onsdag, maj 28, 2008

Skönt slut och spretig fortsättning

Tillbaka på "jobbet". Det ordentliga jobbet. Anställningen som jag har tjänstledigt från och just sagt upp mig från.

Jag har sagt upp mig! Behöver inte längre vara en del av det där infekterade, skitpratande bygget. Jag går kanske dit ibland, gör mitt jobb och åker sen hem. Aldrig någonsin mer att jag går in i det där tantjiddret!

Min namnskylt fanns inte längre kvar utanför dörren till mitt rum. Någon hade möblerat om och hängt upp träpersienner. Jaha, det är till att ha bråttom hann jag lite surmulet tänka innan jag märkte att jag bryr mig faktiskt inte. Fast jag kunde inte låta bli att ställa datorskärmen där jag alltid brukar ha den. Liksom markera lite barnsligt att än, än är rummet faktiskt MITT!!!

Ingen annan var där. Samtliga kollegor var på konferens vilket passade mig bra. Vi hade det bra, jag och mina patienter.

Gravida och klimakteriefrustrerade byts nu ut till det yngre gardet. Det var några år sedan. Men jag älskar att jobba med tonåringar. Så tuffa men ack så sköra. Så det blir tonårsproblem både på jobbet och på fritiden i sommar. Kanske det ena kan vara bra för det andra?

Så skriva informationsmaterial för en större blöj- och bind-tillverkare.

Har jag sagt att jag ibland är gardindekoratör också. Så är det.

Och jag vet fortfarande inte vad jag vill bli när jag blir stor...

måndag, maj 26, 2008

Spyfärdig

Varit i Köpenhamn hela dagen. Kommer hem med en skalle som är tredubbel sin vanliga storlek. Huvudet spränger och kroppen värker. Hjärnan la av på färjan redan. 45 minuters bilresa, svänger in på gårdsplanen och undviker med ett nödrop att köra på en cykel som slängts på gruset för att någon inte orkar ta ner stödet.

Släpar mig in och trampar genast på dagens posthög. Räkningar! Bara räkningar. Ställer skorna ovanpå och går in i köket. Snubblar över köksmattan som korvat ihop sig vid tröskeln. Det luktar kattlåda. Bänkens svämmar över av morgonens disk och resterna efter någon som stekt bröd och ägg. Smöret står kvar på bänken. En tröja ligger på golvet bredvid mattan. Spisen är flottig. Jag går in i vardagsrummet. Där står mer disk från morgonen. Kläder överallt. En morgonrock på golvet.
Ropar hej och de kommer från varsitt håll. Krockar på väg mot mig och någon skriker högt och någon annan svär så det osar.

Varför hör jag inte:
Men hej och välkommen hem! Sätt dig ner så skall du få middag! Hur har din dag varit? Vad behöver du?

Tja...inte behövde jag höra att dotterns nya mobiltelefon fått tre stora sprickor rakt över skärmen. Inte heller att hennes dator är svart och inte startar. Sonens dator kraschade redan för två månader sedan. När sonen sedan visar revan i nya 1000-kronorsjeansen som han tjatade till sig för ett par veckor sedan, då.........la jag mig i badet och låste dörren!

Jag spyr snart

söndag, maj 25, 2008

Ett annat liv när det är varmt

Är det vädret kanske, men jag bloggar inte just nu? Är aldrig inomhus. Klipper gräs och funderar på vad jag skall göra för att förhindra att kirschkålen brer ut sig över hela trädgården. Dricker kaffe i skuggan av björken eller ligger utslagen på gräsmattan med en bok eller mina egna splittrade tankar.... Det är nog sunt.

söndag, maj 18, 2008

Om kroppen som sitter runt själen

Det är någonting som hakat upp sig. Varför? Ingen av mina föräldrar har högt blodtryck.

Nu tar jag mediciner som efter 3 månader faktiskt börjat hjälpa. Men jag hatar det. Vill sluta.

Jag hatar när något gnisslar, när inte allt fungerar som det skall. Grrrrrr
Jag är en frisk person, faktiskt!!!! När jag bröt foten var det värsta att något inom mig faktiskt var sönder.

I dag vill jag göra något radikalt. Fasta 45 dagar? Bli frukterian eller börja äta levande föda? Bli en yogi och inte göra någonting annat min vakna tid än att sitta där och andas ?

Jag dricker mistelté och hagtornsté. Jag äter Omega 3 och går minst 3 långa, långa promenader varje vecka. Jag joggar och íbland styrketränar jag. Ibland yoga. Jag har inte rökt på 17 år, dricker måttligt med vin och prenumererar på ekologisk frukt och grönsaker. Försöker lära mig meditera. Sover äntligen vad jag behöver.

Varför? Kan stress verkligen sätta sig så stenhårt i kroppen? Hur får jag den att fungera normalt igen? Är det psykiskt eller fysiskt för det verkar inte vara ärftligt?

Havet !

En kristallklar morgon. Klockan är 07.45 och jag ser en silverblå, krusig bukt under några ljust grålila utspridda moln som rör sig snabbt inåt land. Att ha förmånen att se havet ger mig samma känsla i dag som när jag var tonåring och bodde bara ett stenkast bort. En snabb blick räcker för att jag skall kunna förstå hur det känns utanför dörren. Kallt, fuktigt, torrt, hett, vindstilla, blåsigt eller frost. Färgerna. Är det klart eller dunkelt av dis eller hetta, helt stilla eller vitkrusigt av gäss, vilt eller bara som vattrat siden.

Tack och lov att jag bor just här just nu i livet. Trots allt.

lördag, maj 17, 2008

Skrymmande återfall

Var på skroten i Svenstad i dag för fjärde gången den här veckan. Slängde. Tömt alla förråd. Klar!!

- Men....vad är det som tittar fram där under några gamla Dux-madrasser? Ja men är det inte......?

- Minsann. Två fåtöljer "Liten Eva" av Kerstin Hörlin-Holmqvist och en fåtölj ur samma Paradisserie. Ja men....man kan väl inte slänga det här???

Ringer väninna B som nappar och åker med en vända till. Kohandlar med den skäggige på skroten och vänder hemåt med hela gruppen. 100 spänn till deras fika var det plötsligt värt.

Nu står den i mitt garage. Sliten, smutsig.

Vad har jag gjort? Varför kan jag aldrig låta bli? Kommer jag verkligen att klä om den och sälja den som jag tänkt?

Jag som kämpar med att komma bort från mitt skrymmande missbruk....

Syttende maj

Det är Norges nationaldag i dag. Minns mina egna syttende maj. Det blev 6...kanske 7 stycken. Fyra i Tromsö och två i Oslo.

Man vaknade, klädde sig fin, tog sin flagga och gick mot centrum. Alla var där. Alla gick i tåg. Framför allt barnen; korpsen, de musiserande barnen. En otrolig folkfest. I Oslo gick alla mot slottet där kungafamiljen från sin balkong vevade med armarna mot folkhavet som sträckte sig ända bort till järnvägsstationen längs hela breda Karl Johann.

Sen gick vi hem och åt blötkaka (tårta). Jag pratade nog som vanligt med "kärleken i Tromsö" som jag mer eller mindre flytt från men ändå inte kom i från. Än i dag har jag ett skavsår som alltid ömmar på höger öra efter de norska telefonlurarna och det är sant!

Ungdomarna, de tog över staden till långt fram på nästa dags morgon.

fredag, maj 16, 2008

Nytt

Mindre prylar, mindre att hålla ordning på. Dessutom ekologiskt! Tja, något verkar hända. Inga tankar har jag men det händer något i allafall. Känns bra. Har startat en prenumeration av ekologiskt odlade grönsaker och frukt. Fantastiskt! Jag bara måste slå ett slag för Mossagården och deras nätbutik. Leverans en gång i veckan, om så ända hem till dörren om man vill det. Så otroligt mycket godare och skön känsla att slippa bekämpningsmedel och annan dynga man annars sprider på våra grödor! Det här känns helt rätt.

Jag minimaliserar mig

Ibland kan jag inte blogga. I andra perioder kan jag inte sluta. Nu skyller jag på att jag varit alldeles för praktisk, fysisk för att ha ork över till hjärnan, varken till det autonoma eller det medvetna skrivandet i bloggen...

Vad har jag då gjort? Jo, en rokad som pågått i 3 veckor! Mitt arbetsrum flyttades till vardagsrummet. Sonens rum utrymdes och flyttade en trappa ner till mitt gamla arbetsrum. Min ateljé flyttade in i sonens rum från rummet bredvid. Mitt kontor/arbetsrum flyttade upp en trappa till rummet bredvid sonens gamla. Garderober tömdes, massor slängdes. Klädkammaren som jag inte kunde gå in i rensades.

Jag har fyllt bilen 3 gånger och kört till tippen. Bort, bort... Nästa vecka kommer en idrottsförening hit och hämtar massor med gamla leksaker, böcker, väskor och möbler.

För, när jag var i gång märkte jag att mitt behov efter ordning, kontroll och så lite som möjligt att hålla reda på var så starkt så det ena gav det andra. Dessutom har jag tagit bilder på diverse, diverse och nu skall skiten ut på Tradera, blocket och Lauritz....

Vill någon till exempel ha en trasig gammal gungstol? Ett ovalt pelarbord? Carl Malmstenbordet "Ovalen" från 40-talet? En tallrikshylla från Gästrikland? 2 pinnstolar till barn? 500 plastbitar: trasig miniskidor, cykeldelar, brutna hockeyklubbor eller ett Barbieben kanske?

Märker hur sinnet lättar för varje liten pryl jag blir av med. Snart har jag bara ett helt vanligt, enkelt hem att hålla ordning på. Plus ett schizofrent och veligt företag med några olika ben där diverse mer eller mindre viktiga pinaler ingår.

Jag är värd två glas vin i dag! Och den där Mariabullen på Maxi i eftermiddags, som jag allt sedan dess haft dåligt samvete för.

Det blir nästa projekt i mitt nya ordningssamma och minimalistiska tänk. Att själv bli några kilo mindre!

Utmanad

Utmanad !!

Tack, Tricky för utmaningen!! För att den kommer från dig då…..

Vad jag lyckats med:
Att hantera en motorsåg och en borrmaskin.

Att röra till det

Att rensa upp i röran

Att vara en lyhörd, engagerad mamma som älskar sina barn

Att våga släppa försvaret och tappa garden, att våga falla

Att övervinna motgångar och kriser. Att komma tillbaka…



Vad jag misslyckats med:
Att hålla den ordning jag egentligen vill ha

Kärleken, so far…

Att få en superekonomi

Att i alla lägen vara den där kontrollerade, lugna och
konsekventa tonårsuppostraren

Vad jag låtsas:
Att jag är ungefär 35 år och att allt fortfarande är möjligt.

Utåt; ofta: att jag mår prima och är fullt återställd nu.

Att jag inte oroar mig i onödan

- Skickar utmaningen vidare till Rutan och Peter Midas

onsdag, maj 14, 2008

Hon tar de busiga töserna i örat

Vanja Lundby-Wedin tar Vårdförbundet, d.v.s. sjuksköterskorna, i örat, enligt DN:s nätupplaga i dag.

I örat!

Man undrar om hon också skulle kunna tänka sig att ta ingenjörerna, advokaterna, ekonomerna eller läkarna i örat? Näppe. Men Sveriges i särklass mest underbetalda akademiker, en stor kvinnogrupp, dem kan hon utan vidare ta i örat, Fru Lundby-Wedin. Shame on you....

Vidare menar hon att "det går inte att komma sist och kräva mest"

Det beror ju på hur man väljer att se på konflikten. Hon väljer naturligtvis den bland politiker så populära linjen att jämföra med tidigare överenskommelser i årets olika löneavtal med andra yrkesgrupper. Hon jämför med hur mycket andra fått.

Men den här konflikten handlar inte om det, om bara i år. Den handlar om en vilja att göra upp, helst en gång för alla, med synen och respekten för ett gammalt känt kvinnoyrke. Den handlar om att den här gruppen vill ha upprättelse och lön för det arbete man utför. Det handlar om rättvisa. Det handlar om att lönesätta sjuksköterskorna rätt, inte att ge dem ett vanligt årligt litet lönelyft som brukar ligga på ett par hundralappar på sin höjd.

Det finns några andra yrkesgrupper som också är felavlönade. Lärarna inte minst!

Jag skulle vilja ta dig i örat Vanja Lunby-Wedin och banna dig rejält för din ovilja att tolka konflikten så som den bör och skall tolkas.

söndag, maj 11, 2008

Högsommar

Det går inte att komma i från. De här dagarna är näst intill magiska. Inte bara sol och ljus, också loj värme och endast en lätt bris. Det här är bra för en vinterstel kropp och en stillastående själ. För så kändes det, men jag förstod inte hur jag längtade förrän värmen och solen kom tillbaka.

I dag är allt mjukt, skönt, lugnt och vänligt. Häggen blommar och syrenen har slagit ut. Andra dofter är äppelblom, gräs och något jag inte vet namnet på. Grönskan har på en vecka lagt sig som ett ljusgrönt, lummigt, sprittande täcke över vår ås.

Jag behöver ingenting annat än ett glas vitt, kallt vin just nu. I hängstolen under björken. Allt annat är överflödigt och det är skönt att inte bry sig om någonting annat alls.

lördag, maj 10, 2008

Avundsjuka kommentarer, eller??

Kolla in kommentarerna under "sjuksköterskestrejken" längre ner! Gäässp......

tisdag, maj 06, 2008

Drömmar

Vaknar bryskt av gnisslet från klor mot min garderobsdörr. Hon gör så där, älskar att klänga in bland mina kläder, röra till det och håra ner. Ester!

Jag var långt borta. Det var så verkligt men ajaj så dumt!! Drömde att jag var på besök hos Titti, Gert och Roger från Rix morgonzoo. Dumheter, eftersom jag i stort sett aldrig lyssnar till dem nu för tiden. Tidigare gjorde jag ibland det på väg till jobbet. Vi var i allafall hemma hos Gert som bodde högst upp i en skyskrapa som stod på ett högt berg strax utanför Stockholm. Huset/skrapan var nedsänkbart så att man ena stunden befann sig i markplan för att i nästa vara så högt upp att det var skrämmande. Därifrån var utsikten oerhörd så klart och hela Stockholm låg i sin helhet bortom den glittrande fjärden. Lite rymdperspektiv och jag hann tänka att HUR kan man bo här med barn, innan ljudet från kattans skärande klor mot dörren nådde in och väckte mig. Jag hann också tänka att om någon terrorgrupp ville slå till mot Sverige skulle de sannolikt ta den här byggnaden. Jag förundrades av att man hade balkong för tänk om någon snubblade till där ute, som jag till exempel.

Fattar ingenting. Vad ville den här drömmen? Jag är höjdrädd jaja, men har absolut inte något förhållande alls till dessa kända radiopratare.

Om jag minns en dröm är det ofta en dröm där jag flyger. Ibland är det fantastiskt. Solen skiner och jag flyger verkligen, känner pirret i magen. Men oftast flyger/flyr jag bort från någonting. En gång från en skenande länsbuss. En annan gång flög jag i mörkret och hade svårt att navigera, flög fel hela tiden, hittade inte. Eller så flyr jag. Virrar bort mig i ett stort hus, som en labyrint. Hittar inte ut. Panik!

Flyga och flykt! Höjder och ramla ner? Komma fel....tja, det kanske inte är så svårt att tolka ändå?

Vad drömmer ni?

måndag, maj 05, 2008

Reflektioner från skroten

Skall det ta 3 dagar för ett mobilt inlägg att landa i bloggen? För det gjorde det här.....

På skroten. Skall byta däck p bilen men får vänta en stund. Försöker mig på ett mobilt blogginlägg. Kan inte läsa, varken motorsport eller morgontidningen. Glömt glasögonen. Många goa gubbar här. Det pratas däckdimensioner, fälgar och man frågar sig vem det är som blivit rånad har i byn! Dricker varm kakao. Det luktar olja, gummi, choklad och svettig gammal skinnsoffa. Nu gick radion i gång. Country. Passar bra. Där for min bil in och upp på rampen och nu kom det en kund med koll. Det var den lokala pizzerian som blivit rånad. Väpnat rån. "Rena rama vilda västern" gastar kunden som alltid bott på orten och som tycker att "nu har de väl ändå gått för långt men jag tar regumerat den här gången också"

lördag, maj 03, 2008

Velpotta

Äh, jag stannar här jag. Orkar inte masa mig ner till hamnen för en öl eller ett glas. I går hade jag middag för tonårsvännerna. I dag har jag nackspärr. Har just fixat middag till dottern och hennes 3 kompisar. Alla skall sova över i rummet bredvid mitt.

Nu intar jag min middag vid laptopen. Fisksoppa. Lite ostpaj och ett glas rött. Nä, jag orkar inte fixa mig, gå 2 kilometer för en stunds social samvaro och lite alkohol. Jag fryser och är gnällig. Tänker slänga mig i soffan med boken, glasögonen och ha TV:n på.

Tjejerna vill inte umgås med mig och sonen är inte hemma så egentligen är det full fart ut om jag vill. Kanske ändå! Skulle väl passa på men känner mig bara lat och bekväm. Oduschad.

Hm, hmmm, hmmm......

Båstad minns inte Rhodesia

Det är irriterande präktigt. Inte med en stavelse i vår lokala tidning NST går det att läsa att dagen i dag den tredje maj är en speciell dag i Båstads historia. För exakt 40 år sedan genomfördes en mindre revolution här. Så skriver åtminstone DN och så var det nog. Åtminstone gav demonstrationen mot Davis Cup-matchen Sverige-Rhodesia eko över hela världen. Demonstranterna vann, matchen ställdes in och spelarna från Rhodesia fick åka hem igen.

Jag var visserligen inte själv med den 3 maj 1968, men i min köping pratades det naturligtvis länge, länge om händelsen och framför allt om konsekvenserna efteråt. Efterdyningarna kändes under lång tid och drabbade vissa lokala bybor hårdare än andra oavsett om man visat sin symptati för de svarta i Rhodesia eller gjort uppror mot de som demonstrerade.

Visst chockades många bybor av anstormningen och kravallerna. Det blev smutsigt av alla tomater som kastades. Det var otäckt med alla poliser och alla sammandrabbningar. Säkert ekar fortfarande protestropen i många Båstadbors huvuden.

Men i dag, 40 år senare går det med perspektivets tydlighet se att det var stort det som då hände. Säkert kan de flesta se bakom tomatkastningens kletiga sörja.

En ny era inleds. Det blir härifrån tydligt att idrott och politik faktiskt hör ihop, som allt annat på denna jord. Riksidrottssyrelsen beslutar samma år att Sverige inte skall delta i sportevenemang som bedriver rasåtskillnadspolitik.

Kravallerna i Båstad gick alltså rätt in i den svenska historien. Men i dag är det tyst på de gator demonstranterna stretade sig fram på för 40 år sedan. Det är tyst i tidningen. Vad som helst hade faktiskt varit okej. Ett undantag finns dock. Så tack herr biografägare för din insats, den enda insatsen, för att uppmärksamma händelsen vars konsekvenser faktiskt nådde långt utanför Sveriges gränser med sitt budskap. Bio Scala visar filmen "Den vita sporten" som gjordes av en grupp filmare vilka alla var och en för sig dokumenterade denna vårdag 1968. (bl.a. Bo Widerberg och Roy Anderson) Men det är alltså biografägarna som själva tagit initiativet till det här.

Från Båstad Kommuns håll är det tyst. Känner hur en irritation smyger sig på. Bekväma, trygga Båstad. Så det här är ingenting att minnas, att Båstadborna tillsammans med hitresta demonstranter från när och fjärran faktiskt skapade historia och fick igång debatter och samtal som kom att resultera i en ny syn på hur idrott och politik faktiskt hör ihop. Tror de att man inte behöver bry sig? Är det för jobbigt?

Nej, här sitter nog våra styrande hemma och äter nypäror och sill denna soliga dag. Låter magen pösa ut ovanför läderskärpet. Tänker att det där är passé, det var då. Den här dagen går snart över och vi går snart i pension. Man rapar och tänker i stället på hur bra det är när det går bra för Båstad. När man får in mer pengar på turister, tennissporten och golfarna! De är säkert mer än nöjda med sitt nyligen tagna beslut att låta rik och bördig Bjäremark läggas under ännu en gräsmatta för sommarturistande golfare.

För det är sådant man bryr sig om i den här välbärgade och bekväma kommunen som alltmer liknar en tummelplats för rika och något åldersstigna pensionärer. Sveriges största pensionärspark! Färgen är silver, både på håret och den blänkande bilen. Inte orkar man i den livsfasen minnas en kladdig och jobbig demonstration för människor som inte hade det lika bra på en annan plats långt bort i världen! Nya BMW:n, den rejäla fallskärmen och omtöcknad av det goda livets behagligheter får de flesta att bara tänka på sig själva och på sitt.

Nej, inte orkar man uppmärksamma något som helst som inte har med turism, fest, golf, tennis, märkesbutiker, restauranger och andra kommersiella jippon att göra.

torsdag, maj 01, 2008

Vad jag läser i helgen....

Läser Helena von Sweighbergks (himmel, hur stavar människan sitt namn??) Schveighberks..hahaha. Helena vonschweiss-sveiss-nånting. Hm..Zweigbergk måste det vara!

Ja, jag läser hennes böcker just nu. Är inne på nummer 3. Tänkte efter första, att nu räcker det, men i brist på annan litteratur började jag på nummer 4 ändå och drogs med. Nu läser jag nummer två.

I början blev jag bara trött på fängelseprästen Ingrid. Tyckte inte riktigt om henne. Förstod inte hennes fulhet, hennes simpla liv. Men nu! Jag fnittrar och förfasar mig över Ingrids handfallna sätt och osäkra beteende när hon blivit kär i prästkollegan Anders.

Det här är riktigt bra. Helena von Zw. fångar Ingrids karaktär ovanligt träffsäkert. Eller är det för att jag till dels känner igen känslan av att bli helt dum i huvudet när jag blir kär. Hur lätt det är att tömma hjärnan på både klokskap och glädje för att i stället fylla den med ångest, otillräcklighetskänsla och med någon substans som i alla fall kan göra mig så tafflig att jag både snubblar och spiller mer än vanligt. Eller pratar i nattmössan, ibland inte alls.

Rädsla. Ingenting annat än rädsla.

Så onödigt.

Blir nyfiken på hur Helena v. Zw. kan ha sådan känsla. Hon har sannoligt varit med om ett och annat. Jag fascineras över hennes förmåga att med ord beskriva en människas inre liv, tankar och känslor.