nyfiken..Hur utser man henne? Läser vidare att de nominerade endast utgörs av unga, framgångsrika, snygga och kända kvinnor, tillika morsor. Jaha, hur har man tänkt då? På vilka kriterier utsågs dessa, förrutom att det uppenbarligen är kända för en eller a...