Fortsätt till huvudinnehåll

Kontraster


Halv nio i går kväll kom dottern på att årets skolfotograferíng skulle äga rum nästa dag, alltså i dag. Kris, kris - Mamma, VAR är min råsa HÅRFÄRG? Är min rosarandiga tröja reeeen? Mina svarta cheap monday? ÅH NEJ, det GÅR INTE! Jag MÅSTE färga håret NU!

Okej, dra tre djupa andetag och ner med huvet i badkaret. Fram med färgburken. Instruktionerna hade ramlat bort och några plasthandskar hittade jag inte så det var bara att börja kleta. Det var rååsa. Jag menar rejält råsa. Efter en minut såg mina händer ut som någonting ur en B-skräckfilm. Dottern fick plastpåse om huvudet och efteråt skrubbade jag mina händer med aceton.

Resultatet blev över förväntan. Snart 13-åringen bubblade förtjust och begärde väckning en timme tidigare än hon brukar.

Jag skulle köra henne till skolan i dag. På väg ut i bilen sa jag vad jag tyckte, att det var riktigt snyggt. Hon var jättefin! Hon sträckte stolt på sig och förkunnade att om någon sa någonting dumt skulle hon bara sticka ut hakan och säga "Careface?" I nästa andetag: Men Mamma, DU är inte precis snygg i dag! VET du hur du ser UT?

Tja, vad svara. Otvättad, omålad, oborstat hår i förd grå morgonrock och trätofflor i koskinn. Det var allt. Vi bor tämligen i utkanten och jag inbillar mig att ingen ändå ser mig när jag går till bilen. Ingen tittar knappast in heller. Jag matchade inte den råsahåriga men fick ändå tillstånd att köra nästan ända fram till skolan.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Från dumdristigt orädd till mesigt orolig till......vad?

När jag var 12 deltog jag i en hopptävling. Jag red en häst jag aldrig ridit tidigare. En stor fux som mitt i varje språng knyckte till med nacken, uppåt. S:t Göran var svårriden och ridläraren frågade mig säkert tre gånger om jag verkligen skulle vara med i lätt B (där hindrena låg på sådär 120 om jag inte minns fel) Vi fick alltså inte välja häst utan tilldelades pålle efter ett lottsystem. För mig var det inga problem. Vaddå? Varför skulle inte jag?? Det var helt självklart och jag förstod inte de som ifrågasatte om jag inte i stället skulle vara med i lätt A, där jag fick ha min lite mindre och säkrare pålle som jag var van vid, Spjuver! Nähä, lätt B lät coolare. Det var ett självklart val. Lika självklart som att hoppa från högsta trampolinen i Alviksbadets inomhusbassäng, som att leka med de svarta barnen på gatan i Sfax, som att cykla fort nedför grusvägen på Ingla Gård på en cykel jag inte nådde upp till sadeln på. Ingen av det här gick så bra. Det blev både magplask och sönder...

Great mamas med mera

Eftersom jag stack ut hakan och kritiserade ett känsligt ämne får jag väl tåla en del kritik. Okej, allt väl. Men eftersom det jag spontant knattrade ner i utgångspunkten inte var ämnade som brännstoff i någon feministdebatt (trodde inte att mer än högst två skulle läsa mina rader) har jag dragit in ursprungsvarianten. Här kommer samma inlägg, denna gång utan namn, vilket retade gallfeber på många. Det kan jag förstå. Samtidigt har jag svårt att förstå att det skall vara så svårt att skilja på sak och person. Såhär: Läser att det glassiga magasinet "Mama" utmämnt "årets mama". Eftersom jag inte läser "Mama" vet jag inte vad tidningen står för eller vad som avses...Vad då "årets mama"? Blir lite nyfiken..Hur utser man henne? Läser vidare att de nominerade endast utgörs av unga, framgångsrika, snygga och kända kvinnor, tillika morsor. Jaha, hur har man tänkt då? På vilka kriterier utsågs dessa, förrutom att det uppenbarligen är kända för en eller a...