Fortsätt till huvudinnehåll

Johanna Sällström

Johanna Sällström är död.

Det är så förfärligt när en så ung människa rycks bort så tidigt. Så oerhört sorgligt och onödigt. Hon var mamma, har en liten dotter. Jag kände henne inte, har bara som alla andra sett henne då och då på TV och i filmer. Hon var vacker och begåvad, utstrålade dessutom en speciell värme, ett djup och hade något själfullt runt sig. Det kändes att hon var en tänkande, kärleksfull människa. Det var en person jag för flera år sedan blev lite nyfiken på. Det var inte länge sen jag läste en intervju med henne. Där berättade hon bland annat hur hon gått från hyperventilerande till att andas lugnt. Ja men precis tänkte jag då. Det är så det är, jag kände igen mig. Ännu en beskrivning av hur det är att leva i ett hypat, stressat samhälle där snabba överföringar och omedelbara resultat är det "naturliga".

Johanna Sällström blev bara 32 år. Hon är värd en alldeles egen stjärna i himlen.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Från dumdristigt orädd till mesigt orolig till......vad?

När jag var 12 deltog jag i en hopptävling. Jag red en häst jag aldrig ridit tidigare. En stor fux som mitt i varje språng knyckte till med nacken, uppåt. S:t Göran var svårriden och ridläraren frågade mig säkert tre gånger om jag verkligen skulle vara med i lätt B (där hindrena låg på sådär 120 om jag inte minns fel) Vi fick alltså inte välja häst utan tilldelades pålle efter ett lottsystem. För mig var det inga problem. Vaddå? Varför skulle inte jag?? Det var helt självklart och jag förstod inte de som ifrågasatte om jag inte i stället skulle vara med i lätt A, där jag fick ha min lite mindre och säkrare pålle som jag var van vid, Spjuver! Nähä, lätt B lät coolare. Det var ett självklart val. Lika självklart som att hoppa från högsta trampolinen i Alviksbadets inomhusbassäng, som att leka med de svarta barnen på gatan i Sfax, som att cykla fort nedför grusvägen på Ingla Gård på en cykel jag inte nådde upp till sadeln på. Ingen av det här gick så bra. Det blev både magplask och sönder...

Great mamas med mera

Eftersom jag stack ut hakan och kritiserade ett känsligt ämne får jag väl tåla en del kritik. Okej, allt väl. Men eftersom det jag spontant knattrade ner i utgångspunkten inte var ämnade som brännstoff i någon feministdebatt (trodde inte att mer än högst två skulle läsa mina rader) har jag dragit in ursprungsvarianten. Här kommer samma inlägg, denna gång utan namn, vilket retade gallfeber på många. Det kan jag förstå. Samtidigt har jag svårt att förstå att det skall vara så svårt att skilja på sak och person. Såhär: Läser att det glassiga magasinet "Mama" utmämnt "årets mama". Eftersom jag inte läser "Mama" vet jag inte vad tidningen står för eller vad som avses...Vad då "årets mama"? Blir lite nyfiken..Hur utser man henne? Läser vidare att de nominerade endast utgörs av unga, framgångsrika, snygga och kända kvinnor, tillika morsor. Jaha, hur har man tänkt då? På vilka kriterier utsågs dessa, förrutom att det uppenbarligen är kända för en eller a...