Fortsätt till huvudinnehåll

Kritisk nätdejtare..

Ibland roar jag mig med att snurra runt lite på dessa nätdejtingsajter. Det är stundom ett sant nöje. Vissa gånger blir jag efter en stund alldeles svettig och får nästan panik efter att ha synat alla dessa rader efter rader med män, ensamma, sökande män! De ser nästan likadana ut allihop, efter några erfarenheter IRL vet jag också att texten ibland inte säger ett dugg....
Så, jag har blivit allt mer kräsen och selekterande. Är du man och vill ha kontakt med mig bör du inte kalla dig för "nallebjörn", "torpeden", "Rambo" eller "ärligaavsikter".. bara för att nämna några. Du bör inte heller lägga ut en bild på dig med bar överkropp eller i solglasögon. Ännu värre är om du publicerar ett foto på din motorcykel eller dig i din öppna cabriolet! Stöööön.......

Tja, vad är då intressant och tilltalande? Kanske om du inleder din annons så där spetsfundigt och skarpt så att du får mig att stanna till och vilja läsa resten...Jag vet inte, just nu nappar jag inte på någonting. Får väl ge mig ut i den verkliga världen i stället?

Några erfarenheter. Efter 3 små brev fram och tillbaka drog jag mig tillbaka från kontakten med en man från en grannkommun. Han skrev att han blev jätteledsen för att jag redan, efter så kort tid, gjorde slut....ähm, vi hade aldrig setts..... En annan menade att vi hade allt gemensamt, samma erfarenheter och vi skulle komma att matcha varandra perfekt. Det skrev han i första brevet...Jaha???

Jag är väl på fel nätdejtingsajter kanske...

Kommentarer

TrickyTricky sa…
hahahaha....du såg väl det jag skrev om "no hard feelings", ja en del är så lättsårade så man studsar och inser lättat att det var tur att man aldrig ringde för sannolikt döljer det sig en massa osäkerhet där bakom som nog kan ta sig fulare uttryck än så.
Själv är jag lite allergisk mot allt gosande och kramande för att inte tala om när nån skriver "kramiz" ryys säger jag då.
Nike sa…
haha, "kramiz" är en riktig rysare! Allt kramande hit och dit i början är över huvud taget bara dumt, om man inte fått DEN kontakten då....
Anonym sa…
Rys var ordet... nån borde skriva en bok om upplevelserna på chattar och kontaktsidor. Ska vi slå oss ihop? :o)
Nike sa…
Ja, en handbok i konsten att nätdejta med handfasta råd eller kanske en mer humoristisk upplevelsebok med roliga illustrationer?
Anonym sa…
Mycket intressant läsning...
Anonym sa…
Söker själv ett seriöst forum där man kan dela av erfarenheterna kring nätdejting där man också kan vara stöd för varandra.

Populära inlägg i den här bloggen

Recept, inte för alla

Alla pratar recept hela tiden. Mormors mjuka pepparkaka, Christers julskinka och mumma och Mormors pomeransbröd. För att inte tala om alla dessa TV-kockar . Jag är nöjd, det är kul att botanisera och kanske förnya det gamla invanda. Nigelas glaserade skinka till exempel eller Leilas "Rocky Road"? Monicas rödkålsmojja eller gravad lax eller vad de nu heter och allt vad de nu gör. Recept, nya och gamla, ligger i tiden! Vi delar med oss som aldrig förr. På jobbet men också i blogglandet. Rutan bidrar till exempel med ett mer udda och smått hårresande recept på blodpudding i dag. Tycker jag som gärna äter både blodkorv och kyckling men jag förtränger effektivt vad det egentligen är jag äter varje gång. Kan absolut inte tänka mig att pilla med en fjäderklädd kyckling eller skopa upp grisblod på min köksbänk. Intresset för mat och dryck är hur som helst stort. Eftersom jag har turen att ha fått ärva min gamla faster Kagas Apotekarreceptsamling, kommer här ett par av julgodbitarna

Helt körd?

Det har gått en jävla massa år. Ingenting har hänt även om livet där utanför har rullat på. Det har känts som en film, en händelserik och omvälvande väldigt lång film med mig som åskådare, stillasittande på första raden. Jag är helt körd. Frågan är om jag någonsin kommer att få tillbaka ett liv där jag känner mig delaktig och integrerad. Få känner till min resa, få vet vad som hände och hur det gick. Få vet vem jag är innerst inne i dag. Det är skämmigt att erkänna men jag är en av dem som inte tillfrisknade. Jag hör inte hemma någonstans, inte i Malous tv-soffa för dit når bara de som kommit vidare, tagit sig ur.....fortsatt.  Jag hör inte hemma i någon relation, grupp, förening, vänskapskrets, familjekonstellation eller ens i mitt eget hus som nu är till försäljning. Jag hör inte hemma här där jag bor men heller ingen annanstans. Trots det klär jag på mig varje dag, sätter på mascara och går ut. Jag ler mot de jag möter. Pratar och är glad.  Jag går en timme med hunden, sen är

Barndomsångestminnen

Eske teske tää...Jag tyckte inte om Plupp. Gör fortfarande inte. Det lilla blåhåriga trollet med håret i kryss över ansiktet framkallar fortfarande illabefinnande...Vet inte varför men som barn avskydde jag Plupp. Min syster älskade samma figur varför jag ibland tvingades utstå sagostunder med Plupp och hans kompisar i den råkalla fjällvärlden...Usch! Samma sak med Televinken. Ångestframkallande marionettkille. OM det var Anita, rösterna eller den svartvita, bulliga skärmen? Jag hatade Televinken. Och Anita sen.....? Först när jag började läsa Mumintrollet för mina egna barn började jag fatta tycke för dessa märkliga varelser. Som barn framkallade böckerna bara ångest! Men det var ju så. I dag har man tonat ner den neurotiska, ångestfyllda och oroliga värld som muminfamiljen levde i. Se bara på teckningarna från 60-talet (visst var det väl Tove Jansson själv som tecknade??) Svart och vitt med enstaka bleka färger. Hårda penndrag. Mycket ondska, hua....Jag säger bara, Morran!!! Däremot