Fortsätt till huvudinnehåll

Piska mer mattor

I dag har jag piskat mattor.

Piskat mattor!!

Hur länge sedan var det inte jag piskade en matta? Det slog mig när jag stod där med mattpiskaren i skyn, att det är sällan för att inte säga aldrig, som man i dag hör ljudet från mattor som piskas. Som barn minns jag att det allt som oftast sjöng om mattpiskningsslanorna i grannskapet. Städade man piskade man mattor.

Jag piskade två mattor i dag. Nog för att jag har städat under de senaste åren men några mattor har jag aldrig piskat. När mattorna ibland åker ut har jag skakat dem i stället. Har det varit riktigt kall vinter, släpat runt dem i snön. Men piskat?

Dottern hjälpte mig ut med åbäkena. Vi turades om. Drog fram alla oförätter det senaste året. Slog på orättvisor, osjyssta kompisar, onda väsen, sura arbetskamrater och illasinnade företeelser. Dåliga dagar, inneboende jävlighet i ting som hudbrännande strykjärn och vassa skåpshörn fick också på nöten.

Till sist var vi ett par stora breda solar som inte klarade att vara varken ilskna eller ens småsura längre. Hej hopp och sinnet var rensat.

Så jag säger bara. Köp er en ny mattpiska i vår! Piska mer mattor! Slå ur er skiten. Skicka ut era hormonstinna, adrenalinpyrande ungdomar eller äkta män med mattpiskan och ett par rejäla salongsprydnader från persien eller Ikea. Det var nog på så sätt folkhemmets hemmafruar stod ut. De piskade ur sig frustration, äktenskapsproblem och leda.. Det hjälper och mattorna blir onekligen bättre än de var innan pisket!!

Kommentarer

Anonym sa…
Kommer ihåg piskställningarna som stod på gårdarna. Man hade dem som fotbollsmål Sen kom´tanterna och körde bort oss då de skulle piska mattor...
Härliga minnen som väcks...
Nike sa…
Det var viktiga grejor. Finns det ö.h.t några piskställningar kvar??
Anonym sa…
Här finns piskställning! Men numera tror väl folk att piskställning är något man ser på skumma sidor på internet.
Nike sa…
Också ett användningsområde kanske? Fotbollsmål, klätterställning, stämningshöjare...
Anonym sa…
Men är det verkligen bra att piska mattorna - har hållt på en halvtimme med en nu och det dammar lika mycket som när jag började??? //Janne

Populära inlägg i den här bloggen

Recept, inte för alla

Alla pratar recept hela tiden. Mormors mjuka pepparkaka, Christers julskinka och mumma och Mormors pomeransbröd. För att inte tala om alla dessa TV-kockar . Jag är nöjd, det är kul att botanisera och kanske förnya det gamla invanda. Nigelas glaserade skinka till exempel eller Leilas "Rocky Road"? Monicas rödkålsmojja eller gravad lax eller vad de nu heter och allt vad de nu gör. Recept, nya och gamla, ligger i tiden! Vi delar med oss som aldrig förr. På jobbet men också i blogglandet. Rutan bidrar till exempel med ett mer udda och smått hårresande recept på blodpudding i dag. Tycker jag som gärna äter både blodkorv och kyckling men jag förtränger effektivt vad det egentligen är jag äter varje gång. Kan absolut inte tänka mig att pilla med en fjäderklädd kyckling eller skopa upp grisblod på min köksbänk. Intresset för mat och dryck är hur som helst stort. Eftersom jag har turen att ha fått ärva min gamla faster Kagas Apotekarreceptsamling, kommer här ett par av julgodbitarna

Helt körd?

Det har gått en jävla massa år. Ingenting har hänt även om livet där utanför har rullat på. Det har känts som en film, en händelserik och omvälvande väldigt lång film med mig som åskådare, stillasittande på första raden. Jag är helt körd. Frågan är om jag någonsin kommer att få tillbaka ett liv där jag känner mig delaktig och integrerad. Få känner till min resa, få vet vad som hände och hur det gick. Få vet vem jag är innerst inne i dag. Det är skämmigt att erkänna men jag är en av dem som inte tillfrisknade. Jag hör inte hemma någonstans, inte i Malous tv-soffa för dit når bara de som kommit vidare, tagit sig ur.....fortsatt.  Jag hör inte hemma i någon relation, grupp, förening, vänskapskrets, familjekonstellation eller ens i mitt eget hus som nu är till försäljning. Jag hör inte hemma här där jag bor men heller ingen annanstans. Trots det klär jag på mig varje dag, sätter på mascara och går ut. Jag ler mot de jag möter. Pratar och är glad.  Jag går en timme med hunden, sen är

Barndomsångestminnen

Eske teske tää...Jag tyckte inte om Plupp. Gör fortfarande inte. Det lilla blåhåriga trollet med håret i kryss över ansiktet framkallar fortfarande illabefinnande...Vet inte varför men som barn avskydde jag Plupp. Min syster älskade samma figur varför jag ibland tvingades utstå sagostunder med Plupp och hans kompisar i den råkalla fjällvärlden...Usch! Samma sak med Televinken. Ångestframkallande marionettkille. OM det var Anita, rösterna eller den svartvita, bulliga skärmen? Jag hatade Televinken. Och Anita sen.....? Först när jag började läsa Mumintrollet för mina egna barn började jag fatta tycke för dessa märkliga varelser. Som barn framkallade böckerna bara ångest! Men det var ju så. I dag har man tonat ner den neurotiska, ångestfyllda och oroliga värld som muminfamiljen levde i. Se bara på teckningarna från 60-talet (visst var det väl Tove Jansson själv som tecknade??) Svart och vitt med enstaka bleka färger. Hårda penndrag. Mycket ondska, hua....Jag säger bara, Morran!!! Däremot