Vaknade tidigt. Gick en kort promenad runt slottet innan frukosten. I öster steg solen upp, luften var hög och lätt att andas. Fick en känsla av att gå inomhus, efter den senaste tidens stormar, orkaner och påfrestande vindar var det overkligt stilla. Jag har aldrig sett så enorma bokträd! Så många och vilken oerhört vacker park!! Här är det gott för själen att vara.Bäckaskogs slott var en gång i tiden Carl XV Gustafs "sommarstuga".Innan dess ett kloster. Miljön och historiens vingslag sätter onekligen i gång fantasin och pockade på min nyfikenhet.
Väl tillbaka på slottet syns inte en själ. Frukosserveringen är inte riktigt färdig så jag myger genom hallen mot den stora, breda trappan. Slottet är morgonsömnigt tyst, bara knarrandet från de gamla trappstegstiljorna hörs när jag långsamt tar mig uppåt. Väl på första våningen möts jag av ett stort porträtt i olja. Han, den femtonde, blickar lite nedlåtande (?) mot mig. Jag fiskar upp mobilen ur väskan och tar en bild. Upptäcker att bilden är upp och ner!! Vad? Går en bit in i nästa rum och då är plötsligt bilden genom kameralinsen rättvänd igen!! Ilningen längs ryggraden fick mig att hasta ner för trappan och puh, nu fick jag kaffe och var inte längre ensam.
Kommentarer
Vad jag avundas er i Skåne er vackra natur...har alltid drömt om att få rida i en bokskog.
Här hemma i granskogen är det inte riktigt så vackert tyvärr. Man får mest se upp med grenar i ansiktet.
Tricky: Åh, vilka tjusiga uttryck du slänger dig med, du hade gjort dig på slottet! Kom förbi bara, vi har både bokskogar och mosters islandshästar.